Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
Man kan kalla dem negativa, eliminerande och
invända, att eftersom livet har plats,
förmodligen alltid haft plats och alltid kommer att
ha plats också för konnässörer m. fi. — så är
det helt enkelt så! Men man får inte glömma
att man har att göra med ett elfenbenstorn och
att dessa är ett slags vakuumbyggnader,
avsedda just för renodling. Somliga vill vara allt,
andra vill bara vara något men detta så mycket
som möjligt.
De flesta av dikterna i harald forss’
diktsamling går som sagt i hans välkända stil. Jag
har här velat ta fasta på vad som tyckts mig
vara en ny ton. Gunnar Ekelöf
BRUDMYSTIK
Rut Hillarp: Dina händers ekon. Bonniers
1948. 5: 75.
Den poetiska linjen i Rut Hillarps nya
diktsamling visar en ganska egenartad stegring,
en ständigt accelererad flykt mot det anonyma.
Första avdelningen innehåller kärleksdikter av
starkt personligt erotisk karaktär. Andra
avdelningen är en serie prosadikter som formar
sig till en legendartad saga, på vilken man kan
se att Rut Hillarp inte är främmande för de
gamla persernas mystik. Också denna saga
handlar om kärlek, men här börjar det
erotiska perspektivet att förskjutas. De båda
älskande — en sagokung och en
sagodrottning — når varann aldrig, hur ensamma de
än är om varann: de vandrar kring i
illusionernas värld, ömsesidigt missförstående
varandra, och det är först i döden deras kärlek
blir verklig — för att förintas. "Somliga säger
att man fann lite aska i bädden, andra att två
brokiga fjärilar fladdrade ut och försvann åt
var sitt håll. De flesta menar att man
ingenting alls fann." Det är en desavuering av
kärleken och den erotiska tillfredsställelsen som
"lycka". I den tredje avdelningens
kärleksdikter har åter en förskjutning skett. Älskaren,
den älskade, är här Gud eller Ananke, en grym
och ändå vällustigt åtrådd gudom med drag av
både skapare, uppehållare och förstörare, grym
genom den ogripbarhet han förlänar det
eftertrådda, en abstrakt princip som först i
människohjärtat ikläder sig dräkten av både
jordisk och himmelsk kärlek samtidigt som den
låter människohjärtat ana och tvingar det att
bejaka omänskligheten bortom. Och som om
författarinnan hade velat sluta sin bok med att
helt anonymisera sig själv, har hon ägnat
fjärde avdelningen enbart åt en serie
tolkningar av Pierre Emmanuel, våldsamt sensuella
och färgrika, med stildrag som för tanken till
gobelänger och fransk 1600-talskonst och till
orfisk myt sådan den uppfattas av en
generation som läst Freud och Frazer och fått sitt
elevsinska blodsdop i två världskrig.
Diktsamlingens inledningstema kan alltså sägas vara
kärleken till mannen, till en viss man, men
detta tema utvecklas till att bli kärleken till
kärleken, ett slags erotikens Fart pour 1’art
som står den religiösa mystiken nära och
i religionshistorien fått namnet brudmystik.
I det fallet står diktarinnan långt närmare
Stagnelius än hans sentida pastischörer, ty det
finns — åtminstone av denna diktsamling att
döma — en inre likhet mellan bådas vacklan
från förandligad sinnlighet till försinnligad
andlighet. Samma kritiska anmärkning kunde
rentav gälla dem båda: Rut Hillarp är säkert
ett starkt diktartemperament, men den som
skriver i och om rus faller lätt för det
patetiska strecket, riskerar att overdo it. Det hänger
kanske samman med en förrädisk lätthet att
skriva, att ge form och att sätta färg. Själva
den konstnärliga begåvningen och
självsäkerheten innebär en fara, om den förleder en
att slinta ner till artisteri. Första gången man
läser Rut Hillarps inledningsdikt, "Sång",
känner man sig slagen av den, men studerar man
den närmare märker man skickligheten — och
blir besviken. Så kan det vara i enstaka fall.
Annars är det fläkt och skönhet över denna
diktsamling, och det är i dessa den trista
pape-goj poesins tider en stor sak.
Gunnar Ekelöf
KALENDRAR
Ny lyrik 1947. Redigerad av Johannes
Ed-felt. Bonniers 1947. 7:50.
Ny lyrik 1948. Redigerad av Erik Lindegren.
Bonniers 1948. 9: 50.
V ox II. Kalender utgiven av Litterära
Studentklubben i Lund. Gleerups 1947.
3:—.
Man kan spekulera åtskilligt över orsakerna
till den lyriska högkonjunkturen utan att
komma till klarhet. Att den — liksom den
hårdkokta novellistiken under beredskapstiden
resp. den mera symbolisk-psykologiska just
nu — hänger samman med uppammandet av
en ny och till synes lätthanterligare stil är väl
443
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
