Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Åke Runnquist: Tankar om serier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TANKAR OM SERIER
som analys betraktad, men den innehåller
oerhört mycket värdefullt material. Waugh är
en f. d. serietecknare som för några år sedan
lade upp som aktiv för att skona sina
överansträngda ögon och i stället övergick till att
skriva sin konstarts historia. Svagheten i hans
arbete består främst i den naiva uppskattning
han lägger i dagen inför de flesta av sina f. d.
kollegers skapelser och i den rätt romantiska
syn denne aldrig särskilt framstående
yrkesman har på hela den bransch där han verkat
—- många av hans solskenshistorier har i
amerikanska recensioner vederlagts av mer
hårdhjärtade fackmän. Waugh intresserar sig inte
särskilt för de psykologiska eller sociologiska
aspekterna på serietecknandet. Hans
huvudintresse gäller i stället de olika sätten att rita
uttrycksfulla ögon eller enfaldiga fötter, och
på detta område röjer han en mångordig
sakkunskap. Hans stora kunskaper om hela
genren, som dels går tillbaka på grundliga
studier, dels på egen erfarenhet, har
emellertid medfört att "The Comics" blivit en rikt
flödande källa för den som söker fakta om
denna märkvärdiga värld av stålmän, talande
djur och välsvarvade pin-upflickor.
Idén att i sammanhörande bilder berätta en
historia har funnits ganska länge i Europa,
ehuru genrens historia såvitt jag vet inte är
närmare utredd. Bland berömda illustratörer,
som använt denna teknik innan den
amerikanska serien börjat spridas över världen,
kan nämnas t. ex. Caran d’Ache, Wilhelm
Busch och O. A. Man brukar emellertid anse
att serien i modern mening började för något
över femtio år sedan, närmare bestämt 1896.
Då förekom i newyorktidningen World,
tillhörig pressmagnaten Pulitzer, en rad bilder
ur en liten gosses liv, vilka var ordnade på ett
sådant sätt, att de kan anses bilda ursprunget
till den moderna serien, the comic strip.
Pojken, som utmärktes av ett grinande och
frånstötande yttre, bar en gul dräkt av samma
typ som en nattskjorta och döptes av den
anledningen till The Yellow Kid, den gule
pojken. Man har senare ansett att benäm-
En ruta ur "The Yellow Kid", ansedd som Amerikas
första serie i modern mening.
ningen "den gula pressen" på en grupp
sensationstidningar, främst inom Hearstkoncernen,
också kan härledas från denne yngling. Hearst,
som här vädrade ett trumfäss i kampen om
jättepubliken — den illitterata jättepubliken,
av vilken en stor del knappast kunde läsa
engelska — skyndade sig nämligen att anskaffa
en egen gul pojke, och en kamp började om
denna seriefigur, som skulle följas av många
bittra strider om andra tecknade hjältar. Den
gule pojken blev emellertid inte särskilt
långlivad. Serien var mycket grov och brutal i
effekterna och tämligen ointressant tecknad;
den överglänstes snart av nya konkurrenter,
av vilka flera lever än i dag. En av de
livskraftigaste bland dessa är "Mutt and Jeff"
("Storklas och Lillklas"), som började redan
1907 och fortfarande håller ett stadigt grepp
om publiken, både i Amerika och i Sverige.
Den driftige och uppslagsrike Storklas, som
började sin karriär på en sportsida i San
Francisco, var ursprungligen
kapplöpningsexpert och intresserade sig huvudsakligen för
vadhållning, till dess hans välmenande vän
Lillklas gjorde entré för att inleda en oändlig
serie blamager, missförstånd och utslag av
den naivaste enfald. Som redan det svenska
namnet antyder går serien tillbaka på det
431
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
