Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Vilgot Sjöman: Möte med Rut. Novell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MÖTE MED RUT
Jag nekar inte till att jag är otillfredsställd
med livet.
Men jag vet, att de flesta är det,
och jag är glad att jag redan som barn
lärde mig att ta in en besk medicin
med snabb grimas och hastig svälj ning.
Andra, som inte har lärt sig det,
har stupat snabbare på sina poster än jag.
Jag nekar inte till att jag är otillfredsställd
i grunden,
men jag vet inte, hur det skulle kunna bli bättre.
Jag har hittills inte orkat välja
bland alla recepten.
Jag har fått min form, jag känner mig själv,
och jag vet, vad jag har att vara på vakt emot.
Jag lever mitt liv: rakt igenom mig själv
går en väg, och på den
kan jag vandra ensam
obunden.
För det är jag tacksam: det är
en bergvägg, som drömmamas eko
alltid studsar tillbaka mot.
Rut, Rut____
Dina skälvande händer, som långsamt
lyftes och rörde vid ditt
eget ansiktes hud
och ryggade undan.
Men blicken i ögonens brunnar
vilade orörd: en blank sjö,
i vilken bubblor från bottnen steg upp
och ringar med okänt ursprung
vidgade sig
mot det oändliga. Å, sommarstillhet —
Du fick mig att tveka, Rut, inför mycket.
Dina ögon förföljde mig om nätterna,
de hejdade mig på många vägar, som plötsligt
blev mekaniskt meningslösa och tomma.
Du fick mig att tveka om livet
och människans mysterium:
hennes ursprung och slutliga
destination
bortom de sju haven.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
