Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - Agnes von Krusenstjerna: Brev till Ellen Key. Med kommentarer av Ulf Wittrock
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AGNES von KRUSENSTJERNA
BREV TILL ELLEN KEY
Med kommentarer av
ULF WITTROCK
Bland de många diktare, som under
1900-talets båda första decennier sökte stöd och
uppmuntran hos Ellen Key, befann sig även
den unga Agnes von Krusenstjerna. Den
handfull brev från henne till Ellen Key, som
förvaras i Ellen Keys samling i Kungliga
biblioteket och daterar sig från åren 1914—20, ger
en ytterst levande och intagande bild av Agnes
von Krusenstjerna, som då var mitt uppe i en
intensiv livsåskådningskamp. De religiösa
problemen var för henne brännande aktuella, och
breven visar att hon ingalunda fridfullt växte
från sin barndomstro utan att det tvärtom
fordrades en lång och svår strid, innan hennes
uppgörelse med kristendomen var definitiv.
Samtidigt kom emellertid kärleken att betyda
allt mer för henne. "För mig är erotiken ...
drivkraften i hela mitt väsen" skriver Agnes
von Krusenstjerna i sitt långa biktbrev till
Ellen Key den 21 november 1917. Mycket
klen hade hon varit under hela sin ungdom,
och nu började själssjukdomen redan kasta
en allt mörkare slagskugga över hennes
tillvaro. Men humöret söker hon trots allt hålla
uppe, och hennes graciösa ungflickscharm
tjusar även i breven. I ett brev till Ellen Key
av den 22 november 1918 skriver Agnes’ mor,
grevinnan Eva Sofia von Krusenstjerna: "Det
ser ut, som om Agnes väg vore lidandets väg
— och jag märker mer och mer hur hennes
karaktär växer under detta — hon är modig,
osjelfvisk och har en förunderlig förmåga, alt
då hon är bättre se lifvets solsken och sprida
solsken". Själv talar Agnes von Krusenstjerna
i ett av breven om sin förmåga av humor och
självironi.
Det är frapperande att de elva bevarade
breven — varav 2 är från 1914, 1 från 1916,
4 från 1917, 2 från 1918, 1 från 1919 samt
1 från 1920 — inte rymmer så mycket som
en hänsyftning på världskriget. Agnes von
Krusenstjerna förefaller ha varit helt upptagen
av sina egna personliga problem.
Med vederbörliga tillstånd skall breven
avtryckas här i sina huvuddrag. Breven citeras
med originalens stavning och interpunktion
oförändrade.
Agnes von Krusenstj ernås första brev till
Ellen Key är skrivet den 18 maj 1914. Hon var
då nitton år, Ellen Key sextiofyra år gammal.
Det ger i sin enkelhet och omedelbarhet ett
starkt intryck av hennes hjälpbehov. Det lyder:
Skriftställarinnan, fröken Ellen Key!
Jag vet ej riktigt hur jag skall börja detta
brev. Jag förmodar att många, många skrivit
till Er, och det är väl orätt att antaga att de
ej behövt er lika mycket, som jag gör det nu.
Kanske känner jag mig ungefär som kvinnan,
som vidrörde Jesus då en ström av kraft
övergjöt henne från honom. Jag törstar efter kraft!
och jag begär den av er.
Jag har icke de kristnas tro, och eftersom
jag är omgiven av kära människor, som ha
denna tro, står jag i det fallet mycket ensam.
Jag har läst en del av edra böcker och funnit
att min aning till en ny tro, just är till er tro.
336
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
