Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Notiser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOTISER
Bokinflation i Italien
Från Rom berättar BLM:s medarbetare att den
italienska bokmarknaden genomgår en svår kris.
Boklådorna är överfulla av böcker men publiken köper
obetydligt eller ingenting, stora grupper av
intellektuella (universitetsanställda, lärare m. fi.) är på grund
av dålig ekonomi helt avstängda från bokinköp.
Förlagen använder också allehanda knep ■— utlottning av
skrivmaskiner etc. för att locka bokhandlarna att göra
ordentliga rekvisitioner. Man propagerar för att få
folk att läsa "italienskt" men de fåtaliga originalen
har svårt att hävda sig i floden av översättningar
(främst anglo-amerikanska).
Hos den välsorterade Libreria Ulrico Hoepli (förlag
och bokhandel nära Piazza Colonna med tolv jättelika
skyltfönster!) återfinner man på nyhetsbordet för
skönlitteratur välkända boktitlar i en lång rad serier från
de olika förlagen (Garzantis Vespa blu, Corbaccios
Scrittori di tutto il mondo, Mondadoris Medusa och
det nya romförlaget Jandi Sapis Le najadi). Här finns
amerikaner som Henry James, Faulkner, Steinbeck,
Hemingway, Wright, Bromfield, engelsmän som
Maug-ham, Hilton och Deeping, fransmän som Vialar, Camus
och Sartre — och utanför serierna: Tjechovs teater,
Leo Tolstojs och Gogols samlade verk och —
Kierke-gaards dagbok i italiensk översättning!
Frågar man efter original blir resultatet magrare.
Neapolitanaren Marotta har väckt uppmärksamhet
med L’oro di Napoli, en rad temperamentsfulla och
färgstarka episoder från Neapels fattigkvarter 1910—
1920, byggda på minnen, vidare har Deimo Scifoni
skrivit en fin bok om den unga generationen med intryck
från kriget som bakgrund, "Notte sul mondo", och
slutligen har Vasco Pratolini, författare till den mycket
älskade florensromanen "Cronacha dei poveri amanti",
med stor grace och ömhet tecknat fem porträtt av
kvinnor av folket i den lilla utsökta "Mestieri da
vaga-bondo".
För övrigt har man inga nyheter av litterär kvalitet
att rekommendera utan nämner böcker som redan
köpts av svenska förläggare som Moravias "La
romana", Flaianos "Tempo di uccidere", Bertos "11 cielo
è rosso".
På det politiska nyhetsbordet återfinner man den
outslitligt populära "Jag valde friheten" av
Krav-tjenko samt internationella bestsellers med
författarnamn som Churchill, Summer Wells och Byrnes.
Mycket säljs en sensationell bok om Mussolinis sista tid
(Ermano Amicucci, "I 600 giorni di Mussolini..")
samt i Rom, där det finns många monarkister, ett
arbete om kungafamiljen, "Storia segreta di un mese di
regno", vidare ett stort upplagt verk om världskriget
i flera delar samt fascistgeneralen Grazianis "Ho difeso
la patria". Av mera bestående värde ur litterär
synpunkt är Antonio Gramscis böcker som nu nytryckts
— "11 materialismo storico e la filosofia di Benedetto
Croce" samt Gramscis berömda brev från
fängelsetiden, "Lettere dal carcere" (G. som är den
ursprunglige grundaren av det italienska kommunistpartiet dog
1937 efter att ha suttit fängslad tio år under
fascist-regimen).
En ny Koestler
Arthur Koestler befinner sig f. n. i Amerika, där han
föreläser om "Radikalernas dilemma", ett ämne som
just nu tillhör de aktuellaste i intellektuella kretsar
litet varstans. I en intervju förklarade Koestler bl. a.
att den av sina böcker han sätter högst är "Natt
klockan tolv på dagen", vilket förefaller även en
utomstående bedömare vara ett förståndigt val. När man
frågade vad han tyckte om att man jämförde honom
med Malraux och Silone svarade Koestler att han
ansåg sig underlägsen både fransmannen och italienaren
ur konstnärlig synpunkt, men ansåg att han själv
kanske penetrerat de rent politiska frågorna något djupare.
Han berättade också att han lämnat sin förläggare
manuskriptet till en ny essaysamling "Insight and
Outlook", där han behandlar "etikens vetenskapliga
grunder", ett ämne som i tjugu år sysselsatt hans
tankar. Han har där utvecklat en ny, "bisociativ"
psykologi i motsats till den associativa, men boken är trots
detta mycket lättläst försäkrade han den intervjuande
journalisten och slutade med förklaringen
"Underskatta inte er egen Hemingway. Det låter banalt, men
han är fortfarande den störste nu levande författaren".
Teaternytt från Tyskland
På Deutsches Theater i Berlin har man för någon
tid sedan haft premiär på Bert Brechts dramatiska
tablåer "Furcht und Elend des Dritten Reiches".
Detta stycke, som skrevs i landsflykten i Danmark
1938, visar enligt den U.S.A.-licensierade
veckotidningen Echo der Woche, att "Tolvskillingsoperans"
möderne bearbetare i varje fall vid den tiden hade
kvar all sin skarpa dramatiska gestaltningsförmåga.
Brecht ger en rad klara, knappa och nyktra bilder ur
livet under Hitler. Han skildrar den darrande
domaren, som inte vet vem han skall ge rätt, en pedagog,
som fruktar för att anges av sin egen son, en präst som
söker gömma sig bakom bibelspråken när S.S. tränger
på och en judisk kvinna, som tyst packar ihop sina
ägodelar för att lämna sin ariske make. "Genom detta
drama om rädda, ofria människor" skriver tidningen,
"smyger en blek ångest, som också griper och
överväldigar åskådarna."
En annan aktuell tysk dramatiker är Carl
Zuck-mayer, vars stycke "Djävulens general" (spelat i
Göteborg 1947) nyligen uppförts i Frankfurt,
Hamburg och Munchen. Efter föreställningarna
anordnades diskussioner, där tyska ungdomar fick debattera
styckets fel och förtjänster med författaren. Ganska
allmänt hade den unga publiken krav på att finna en
positiv vägledning i pjäsen, men eftersom man oftast
identifierade sig med den unge flyglöjtnanten
Hartmann, som utvecklas från en troende "idealist" till en
kluven sanningssökare, fann man det rätt svårt att
hitta en hållpunkt i "Djävulens general". Zuckmayer
stod emellertid på sig och försvarade stycket. Han
uppehöll sig framför allt vid sin misstro till
kollekti-vistiska teorier, människor kan inte dömas i klump
utan att domen blir orättvis, sade han bl.a. Även om
stora delar av folket bär uniform, utgör de dock
individer, som måste behandlas som sådana.
467
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
