Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Film - Italiensk tidskriftsrond
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ITALIENSK TIDSKRIFTSROND
ra hur året förflyter på en genuin fransk bondgård.
Hans val har stannat vid en medelstor gård i Guyenne
i sydvästra Frankrike. I ett par släktled har den byggts
och uppodlats helt med familjemedlemmarnas egna
händer och lämnats i arv till äldste sonen i varje
generation. De som nu bebor Farrebique är den gamle
bonden och hans hustru, äldste sonen med hustru och barn
och en yngre son, som lojalt gör sin dryga del av
arbetet trots att han vet att hans arbetsinsats skall tillfalla
brodern medan han själv småningom skall bli tvungen
att söka sin utkomst på annat håll. Dessa människor
är inga aktörer men även om de inte alltid helt lyckats
frigöra sig från kamerans och främlingarnas närvaro
blir de utomordentligt levande och individualiserade
för oss. Att studera dem och sluta sig till deras olika
karaktärer är roande och rörande på ett sätt som är
högst ovanligt på film; det är omöjligt att komma på
någon av dem med skymten av förställning, de äger
alla sydlänningens starka och ohämmade naturlighet.
I sitt uppträdande utvecklar de ett slags vresig
direkthet som endast ibland genombryts av ett finurligt
leende eller en flyktig, öm gest.
Den gamle mannen har med åren antagit nästan en
skyddande likhet med sin omgivning, han ser ut som
en jordkoka med några torra strån. Äldste sonen är en
inbunden, snål, överdrivet försiktig typ med
Hitler-mustasch, omedvetet avslöjande sitt tunga väsen när
han knådar degen till det väldiga höstbaket. Hans
hustru är en praktfull latinsk kvinna med rasens
klassiska värdighet i statur och anletsdrag, oerhört
effektiv i sitt arbete, frasfritt god mot sina barn och
oförgätlig när hon i sammanbiten smärta vrider sig i
födslovåndor. Barnen ter sig nästan herrskapsaktiga i
sina skolkläder, det är endast de som genom sin
väl-föddhet och prydlighet annonserar att familjen i
verkligheten är burgen. Den yngre hemmasonen är av
gladare och framstegsvänligare kynne än sin bror;
fastän det inte är han som skall ärva gården
understöder han fadern i dennes ihärdiga yrkanden på
tillbyggnader och införande av elektricitet. I periferien
skymtar andra, från gården utflyttade
familjemedlemmar: en sömmerska, ett par nunnor, ännu en son. De
samlas i hemmet ett par gånger, när arvet skall skiftas
och när den gamle skall föras till graven i en proces-
sion som ringlar fram genom det disiga landskapet.
Den enkla kistan dras på en skrinda genom de marker
där den döde lagt ned sitt livs dagsverken; en ranka
fastnar i hjulet liksom för att hejda det och slits av,
det är en sådan liten alldeles ounderstruket symbolisk
kameradetalj varav filmen är full.
En modern svensk bonde skall säkerligen med en
viss häpnad konstatera hur ålderdomligt och primitivt
hans franska kollega har det. Några av redskapen är
oförändrade sedan stenåldern: hackan, plogen, harven
och räfsan. De relativt nyare jordbruksmaskiner som
förekommer på Farrebique är av antediluviansk modell
och traktorn har inte ersatt de sävliga oxarna. Själva
gården överensstämmer bra litet med våra
föreställningar om en bondgård. Borglikt slutna huskuber av
sten, inga blommor eller rabatter kring knutarna och
absolut inga finrum. Denna gård liknar mera en
verkstad än ett hem, sparsamhet och realism i förening har
uteslutit alla föremål som inte direkt behövs för
livsföringen. Sängkläderna får när så erfordras tjäna till
värmeskåp för soppskålen eller täckelse över degen
när den skall jäsa. Kosten är den enklast tänkbara:
med täljkniv uppskuret gammalt rågbröd som blöts i
soppan och till detta ett glas vin från det egna
vinberget. Enda avbrott i veckornas enahanda är
kyrkobesöket på söndagen med åtföljande palaver på
bykrogen och den årliga tröskningen då gården vimlar av
inkallad arbetskraft som utfordras vid långbord i det
fria.
Rouquier har utöver en etnografisk bondeskildring
velat skapa en hymn till naturens eviga kretslopp av
nedvissnande, död, uppvaknande och mognad.
Naturens väldiga andhämtning i de fyra årstiderna ger
filmen dess rytm. Något har han väl överansträngt sig
härvidlag och förirrat sig in på den biologiska
skol-filmens område. Han använder sig i stor utsträckning
av ’trickfotografering för att i hastigare tempo återge
en långsam naturprocess, såsom när en brodd skjuter
opp, en blomma öppnar sig eller en ormbunke
utvecklar sina blad. Det är ställvis högst fascinerande och
ger verkligen illusion av den oemotståndliga kraften
i naturens och solljusets famntag men det bryter något
den realistiska trohet som är denna films ära och
egenart. Georg Svensson
ITALIENSK TIDSKRIFTSROND
Följande — på grund av ojämn materialtillgång —
rätt slumpartade plock ur den ymniga italienska
tid-skriftsfloran har begränsats till publikationer med i
huvudsak litterärt och kulturellt innehåll. Som
inledning några allmänna reflexioner:
Under den fortskridande inflationen, som bland
annat tagit sig uttryck i en mångdubbling av
tryckeri-kostnaderna på få månader, kämpar förläggare och re-
542
daktörer förtvivlat för att hålla huvudet över vattnet.
Veckotidskrifter tvingas att bli månadstidskrifter,
månadstidskrifter får nöja sig med att utkomma med ett
par, tre häften om året, en tidskrift förbereder
prenumeranterna på 2—3 månaders uppehåll på grund av
"personalbyte och omredigering" etc. men i regel
lyckas man tack vare seg energi klara livhanken och hålla
sig kvar på marknaden. I vissa fall söker man vidga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
