Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Gunhild Bergh: Brev från Italien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GUNHILD BERGH
spirerat en ny "aktuell" bok, "Lo sguardo di
Jesu".
Bland de yngre italienska författarna finns
det flera krigsskildrare. Mycket läst inom såväl
som utom Italien är Giuseppe Bertos "11 cielo
è rosso", en skildring av
vapenstilleståndstillvaron i en bombad stad i Venetien. Den är
skriven i ett amerikanskt fångläger, och dess
ädle tjuvbandsledare är liksom hans
älskarinnor och vänner icke så litet i släkt med
liknande figurer inom amerikansk och rysk
roman. Men boken är väl skriven. Det är en
debut som lämnar en tveksam, men som
avgjort intresserar.
Detsamma kan sägas om Beniamino
Jop-polos "La giostra di Michele Civa". Dess
försök att medelst symboler polemisera mot
historisk realitet och sociala problem slår ibland
fel, men den unge sicilianske författarens hat
mot kriget och allt vad det medfört av själslig
förnedring är lidelsefullt äkta. Man glömmer ej
lätt besöket i den av svarta börsen förändrade
hemstaden eller slutsidornas bittra gyckel med
krigets meningslöshet. Även denna lilla bok är,
som sagt, en debut. Men den har sitt eget anlete
och sin egen röst.
Mognare är Deimo Scifones skildring av
fem abruzzesare som vänder tillbaka till en
bombad by och i dess ruiner upplever åtta
underliga dygn. "Notte sul mondo" heter
boken, och dess huvudperson Cola. Med honom
är hans hustru, Concetta, och den gamle Mattia
med sin hustru och dotter. De kamperar
samman i en rest av ett hus. De delar sin medförda
knappa matsäck. De fattas av en dagligen
allt starkare misstro till varandra. Cola hatar
Mattia, som är skyldig honom pengar men
vägrar tala om var han grävt ned de nipper,
som han dolde innan han flydde från sitt hem.
Mattia hatar och fruktar Cola. Concetta och
Mattias dotter Marisa gör ett försök att av
förbipasserande allierade soldater få något att
stilla hungern med. Mattias gamla hustru
försvagas mer av rädsla för olyckskamraterna än
av svält och köld. Den sista dagen kommer
några karabinjärer till byn. De häktar Cola. De
misstänker att han burit hand på sina
olyckskamrater. Han är ensam när de kommer, och
han är genast redo att anklaga sig själv.
I själva verket är han ej en mördare i så att
säga yttre mening. Hans plötsligt flammande
hat mot hustrun, när han upptäcker att hon
våldtagits av soldaterna, driver henne att kasta
sig i dammen. Hans hat till Mattia bidrar till
dennes död liksom till att också Mattias hustru
dukar under för ålderdom och umbäranden
men främst för sin vilda ångest. Cola är t. o. m.
beredd att bekänna att han dödat Marisa, som
kommer tillbaka några timmar efter det Cola
och hans fångvaktare lämnat de sotiga och
blodiga ruinerna. En Pirandello-lärjunge kan
man kanske kalla Scifone. Om man inte hela
tiden kände att den unge författaren avbildat
en upplevd verklighet.
Med "Il sentiero dei nidi di ragno" gör en
annan mycket ung författare, Italo Calvini,
ett försök till partisanskildring. Resultatet har
blivit en pikareskroman vars hjälte, den
snabb-tungade fjortonårige Pin, intresserar långt mer
än de krigshändelser vari han inblandas. Av
partisanernas kamp förstår denne hemlöse och
förvildade pojke platt intet. Läsaren kan ibland
inte låta bli att undra om ej Calvini i själ och
hjärta är ute för att ironisera över
motståndsrörelsens blandning av skryt och sanning. Men
den tyska ockupationstiden har han tydligen
på allvar genomlevt, och dess atmosfär av
oavbrutet lyssnande efter steg och skott har han
skickligt lyckats återge.
Pin är inte den ende minderårige
protagonisten i dagens italienska skönlitteratur.
Intresset för barnen och kriget är påfallande
stort. En som med framgång tagit upp
problemet är Pier Antonio Quarantotti
Gam-bini, vilken tillerkänts fjolårets Bagutta-pris.
Denne författare, som stammar från Istrien,
gjorde sig kort innan kriget uppmärksammad
med en utsökt målning i halvtoner från Pola,
"La rosa rossa". Den nyssnämnda prisbelönta
boken, "L’Onda del incrociatore", har till scen
författarens barndomsstad Trieste. Huvudper-
520
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
