Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Hur rätt har du ej däri, att det är ej minst
bidragande till vår lyckas bestånd, att vi stå på en så
sann fot med varandra. Detta oinskränkta förtroende
är den beprövade kärlekens bästa frukt, såsom jag
efter ett 28-årigt lyckligt äktenskap kan vittna.
Man frågar sig: Vad är sannhet, var går
gränsen för det oinskränkta förtroendet? Hur
mycket förstod hon, och hur mycket krävde
han att hon skulle förstå?
En del av förklaringen till inkongruensen
mellan dylika försäkringar och den verklighet
som direkt framgår ur Anna Lisa Geijers
"erinringar", kan naturligtvis ligga i att dessa
är just erinringar, med allt vad detta innebär
av medvetet hänsynstagande och ofrånkomlig
minnesförgyllning. Men det helhetsintryck man
får av dem är att hon verkligen inte var honom
fullt vuxen, och att han trivdes med det.
Några väsentligt nya drag till Geijers
fysionomi lägger väl inte dessa anteckningar, som
redan förut utnyttjats av forskningen, men det
får ändå anses vara en behaglig gärning, att
de nu utgivits i fullständigt skick. De skänker
läsaren nöjet att få uppleva en romantisk
kärlekshistoria med alla de klassiska
ingredienserna: blyg ung förälskelse, älskarens tvekan
vid skiljevägen, faderns motstånd, dotterns
önskan att offra sig för hemmets bestånd och
till slut den lyckliga föreningen, allt i
värmländsk herrgårdsmiljö med sång och musik och
klapprande stångjärnshammare i bakgrunden.
När romanen tar slut tar vardagen vid, och det
återstår inte mycket att berätta för den gamla
professorskan, när hon blickar tillbaka på sitt
liv. Där finns egentligen bara en människa,
hennes E. Gustaf, och hon gör sitt bästa för
att skildra honom så trovärdigt som möjligt.
Det är en ädel människa som talar om en
annan ädel människa, och det blir vackert.
Och det har sitt värde som dokument.
Utgivaren har försett manuskriptet med en
inledande kommentar, där han bland annat
presenterar de mer eller mindre originella
personer som skymtar i texten. Han uppehåller sig
också relativt utförligt vid Geijers förhållande
till Amalia von Helvig och försvarar Anna
Lisas reaktion inför upptäckten av breven,
vilken ännu tjugu år efteråt var så våldsam,
att den tog sig utlopp i en upprörd
dagboksanteckning, tidigare publicerad och här ännu
en gång återgiven som komplettering till den
lugna levnadsteckningen.
Ur de rika gömmor som släktminnena
erbjuder har utgivaren också plockat fram tre
halvt novellistiska skildringar med Geijer- och
Uppsalamotiv, författade av Anna Lisas och
Erik Gustafs dotter Agnes Hamilton. Den
första återger en episod från familjens
sommarvistelse på Krusenberg sommaren 1835.
med en olycklig tentand som halvt beledd och
halvt beklagad huvudperson. Den andra ger en
bild av Malla Silfverstolpes litterära salong,
och den sista skildrar i form av ett fingerat
brev från en f. d. uppsaliensare bland annat
hur det kunde gå till, när Geijer i egenskap av
inspektor för Värmlands nation tog emot sina
nyanlända landsmän. De tre berättelserna är
inte litterärt märkliga, men de präglas av ett
muntert kynne, och de har tidsdoft och
lokalfärg i detaljerna. De glimtar man får se av
den berömde Uppsalaprofessorn har också
betydligt större konkretion än moderns mera
ambitiösa levnadsteckning.
Till en avdelning för sig i slutet av boken
har utgivaren sammanfört ett rikt och
omsorgsfullt kommenterat illustrationsmaterial, till stor
del bestående av porträtt och andra teckningar
föreställande och i stor utsträckning även
utförda av de i texten förekommande personerna.
I sin helhet är den lilla volymen ett intressant
tillskott till vår inte alltför flödande
memoarlitteratur. Thure Nyman
MEMOARER
Richard Steffen: Sidor av en samtida. KF:s
bokförlag 1947. 10:—.
Ingen som under detta sekel genomgått ett
svenskt gymnasium kan gärna vara obekant
med namnet Richard Steffen, den frejdige
visbyrektorn, vars "Svensk litteraturhistoria
för den högre elementarundervisningen" och
"Översikt av den svenska litteraturen"
bibringat oss alla de första grunderna av den
svenska vitterhetens texter och hävder. Att han
var skolman, litteraturhistoriker och arkivman
visste man förut, men i de memoarer, som den
spänstige åttiofemåringen nyligen utgivit, får
läsaren lära känna honom även som
kooperatör, pacifist och talare. Den ungdomligt friska,
rapsodiska framställningen ger ingen
sammanhängande levnadsskildring men väl ett otal
glimtar från skilda verksamhetsområden, och
den som är road av kulturhistoriska anekdoter
finner här sitt lystmäte. Den litterärt
intresserade har kanske mer behållning av det parti
som redogör för författarens kritiska
granskning av den värmländske landsmannen och
ungdomsvännen Frödings två första diktsam-
142
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
