Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Alfred Kazin: Brev från New York
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV FRÅN NEW YORK
varken kan leda sina män på ett hyggligt sätt
eller leva tillsammans med dem på naturligt
vis, hat mot varandra, det rotlösa folkets drift
att angripa negern, juden, "den främmande",
hat mot sig själva för att de måste leva i så
ovärdiga omständigheter och med så liten
insikt om vad de kämpar för.
Som socialt dokument är "The Naked and
the Dead" obönhörligt uppriktig och måste
respekteras för sin kraftfulla sanningsprägel.
Som man kan förstå har den irriterat en del
av våra ledande filistrar, som inte tycker det
är särskilt lämpligt att en så mäktig och
inflytelserik nation som Förenta staterna vid en
laddad tidpunkt som denna tillåter spridningen
av ett så föga smickrande självporträtt. Henry
Luces stora bildtidning Life, Amerikas mest
lästa veckotidning (som i regel inte
skänker litteraturen någon större uppmärksamhet),
ägnade nyligen en särskild ledare åt Mailers
roman. Författaren beklagade "de litterära
utflykterna till fattigkvarteren" och bönföll våra
unga skribenter att vända tillbaka till William
Dean Howells’ och Henry James’
gentlemanna-mässiga traditioner. Men detta argument måste
anses som tämligen falskt. Life intresserar sig
mycket mindre för litterära värden än för att
få visa ett Amerika som i den pågående
maktkampen ter sig rustat att ta ledningen. Kritiken
i fråga skjuter också bredvid målet, när den
inte riktar sig mot Mailers tämligen
enkelspåriga uppfattning av sitt material utan mot
hans brist på — god uppfostran. Jag skulle
vilja kalla "The Naked and the Dead" vår
hårdkokta amerikanska 1900-talsnaturalisms
sista försök att anpassa sig efter världen av
i dag. Försöket måste egentligen kallas
misslyckat, eftersom man inte längre kan uppbåda
ett litterärt våld jämförbart med det man vill
skildra; vill man få med de olyckor som hotar
vår tids människa, blir även det största
fotografi för litet. Norman Mailer har fått sin
uppfattning av den sociala romanens beskaffenhet
från John Dos Passos, medan de mer
personliga partierna i romanen står i skuld till Thomas
Wolfe. Bägge dessa författare är stora konst-
närer när man tar dem var för sig, men söker
man förena deras egenskaper blir resultatet en
elakartad blandning av social statistik och
oändlig Sehnsucht. Det finns för mycket folk
i Mailers bok men inte en enda person, för
mycken indignation och för litet medlidande.
Figurernas verkliga namn borde vara:
Amerikanen som general, Amerikanen som
irländare från Boston, Amerikanen som
newyork-jude o. s. v. Men det är för sent nu att söka
komma åt "verkligheten" med så trubbiga
emotionella instrument. Naturalismen fyllde en
stor uppgift i amerikansk litteratur under de
första trettio åren av 1900-talet, när den
påvisade samhällets beskaffenhet och därmed den
ökade disproportionen mellan människan och
de krafter som dominerar hennes liv. Men
nuförtiden visar tidningarna, radion, den enorma
mängden dokumentariska sociala
undersökningar och även folkets egna enklaste skämt
att mer upplysning av detta slag inte bara är
onödig utan t. o. m. verkar förslöande. Den
skönlitteräre författaren kan inte på något vis
tävla med journalfilmerna ochKinseys "Sexual
NORMAN MAILER
537
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
