- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVII. 1948 /
138

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Bokrecensioner

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en okuvlig optimism, värmdes av sin
framstegstro och hölls uppe av sin ljusa humanitet.
Hans bästa noveller har sibiriska motiv; han
var djupt förtrogen med det ryska folket, med
bönder, löskerkarlar och skogsmän. Nils Åke
Nilsson framhåller hans berättelsers
musikaliska karaktär: "som ledmotiv går bakom den
yttre handlingen antingen tajgans, urskogens,
vilda romantiska sus eller de ryska flodernas
entonigt kluckande böljegång".

Till jakutsk miljö är Korolenkos mest
berömda berättelse "Makars dröm" förlagd. Det
är en skildring genomvävd av varm medkänsla
med de fattiga och primitiva människorna i
den sibiriska urskogen men också av
drömmande naturmystik och intagande humor. I de
övriga berättelserna i Korolenkos
novellsamling — "Flyktingarna från Sachalin" och
"Skogen susar" — är det lika mycket
människoskildringen som återgivandet av
majestätisk natur som fängslar läsaren. Korolenkos
berättarkonst har bevarat sitt levande skimmer,
sin friskhet, och detta på grund av författarens
okonstlade mänsklighet: man är i gott
sällskap, när man färdas med honom genom
mystiskt lockande ryska trakter.

Också Leonid Leonov för i berättelsen
"Gräshopporna" läsaren till exotiska nejder,
närmare bestämt till Turkmenistan, dit
författaren 1930 begav sig för att studera hur
modern industrialism erövrade ett primitivt
och sagoomspunnet land. Höjdpunkten i
Leonovs berättelse, som tillhör
femårsplanslitteraturen, är den dramatiska skildringen av
människors våldsamma kamp mot naturkrafterna,
här förkroppsligade i gigantiska
gräshoppssvärmar. Det avsnitt vari denna drabbning
skildras intresserar mer än de psykologiska
konflikter som utgör berättelsens ram. Vilken
kraftfull realistisk skildrare Leonov är, därom
ger den lysande målningen av gräshoppornas
härjningar tillräckligt besked. Två andra,
kortare noveller visar Leonovs förmåga att
koncentrerat och intensivt belysa mörka ryska
fattigfolksöden.

En orientering i den senaste tidens ryska
litteratur kan vara av behovet påkallad, så
mycken sovjetrysk epik som de senare åren
översatts till vårt språk. Sven N. Storcks bok
"Några moderna ryska författare" vill ge
information om den nyare ryska litteraturen.
Författaren behandlar i ett kapitel den
sovjetryska skönlitteraturens förutsättningar och
utvecklingsstadier och ger sedan en serie porträtt
av några mer framträdande nya ryska
författare, t. ex. Aleksej Tolstoj, Vera Inber, Fedin,
Vsevolod Ivanov, Leonov, Fadejev, Kaverin
och Sjolochov. Om några mer djupgående
analyser är det inte fråga, men Storck har
onekligen flera fakta och data av intresse att
meddela i sin skrift.

        Johannes Edfelt

HARRIET LÖWENHJELMS
BILD



Elsa Björkman-Goldschmidt: Harriet
Löwenhjelm
. Norstedts 1947. 15:—.

Man skulle kunna skriva en essay om
genierna ur synpunkten av de skyddsmedel, med
vilka de utrustats mot världens hets och onda
makt. Det går inte att tänka sig ett geni, en
födande, utan sådana och utan en klok
ekonomi i handhavandet av dem. Skyddsmedel
kan vara av olika slag: hos den ena ett
vinnande sätt, hos den andra sträva taggar, för
den ena en utsatt ställning, för den andra en
ombonad vrå. Skyddsmedlen kan utan tvivel
vända sig mot den skapande och inringa
honom; det gäller i det långa loppet att göra
sig oberoende av dem och framträda vapenlös.

På Harriet Löwenhjelms bild, så som den
framträder i Elsa Björkman-Goldschmidts
sällsynt vackra biografi, kan med fördel läggas
sådana synpunkter. Hennes diktning och
teckningskonst, oupplösligt förbundna inbördes,
har något av den innerlighet som gnolar i
vaggvisa och psalm och som alla förstår,
därför att den träffar barnet i oss. Men brygden
var sammansatt, tillredningen hemlighetsfull.
För att bjuda den på rätt sätt måste Harriet
Löwenhjelm gäckande förskansa sig bakom
pansar och slipa sin form i kantiga fasetter.
Fint och klarsynt berättar Elsa Björkman hur
det gick till; om försvarsattityden skriver hon,
att den var "inte något slarvigt pansar".

Redan genom sin adliga börd hade Harriet
Löwenhjelm en viss undantagsställning, något
som hon på sitt självironiska sätt både tycks ha
uppskattat och känt förpliktande. Fadern var
en honnett svensk krigartyp, modern mer
komplicerad, med ett bigott drag i sin karaktär.
Harriet var en öm dotter, vilket inte hindrade
henne att på sitt dråpligt tillspetsade, skarpsynta
vis karakterisera modern: "Mammas ideal är
att ha alla sina barn i sängen, lätt sjuka, och
läsa goda böcker för dem." Och efter en bal:
"Jag tillbringade frukosten idag med att påstå
och beskrifva för mamma att jag var lifligt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:59:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1948/0154.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free