Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FILMRECENSIONER
ning understryker snarare det förtvivlade i
huvudpersonens situation, eftersom lösningen
motiveras alltför svagt av det föregående.
I mycket förefaller därför "Vänta så vackert"
vara ett utkast, ett mellanspel, som dock får en
viss accentuering genom den ton av förtvivlan
som slår fram ur det. Som helkvällsdrama
verkar det väl tunt, men må det vara ospått,
hur det skulle göra sig på scenen — på den
punkten lurar man sig så lätt.
Vilgot Sjöman
EN INÅTBLICKARE
Bengt V. Wall : Vännen Patrik eller Den
sällsamma resan. Tiden 1948. 11: 50.
Bengt V. Wall debuterade förra året med
de bittra och starka berättelserna i "De
Pro-fundis". Romanen "Vännen Patrik" har i år
redan skaffat honom en vacker
kritikframgång. I en intervju har Wall älskvärt gett mer
senfärdiga recensenter en värdefull upplysning,
i det han talat om att vad som kom honom att
skriva den nya boken var läsningen av en
holländsk roman, "Lille Rudolf" av Aart van
der Leeuw. Det lönar sig faktiskt att leta rätt
på "Lille Rudolf", som kom på svenska 1941
men rätt stillsamt kom bort, eftersom den gör
det lättare att uppskatta "Vännen Patrik".
Båda handlar om särlingar, om
tillbakadragna små tjänstemän i den yngre
medelåldern, som lever ensamma med sina böcker,
rena flugsmutsen i världens ögon och föremål
för obarmhärtig drift från arbetskamraternas
sida — de enda personer de i vardagslag når
närmare kontakt med. Men båda lever ett rikt
inre liv, som framför allt koncentreras till
böckernas värld. En tågresa ter sig för dem
som ett vågstycke med konsekvenser utan gräns
och hundra möjligheter till ödesdigra misstag,
men när det gäller intellektuella äventyr har
deras tankar en djärvhet, som de själva aldrig
lägger i dagen när det gäller att ta sig fram
i sinnevärlden på sina korta ben.
Men med dessa grundläggande drag slutar
likheterna, liksom också historierna är olika,
van der Leeuw visar i en känslig och poetisk
liten fabel hur kärlek och motgångar i
förening omskapar lille Rudolf och gör honom
till en kaxe, som alla tvingas ta på allvar, och
med detta motiv förenas två kärlekshistorier,
av vilka den enas föremål är en käck,
brunbränd drömflicka av det mest romantiska slag
man kan önska sig. Wall får emellertid sägas
gå en bra bit utöver sin förebild, han har
valt en friare stil, som gör berättelsen rikare,
mindre allegorisk, och han låter också sin
hiältes öde ta en annan, mer hisnande brant
väg, där författaren för fram honom med
utomordentlig säkerhet. Om man undantar
minnet av en dominerande mor och den frusna
lilla återklangen av en gammal, snöplig
kärlekshistoria, är Patriks liv märkvärdigt tomt
på kvinnor, en omständighet som författaren
emellertid inte går närmare in på.
Vännen Patrik är som sagt en stilla existens,
en inåtblickare enligt sin egen indelning, som
egentligen inte ser tingen omkring sig utan
i stället faller i tankar över deras inre
skönhet. Han söker i musiken och i litteraturen
— som för honom får ersätta kontakten med
omvärlden —- framför allt skönheten. Han
älskar skalder som Shelley och Keats (ett stilla
regn av sköna citat strilar genom boken),
författare som kan föra bort från honom själv.
Den modernistiska litteraturen omfattar han
med ett glödande hat. Men det finns också hos
honom en ådra av bisarr humor — Dickens
tillhör även de nära vännerna -—- som tar sig
många egenartade uttryck i den "journal", som
bildar bokens första hälft. Denna journal bär
tydliga spår av att ha författats av en rikt
begåvad, originell, kvick och självständig men
för omvärldens krav helt främmande människa.
Redan från början finns emellertid på dess
sidor ett oroande drag, det fladdrar till i
skämten av något makabert, det vilar en exalterad
rastlöshet över rytmen i anteckningarna, som
låter en ana att den harmonidyrkande
skönhetsälskare som för pennan egentligen lider av
svår själslig slagsida.
Så visar sig snart också vara fallet. En rad
sällsamma, grymma och fantastiska händelser
slår itu vännen Patriks konstgjorda skal, och
den mjuka och försvarslösa människan där
innanför demonstreras i den mest
förnedrande skyddslöshet innan hon får tillfälle att
av annat, mer organiskt material bygga sig ett
bättre hölje. Till en början företar Patrik en
sällsam nedstigning i källarvåningarna på det
Verk, vars enklaste och mest hunsade
tjänsteman han är. Denna kusliga odyssé är
emellertid på en gång en djupdykning i
ämbets-mannamänniskans inre och ett burleskt
upptåg, som kan leda tankarna till Krilonseriens
mest fantastiska partier. Det sätter också sina
spår i Patriks nervsystem, vilket ytterligare
skakas av Hiawathas gruvliga slut. Hiawatha
är en kattunge, som han omfattar med en
600
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
