Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
angelo". Den består av en Michelangelo-sonett
i formfulländad översättning och ett svar av
översättaren. Den sista terzinen kan sägas
sammanfatta bokens stämning:
Ditt verk, som ännu lever i vårt minne,
bär ej sin storhet av att det bevaras
men därav att det en gång skall förloras.
Man kan säga att denna diktsamling kommit
i fel årstid. Men man behöver inte fördenskull
mena att den som tanke och livsåskådning är
mindre levande än mycket av den dikt som nu
och en kort tid framåt kommer att anses som
levande.
En annan diktande konsthistoriker är Viggo
Loos, vars andra samling, "Ansikte", i rask,
kanske alltför rask takt följt på den första (av
år 1946). Trots mycken finess i ingivelsen och
ett verkligt — fast, som det tycks, begränsat —
poetiskt ingenium, måste man nämligen
konstatera att detta grisaille- och valörmåleri
saknar egentlig nerv. Ingen dikt verkar riktigt
sig själv nog, alla verkar de som brottstycken
tagna ur en enda stor, entonig dikt av dagar,
år och minnen (även här förekommer
’resepoesi’). Nu kan man visserligen invända att så
på en gång sammansatt och enformigt är ju
livet självt. Ja, men konsten bör inte vara det!
Där borde varje linje syfta till och tala om
"Den nya skapelsen". Åtminstone måste väl
kritikern ta det som norm, samtidigt som han
kanske bör erkänna att det är väl strängt. Men
om man prutar hamnar man i dilettantism
eller — likgiltighet. Författaren ber i en dikt
sommaren att smälta pansaret kring hans
hjärta. Jag tror snarare att han behövde stålas
—- som den unge Ekelund, vilken en gång
skrev lika subtilt vemodiga naturimpressioner
som nu Viggo Loos:
Ljudlöst flyga
vinterfåglarna
från nakna grenar
och lämna kvar
i den snövåta luften
en strimma av kropparnas
frusna värme.
I den nya diktsamlingen har emellertid
Viggo Loos mer än i den förra odlat
sov-randets ädla konst. Den är enhetligare och
många av dikterna har en spröd, musikalisk
finhet.
Ännu en tillbakablickare av den vemodiga
sorten. Arne Lindström är journalist och en
av dem som tycks vantrivas i liv och yrke.
Även hos honom finns de nästan
reglementerade barndomsminnena, knutna till
landskapsimpressioner och gatubilder av typen "där
gosse jag vandrat". Bestämmande för hans
behov att ge sin känsla uttryck i dikt tycks
emellertid ha varit en olycklig passion med
skilsmässor och återknytningar, och även om
versen saknar pregnans känner man igen sig.
Dessa dikter skulle nämligen kunna vara
skrivna av en — visserligen något provinsiell
och diffus — Arvid Stjärnblom:
Musiken satt alldeles nära i det rökiga kaféet
när jag sade till dig, att detta är allt:
"Jag såg dig och från denna dagen
jag endast dig i världen ser"___
Hur kan gamla dikter bli sanna och leva,
hur kunde en annan känna just det som jag känner?
Tragiken är söderbergsk: en allvarsam
livssumma, ändå till slut bara en skeptisk lek.
Gunnar Ekelöf
LYSANDE LÖGNAKTIGT
All världens sällsamma berättelser. En
antologi, redigerad av Frank Heller.
Bonniers 1947. 20: —.
I ett sällskap där man klagade över den
oöverskådliga bokframställningen sa en ung
läkare: "Det är klart att man gärna skulle
vilja ’följa med’. Men nu har det gått så långt
att jag för min del får nöja mig med att
läsa index till sammandrag av kataloger över
resumerade avhandlingar inom mitt fack.
Någonting annat hinner jag egentligen inte
läsa." Med klar visshet om hur omöjligt det
är för en bokläsande allmänhet att "följa med"
vad som skrivs och publiceras men också med
den lovvärda avsikten att rikta folks
uppmärksamhet på en gången tids litteratur
sammanställer vänliga personer omnibusvolymer och
antologier av skilda slag. Vi får All Världens
Bästa om kärlek, barn, jakt, spöken och annat.
I höstas kom "All världens sällsamma
berättelser". Det var Frank Heller som hann med
detta urval. Det är gjort med den goda smak
som aldrig svek honom och med den blitt
drastiska och vänligt ironiska glimt i ögat som
man väl finner hos lundensaren när han är
som bäst. Den välskrivna inledningen av Frank
Hellers hand ter sig nu som ett budskap från
en man som inte längre är, och följande av
honom citerade strof läser man kanske två
gånger:
133
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
