Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Från bokhyllan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÅN BOKHYLLAN
James Barrie: Peter Pan or The Boy Who
Would Not Grow Up. London 1928.
Prosaversion: Peter and Wendy. London
1911. (Peter och Wendy.
Stockholm 1923.)
Skotten James M. Barrie är en författare,
som håller på att sjunka i glömska. Hans
storhetstid inföll på 1890-talet och under det nya
århundradets första decennium. Visserligen
hade han ett par stora framgångar 1917 och
1920 med skådespelen "Dear Brutus" och
"Mary Rose", men hans stjärna befann sig nog
redan då i dalande. Speciellt impopulär var
han hos den generation unga författare, som
slog igenom åren efter första världskriget, och
hos t. ex. Aldous Huxley kan man hitta många
elaka snärtar åt Barries älvor och krumeluriga
personager. Hans romaner måste nog betecknas
som tämligen svårlästa genom sin omständiga
teknik, som tar död på det oftast tunna
innehållet med dess strödda bisarrerier, och de
flesta av hans skådespel är för tillfället
hopplöst passé, medan de ännu inte fått den charm,
som finns även hos lättare konstverk från en
förgången period, som kommit på modet igen.
Katherine Hepburn fann flera av Barries
stycken lämpliga för sin personlighet och
skaffade honom på hans ålders dagar — han dog
1937 — flera förnyade succéer i Amerika med
gamla stycken som "Quality Street" och "The
Little Minister" ("Den lille prästen" — filmad
under titeln "Sjudande blod"!) Frånsett detta
finns det emellertid ett stycke, som hållit
Barries namn levande och fört upp det på
teateraffischerna åtminstone några veckor varje
år — "Peter Pan", den främsta av de engelska
"julpantomimerna". Historien om Peter,
pojken som inte ville bli stor, hör liksom verserna
om Cock Robin och Humpty Dumpty eller
berättelserna om Alice och om Nalle Puh till
klassikerna i Englands förnämliga
barnbokslitteratur. I fråga om fantasteri och
underfundighet kan "Peter Pan" nästan mäta sig
med historierna om Alice, och liksom dessa
erbjuder den intresse även ur andra synpunkter
än den minderårige läsarens eller lyssnarens.
Peter Pan förekommer första gången i en
synnerligen sentimental och omåttligt
framgångsrik äktenskapsroman av Barrie, som hette
"The Little White Bird" och kom ut 1902.
Tre år senare bröts partierna om Peter ut ur
romanen och blev i lätt förändrad form en
egen bok, "Peter Pan in Kensington Gardens",
vars illustrationer tillhör sagotecknaren Arthur
Rackhams mest bekanta verk. "Peter Pan in
Kensington Gardens" är närmast en berättelse
för mycket små barn, om hur lille Peter lämnar
sin mamma och bosätter sig bland fåglarna
och älvorna i den stora parken i Kensington
och hur han räddar en liten flicka, som råkat
bli kvar i parken efter stängningstid.
Denna första bok om Peter stöder sig på
sagor, som Barrie berättat för några barn i en
familj bland hans vänner, och det är samma
— för barnlösa sagofarbröder ovärderliga —
uppsättning av vänbarn, som vid något
mognare ålder lockat ur honom de historier, som
utgör grundvalen för pjäsen "Peter Pan",
vilken 1904 hade sin första, bejublade premiär
och därmed kom många skräckslagna
olycks-profeter i teateryrket på skam.
I "Peter Pan" (som också kom i en
prosaversion 1911 under namnet "Peter and Wendy"1)
är vi långt från de idylliskt pastellfärgade
parkängar, där Rackhams bleka prerafaelitiska
älvor dansade. Historien börjar i
barnkammaren hos familjen Darling, en familj som
mycket liknar den till vilken historiens
ursprungliga lyssnare hörde. In i denna fridfulla
miljö flyger plötsligt Peter Pan och lurar med
sig Wendy och hennes två bröder på en tur till
hans domäner, The Never Land, Landet
Ingenstans. Detta består av en ö, livligt befolkad av
lika delar indianer och vilda djur och med ett
sjörövarfartyg förtöjt utanför. Ytterligare ett
inslag utgör De borttappade pojkarna,
ynglingar som ramlat ur sina barnvagnar och om
de inte efterfrågats inom viss tid skickats hit,
där de under Peters ledarskap fördriver tiden
med angenäma sammanstötningar med öns
övriga invånare.
Wendy etablerar sig nu som
ställföreträdande mamma åt dessa pojkar, medan hennes
bröder upptas i bandet. Ett par scener ger
inblickar i livet på ön, där framför allt
sjörövarna utgör ett lagom allvarligt hot mot
1 Rätt banalt illustrerad av F. D. Bedford, till vars
teckningar Maj Lindman ibland väl nära anslutit i
sina illustrationer till den svenska översättningen 1923.
50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
