Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Gustav Sandgren: Småstad. Prosastycken - Gumman Bedas morgon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUSTAV SANDGREN
arbetar febrilt med sin björkriskvast,
eftersom det ska bli syn. Och det kan bli böter,
hon vet det.
Hon vaknar vid ett rasp på fönstret åt
täppan. Kristina har hoppat upp på fönsterblecket
och håller sig kvar en sekund, faller sedan ned
med ett stort raspande av klor mot plåt — det
är Kristinas lilla påhitt när hon vill in. Hon
hoppar upp och faller ned ända tills Beda
öppnar.
Beda träder fötterna över sängkanten, finner
tofflorna, känner ett par ögonblick yrsel men
går sedan och öppnar. Kristina tågar in med
svansen i vädret och känns kall mot benen.
Hon går direkt till sitt mathörn och börjar äta
strömmingsben.
— Ja, fy på dig, Kristina! säger Beda milt.
Ska du nu ställa det så där igen för dig, när
du vet att det inte är bra för dig! Ska du då
aldrig bli förståndig!
Kristina knastrar, med huvudet på sned.
I rummet faller morgonljus in mellan de
kritvita spetsgardinerna, följer trasmattornas
randiga vägar till dörren, belyser åter "Herren är
mitt allt" men också ett oljetryck av en stolt
fregatt på gräsgröna vågkullar, en bukig liten
byrå med mässingsbeslag på vilken står ett
skrin av snäckor från Jamaica och fotografier
i små svarta ramar med stöd: Av Bedas mor
— nästan gulnat — av Janne mot ett lass
amerikansk gröda någonstans på prärien — av
den döde mannen med skepparmössan och den
arga munnen — Emma har ju sagt en gång
att hon hört någon säga, hon ville inte tala om
vilken, men det måste ha varit Pålssonskan,
att Karlsson dog av ilska för att han inte fick
ärva sin bror när denne dog. Beda suckar och
sätter sig med kaffekvarnen, tar ett par nypor
hela bönor ur en burk och sätter till lite redan
malt ur en amerikansk burk, börjar sedan dra
runt med veven sittande på stolen vid spisen,
som egentligen bara är en kaffemalarstol, ty
när man mal kan man inte ha karmar på
sidorna, det hindrar rörelsen. Och så har det
blivit att Beda bara sitter på den där stolen
vid spisen när hon mal kaffe. Kristina hoppar
upp i sängen och kurar ihop sig när det
välbekanta surrandet av kvarnen börjar, hon
slickar sig omsorgsfullt, skakar på huvudet åt
besynnerliga dofter som hon har lite kvar av
sen natten. Den där gamla enögda hankatten
bakom Pålssonskans lilla trädgårdshus, han
som tycker om salt sill, ja han ... Hon småler
på kattvis, hon är inte alltför bedagad i alla
fall, även om ...
Beda tänder i spisen, där spånorna redan
lagts in kvällen före. Hon väljer omsorgsfullt
pinnar, alpinnar, de är torra och ger mest
värme. Vart det nu ska ta vägen när veden är så
dyr. Det är annat för Emma, som har en bekant
som har lantgård och som kört till henne ett
helt lass uthuggningsbuskar, björk mest, nästan
för ingenting. Beda får köpa sin ved säckvis,
och en lång erfarenhet har lärt henne hur hon
ska elda för att få mesta möjliga resultat. Och
bara lagom mycket vatten i pannan.
Hon tittar ut mellan gardinerna på
termometern som sitter på fönsterbågen. En grad
kallt. Hon ser också att balsaminen förbereder
nya knoppar och det gör gott i henne, den är
mörkröd, hennes balsamin, och alla vill ha
skott av den, eftersom alla nyköpta balsaminer
är blekröda och ibland nästan färglösa. För
nästa balsaminskott ska Beda få ett skott av en
lila pelargonia som fru Görkvist har åtagit sig
skaffa från andra sidan ån från Mina på
pensionatet. Men det är för tidigt för skott ännu,
om man tar dem för tidigt, blir de för klena.
Pannan sjuder och Beda lägger på kaffet.
Hon har hört mycket både i radio och av
andra om att kaffe blir förstört om det kokar,
men hennes gamla säkra sätt är koka tre
minuter. Då smakar det kaffe, och det gör
ingenting att folk säger att det är garvsyran som
är mest uppskattad i Sverige, medan kaffets
fina oljor offras i skorstensfånget åt skatorna.
Dylikt förtal bekommer inte Beda mycket.
Nu vaknar hennes hyresgäst ovanpå och
dunkar i golvet. Beda lyfter på locket till
pannan och tittar ned i dess bubblande djup
medan hon tänker: Vad ska jag säga om han
kommer dragandes med sin fästmö och vill
404
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
