Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Pablo Neruda: Tre dikter, tolkade av Artur Lundkvist och M. J. P. Casanovas - Södra oceanen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PABLO NERUDA
Södra oceanen
Av förtärt salt och strupe i fara
är den ensamma oceanens rosor gjorda,
trots det trasiga vattnet
och farliga fåglar,
och det finns ingenting utom natten
åtföljd av dagen, och dagen
åtföljd av en tillflyktsort,
av en hästhov, av tystnaden.
I tystnaden växer vinden
med sitt enda blad och sin piskade blomma
och sanden som bara äger känsel och tystnad,
det är ingenting, det är en skugga,
ett steg av en overklig häst,
det är ingenting annat än en våg som tiden mottagit,
ty alla vatten färdas mot de kalla ögon
med vilka tiden blickar under oceanen.
Dessa ögon har redan dött av dött vatten och duvor
och blivit två hål av bitter breddgrad
där fiskarna glider in med blodiga tänder,
och valar som söker smaragder,
och skelett av bleka kavaljerer
som förintats av långsamma maneter,
och olika familjer av giftig myrten,
ensamma händer, pilar,
revolvrar av fiskfjäll,
som rinner oavbrutet över kinderna
och förtär ögonen av lagrat salt.
När månen medför sina skeppsbrott,
sina kistor, sina döda,
täckta med maskulina vallmor,
när kläderna som sjunkit i havet
samlas i månens säck
med sina långa plågor, sina rivna skägg,
sina huvuden som vattnet och stoltheten krävt för alltid,
hörs de falla på knä i ändlösheten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
