Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Att bli lik sig själv, att bli människa — det
programmet har Ekelöf genomfört. I
"Utflykter" söker han sina rötter i barndom och
ungdom och prövar sin diktnings och sitt
tän-kandes resultat. Den rena känsla och det
moraliska mod som talar ur boken leder tanken till
Fröding, vars arvtagare Ekelöf i mer än ett
avseende är. Olof Lagercrantz
Samtal i gröngräset
Frans G. Bengtsson: För nöjes skull. Essayer.
Norstedts 1947. 8: 50.
Att få skära upp en ny samling av Frans G.
Bengtssons essayer är som att taga upp en
förtjusande konversation igen efter en lång tid.
Minnet av hur roligt man hade förra gången
ökar det närvarande nöjet.
Han har blivit litet mildare i tonen, litet
fridsammare, litet mindre halsbrytande. T. o. m.
hans invektiv mot byråkrater och sociologer
präglas här av ett visst upphöjt saktmod, om
också detta på intet sätt inkräktat på deras
elegans och målskärpa. Ett påfallande stort
antal av essayerna handla om sol och gröngräs
och natur, motiv som ofta förut ha funnits
i bakgrunden men här släppas fram i frihet
och blomma upp i en egen stämning av
medita-tiv sommarglädje. Större delen av boken
upptages emellertid som vanligt av recensioner. De
äro alltid en kär förevändning för dessa högst
personliga kommentarer, med vilka Frans G.
kan glada upp t. o. m. en redogörelse för Gustav
Adolfs lantmilitära beväpning, men kanske
ibland inte mycket mer än en sådan. Omtryckta
recensioner äro utan tvivel en riskabel genre.
Vad skall man då säga om en recension av
recensioner, detta dubbelt tvivelaktiga företag,
som undertecknad just är i färd med? Om en
aldrig så spirituell författare har gjort
randanmärkningar till något verk om Wellingtons
krig eller Bysantiums historia, behövas sedan
ytterligare en tredje parts noter i kanten?
Förirrar man sig inte sedan alltför långt bort
i artificiella litterära spegelsalar? Ja, vad det
är ~)m är konstgjort och vad det är som är
verklighet, blir alltid en vansklig sak att
avgöra, när man alls börjar tala om böcker. Det
är ju i själva verket inte så stor skillnad på
sättet att uppleva böcker — verkliga böcker,
skulle Frans G. tillägga — och människor. En
bok, den må så handla om hur overkliga ting
som helst, handlar dock alltid främst om en
enda verklig människa: författaren, vars eget
tonfall och eget liv är allestädes närvarande
i den. Även en recension av en annans
memoarer är alltid i sista hand ett bidrag till
recensentens självbiografi. Och som sådan väcker
den reaktioner: intresse, avsmak eller
motsägelselusta. Läsaren engagerar sig i ett
samtal, och ibland formulerar han sitt svar.
Frans G. Bengtssons essayer ge också ett
alldeles särskilt intryck av att vara sprungna
ur en atmosfär, där dylika ändlösa
konversationer om litterära och allmänmänskliga ting,
lekfullt kringkastade citat och familjära
allusioner på ofamiljära verk äro naturliga och
självfallna. Han håller som bekant styvt på sin
egen otidsenlighet — om också hans
upplagesiffror i någon mån tyckas motsäga honom —
och han kommer verkligen vandrande som en
gengångare från en mera spatiös värld, där
man har råd till oförskämdheter mot tidens
mest ansedda sanningar och tid till nära
bekantskap med äldre och förbisedda sådana. Det
är ju för övrigt ingalunda svårt att sätta ett
namn på denna värld. Hans förening av kärlek
till friluftsliv och till litteraturens kuriositeter,
av sunt förnuft och spexig oppositionslusta,
har så tydlig valfrändskap med den klassiska
engelska bildningstypen, att man inte ens
behöver den lilla pekpinne som ligger i hans sätt
att använda engelska adjektiv som om de vore
svenska — fluent, placid; eller mera subtila
översättningslån, som "en uppfriskande
mun-full" om ett grant citat.
Engelsk är framför allt den gentlemannalika
försynthet, med vilken Frans G. Bengtsson
alltid hos läsaren förutsätter samma svårpejlade
kunskapsdjup som hos honom själv, och utan
svårighet övertygar honom om att han i själva
verket alltid har vetat vilket år Commodus
ströps i sitt badkar och vad överstarna vid
Breitenfeld hette. Han lyckas på något sätt
underhålla med sin lärdom utan att briljera
med den: antagligen därför att han med samma
orubbliga sakkunskap kan beskriva en nattlig
kalvnings mysterier och foderlärans krävande
pensum. Sådant ger balans åt en mans sinne.
Kerstin Anér
831
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
