Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Paul Lindblom: Författarna och fackfilosofin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÖRFATTARNA OCH FACKFILOSOFIN
och den hade i släptåg en ytterst
konservativ samhällsfilosofi, som en tid framåt fick
förse de reaktionära idépolitikerna med
argument. Uppsalafilosofins fortsatta utveckling hos
Sahlin och Burman kan ses som en väg från
Boström, och hos Hedvall, Phalén och
Hägerström är denna utveckling avslutad: både
Phaléns och Hägerströms slutgiltiga
kunskapsteoretiska tänkande överensstämmer på viktiga
punkter med den engelska realismens
åskådning. Originaliteten och skärpan hos de svenska
filosoferna beror kanske inte minst på att de
så grundligt arbetade sig genom hela
transcen-dentalfilosofins problemkomplex.
Denna hastiga överblick behöver
kompletteras på flera punkter. Först och främst är det
av vikt att framhålla att kritiken inte i längden
blev dominerande — den var det inte ens från
början. Däremot ändrades filosofins
inriktning. I stället för att konstruera en
sammanhängande metafysisk världsbild sökte man
gå tillbaka till tänkandets grundbegrepp och
underkastade dem en närgången logisk
granskning. Begreppsanalys är den metod, som man
har använt som främsta hjälpmedel både inom
den engelska realismen, wienerskolan och
uppsalaskolan. Logiken kom tidigt i centrum för
intresset, och stillaståendet på detta område
alltsen Aristoteles följdes av en expansion, vars
verkningar ännu är svåra att överblicka.
Utvecklingen stimulerades av kritiska insatser av
teoretiska matematiker — engelsmannen Boole,
tysken Frege med flera — och standardverket
på området författades i början av 1900-talet
av Russell och matematikern Whitehead, vilken
senare snart blev en av den moderna
filosofins förgrundsfigurer. I jätteverket
"Prin-cipia mathematica" satte Russell och
Whitehead som mål att härleda matematiken ur
logiken genom att analysera de båda
vetenskapernas enklaste grundbegrepp. Nästa stora
syntes gjordes av den egenartade österrikiske
filosofen Wittgenstein med "Tractatus
logico-philosophicus", ett verk, som fascinerar både
genom genialitet och mänsklig ödslighet.
Wittgenstein var djupt övertygad om att han förde
fram intellektuellt sprängstoff av ovanlig
kvalitet, och han var lika övertygad om att ingen
skulle förstå honom. På den sista punkten blev
han dess bättre inte besannad. Russell skrev ett
så entusiastiskt förord att arbetet genast kom
i centrum för diskussionen. I den
positivis-tiska filosofi, som utformades i Wien av
framför andra Schlick, Carnap och Neurath, är
Wittgensteins inflytande påtagligt.
Vid sidan av denna hastiga utveckling inom
logiken bör man också peka på det
betydelsefulla närmande, som under det sista
århundradet har skett mellan filosofin och
specialvetenskaperna och som har fört med sig en
grundlig omprövning av specialvetenskapernas
förutsättningar och gränser. Fysikern och
filosofen Ernst Mach är här en av de stora
banbrytarna, och lika stor betydelse för den
moderna debatten har kanske matematikern
Poincaré haft genom sin konventionalistiska
uppfattning av flera grundläggande
naturvetenskapliga lagar.
Det är svårare att schematiskt karakterisera
de viktigaste tendenserna inom värde- och
rättsfilosofin. Det finns å ena sidan betydande
värdeobjektivister som engelsmännen Ross och
Moore samt tysken Max Scheler, som för
traditionen från Brentano och Meinong vidare. Det
finns å andra sidan en rad värdepositivistiska
och värdenihilistiska riktningar, av vilka
uppsalaskolan är en av de viktigaste. Om man går
argumenten in på livet, syns det dock som om
värdeobjektivisterna — där de inte har stött
sig på religionen och därmed fallit tillbaka på
en tvivelaktig metafysisk faktor — har haft
svårt att ge skäl för sina teorier. På
motsvarande sätt är det inom rättsfilosofin, och i stort
sett går väl utvecklingen både inom
värdefilosofin och rättsfilosofin därhän att man nöjer
sig med att undersöka de faktiska
värderingarna och rättsreglerna och med att
analysera de psykologiska och sociala
förutsättningar, som de förra vilar på.
509
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
