- Project Runeberg -  Bonniers litterära magasin / Årgång XVII. 1948 /
475

(1932-1999)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Kommentarer

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KOMMENTARER

Staten, boken och författarna

Ecklesiastikministern har kallat ett antal
sakkunniga att utreda vad man kan göra för att
sprida den goda litteraturen på ett effektivare
sätt och därigenom förbättra författarnas
ekonomi samt skapa möjligheter till sänkta
bokpriser. Det är ett lovvärt företag, men det torde
komma att bereda utredningsmännen ett
långvarigt huvudbry. Eftersom ett av huvudsyftena
är att skapa bättre utkomstmöjligheter för
författarna, kan man till att börja med fråga
sig om det är meningen att större hänsyn
skall tas till de svenska originalen än till
översättningarna, ty det kan ju knappast vara
regeringens mening att också tillvarata de
utländska författarnas ekonomiska intressen.
Men är det ett område där parollen "köp
svenska varor" måste betraktas som olämplig,
så är det litteraturens. Ingen har velat föreslå
att lägga tull på böcker, och ingen åtgärd, hur
välmenande den än må vara, som tar sikte på
att premiera inhemsk litterär produktion på
bekostnad av utländsk kan rekommenderas.

Det konstateras i ecklesiastikministerns
proposition till de sakkunniga att boken trots höjd
folkbildning alltjämt blott når fram till
begränsade skikt av vårt folk och att även de
som regelbundet läser gör det utan den rätta
urskillningen, så att kolorerad veckopress och
konstnärligt värdelösa best-sellers tar vinden
ur seglen för den goda litteraturen. Detta är
beklagligtvis alldeles sant, och kunde det rättas
till skulle säkert inte bara författarna av de
goda böckerna bli glada. Emellertid torde det
vara farligt och dessutom praktiskt
ogenomförbart att söka rätta till proportionerna mellan
avsättningen av god och dålig litteratur genom
några direkta åtgärder, därför att dels ingen
med bestämdhet kan avgöra vilken litteratur
som är bättre eller sämre i sig eller för sina
läsare, dels därför att varje ingrepp i den en-

skildes rätt att själv välja sin lektyr måste
anses förmäten. Det enda man kan göra är
att successivt verka för den litterära smakens
höjande, vilket staten kan bidraga till genom
höjda anslag till folkbildningsarbetet,
skolundervisningen och biblioteken.

Ecklesiastikministern ställer nu i stället i
utsikt ett ökat stöd till litterärt betydande
författare som har svårt att nå en bredare publik
eller av olika skäl få en förläggare och
anmodar de sakkunniga att inkomma med förslag
under vilka former ett dylikt ekonomiskt stöd
lämpligen kan ges. Det konstateras att den
genomsnittliga försäljningen av ett
nyutkommet svenskt skönlitterärt arbete nu ligger vid
omkring 900 exemplar, vilket givetvis inte
räcker att försörja författaren enbart genom
royaltyinkomsten. Men det sägs också att den
otillfredsställande försäljningen av värdefull
litteratur sammanhänger med de höga
bokpriserna, varför de sakkunniga bör finna på
medel, främst i form av en effektivare
bokdistribution, att öka upplagorna och
därigenom sänka bokpriserna. Här kommer
expertkommittén att träffa på de hårdaste nötterna.
Det är troligtvis möjligt att skapa ett smidigare
och effektivare system att sprida böcker genom
ombud, kolportörer, postorder och nya
utförsäljningsställen utan att trampa boklådorna
alltför hårt på tårna. Större upplagor och lägre
priser är heller ingenting som förläggarna är
rädda för, därom vittnar alla de olika
billighetsserier som med stor energi drivits på senare
år. Men det är därför inte säkert att
författarnas ekonomi blir avsevärt förbättrad, ty
honoraret beräknas som procent på
boklådspriset och utdelningen per exemplar blir alltså
mindre ju lägre priset är. Det engelska
Pen-guinförlaget, som står som det ouppnådda
mönstret för en kulturellt ansvarsmedveten
popularisering av boken, betalar inte mera för

475

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 15:59:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/blm/1948/0491.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free