Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
Återblick på 1947
Ännu ett år av 40-talet har gått till sina
föregångare. Tidningen 40-tal, vår begåvade
yngre kusin, packade ihop sina pinaler och
ställde in dem på en resgodsinlämning i god
tid för decenniernas tågombyte. En efterföljare
är annonserad och skall heta Utsikt. Namnet
har en ljus och löftesrik klang, måtte löftena
infrias i form av glada tabelras och geniala
dåraktigheter. Epoken 40-tal är i själatåget,
det litterära begreppet 40-tal har vid närmare
analys visat sig bestå av en rad sinsemellan
till stil och åsikter vitt skilda
diktartemperament. Så pass mycket perspektiv bakåt har
man redan fått att man vågar inregistrera
40-talet som ett för svensk litteratur ovanligt
givande decennium, värdigt att ställas vid sidan
av 30-talet i fråga om självständiga insatser
och särpräglade begåvningar. Ahlin, Arnér,
Dagerman, Lindegren, Vennberg är redan
namn vilkas skrift klarnat i tidens oroliga
vattenspegel, och flera sådana skall säkerligen
småningom urskiljas. Att hitta en gemensam
nämnare för dessa författares strävanden görs
inte i en handvändning. Men man kan peka
på allvaret och det hänsynslösa engagemanget
i tiden och den egna personligheten, motviljan
mot att göra det lätt för sig och fly in i det
behagliga och publiktjusande. Deras bästa
beröm har varit den storm av ovilja som blåst
emot dem från slentrianidealisterna,
vanetänkarna och det i sin bekvämlighet nersuttna
borgerskapet.
Om förhållandet mellan publik och
litteratur, enkannerligen den fyrtiotalistiska, kan man
läsa klarläggande i Walter Dicksons artikel
i detta häfte, där den moderna litteraturens
psykologiska bakgrund, resultat och tendenser
utreds med stor intensitet. Om han har rätt
i sin förmodan att dikten nu är på väg mot
enklare uttrycksformer och kanske en ny
romantik, med andra ord mot ett mera
tillgängligt stadium, återstår att se. Säkert är att
om skeendets dialektik svänger pendeln ännu
en gång i den riktningen, så är det inte i trots
av utan tack vare 40-talismen, som betytt en
nödvändig utlevelse av ångest och neuros,
en upprensning inom uttrycksformerna, gjord
med den medvetna överdrift som ensam kan
åstadkomma, inte ett bakslag utan ett nytt
varv i den eviga utvecklingsspiralen.
Men låt oss utan försök till djupsinne och
estetiska värderingar se efter vad 1947 års
bokmarknad hade att bjuda på. Det måste då
bli i ytterst allmänna drag. Antalet utgivna
böcker var väl ungefär som året förut, trots
att pappersexporten nödvändiggjorde en
ransonering även av bokpapperet. Under 1948
blir denna ransonering mera kännbar, och man
måste förutse en större återhållsamhet från
förläggarna, vilken man hoppas inte skall gå ut
över den dikt som lovar allt utom försäljning.
Avdelningen "Svenska romaner och noveller"
i "Svenska Bokhandelns julkatalog" upptog
cirka 130 nummer, det är en normal kvantitet.
Av författare med redan kända namn var det
väl endast Elin Wägner, Olle Hedberg, Irja
Browallius, Thorsten Jonsson och Sivar Arnér
som gav av sitt allra bästa eller rentav det
bästa hittills. Ivar Lo-Johanssons "Geniet" blev
livligt omdiskuterad både som diktverk och
förkunnelse, men fastän den innehöll
uppenbara orimligheter övertygade den som
moralisk prestation. Björn-Erik Höijers "Komedi
i norr" blev inte det genombrott författaren
och hans förespråkare hoppats på, men att det
en dag kommer måste var och en tro på som
t. ex. läser den novell av Höijer som finns
införd i detta nummer. Marika Stiernstedt
dokumenterade i "Banketten" sin för svenska
förhållanden ovanliga förmåga att konstruera en
hållfast, eminent läsbar romanintrig samtidigt
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
