Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
ARTUR LUNDKVIST
samma kokande gryta. Han menar att den
modernistiska lyriken är alltför litet "konkret
och sinnlig" och vill för sin egen del komma
fram till en "oren poesi". Han vill det därför
att denna orena, oavslutade och kaotiska poesi
dels sannare kan avspegla verklighetens egen
karaktär, dels bättre är i stånd att andligt
befria diktaren och hans läsare. Visserligen
kan det även här uppstå skönhetsvärden i
klassisk mening, men denna skönhet infinner sig
"som en biprodukt".
Därmed är en av diktens funktioner angiven:
den skall först och främst vara ett
självtera-peutiskt medel, en stimulerande drog, "en kraft
på livsdriftens sida". Det räcker emellertid inte
med det. Den skall också vara ett slags mystiskt
kunskapsorgan, ett verktyg för diktaren att
finna en "inte teoretisk utan levande sanning"
och nå kontakt med det stora okända.
Bild-skapandet blir ett "uppenbarande av
hemligheter". På den punkten är Lundkvist
fortfarande ortodox surrealist. Eller försiktigare
uttryckt: många av hans formuleringar
överensstämmer påtagligt med de franska
kardinal-teserna. Surrealismen kom ju inte bara med
en delvis ny inspirationsteknik, ett sätt att
befria läpparna från logiska och moraliska
hämningar. Den hade också vidlyftiga
metafysiska ambitioner. Den torgförde en ny
verklighetsuppfattning; drömlivet jämställdes med
det vakna livet; allt kunde jämföras och
sammanställas med allt, allt hade sitt eko överallt.
Bilden och symbolen betraktades inte längre
som verklighetens skugga eller koncentrat utan
blev oavhängiga storheter. Jämlikhetens lag
infördes i poesins värld: tingen levde
visserligen, men bilderna levde också och bådas
existens var precis lika illusorisk och lika
verklig. Även människan blev ett träd bland andra
i symbolernas demokratiska skog.
Man kan också lägga märke till en annan
tendens. Trots allt räknade man med
någonting som var verkligare och
eftersträvansvärdare än allt annat: ett ännu okänt element som
det var diktarens moraliska plikt att upptäcka.
Poesin skulle inte bara befria "tingens själ",
det var ju en gammal romantisk tankegång;
Breton siade dessutom om den eviga och
orörliga Mannen, som en gång skall ge sig till
känna. Lundkvist söker en kosmisk kvinna, en
förlorad livgivande myt, en oåtkomligt
avlägsen sanning:
Det du tror på är okänt, oåtkomligt för dig själv.
Men tvivlade du ett ögonblick skulle du icke leva.
Vidare skall dikten fungera som vägröjare
för nya och friare livsformer, ett sprängämne
som kastas in i den konventionella
verkligheten. Samtidigt skall den vara ett hjälpmedel
till försoning med livets villkor, en försoning
på fantasins plan. Lundkvist tilldelar således
dikten utomordentliga arbetsuppgifter, det finns
knappast någon annan svensk författare som
har gett uttryck åt en så exalterad tro på
litteraturens möjligheter. Det är emellertid svårt
att veta vad som här är het önskan och vad
som är nykter insikt. Det är tydligt att han
bedriver poesi även i sina
programförklaringar — även i det fullföljande surrealismens
traditioner. Han delar de religiösa
resonörernas förakt för logik och intellektuell
konsekvens; med Paul Éluard skulle han också
kunna säga att "sanningen måste yttras hastigt,
oreflekterat, oupphörligt". Man måste ständigt
byta tältplats, man får inte stanna så länge att
en övertygelse hinner slå rot eller en dikt få
822
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
