Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
i detaljfrågor visar den avsevärda del av
diskussionen, som rör sig om den nyaste
litteraturen, konsten och musiken, vilka inte hade
många vänner i denna krets.)
Härmed är vi emellertid tillbaka vid "VBK"
igen. Den ger nämligen ett exempel på en
användbar väg när det gäller att öka en viss
grupps intresse för konst och litteratur.
Vita-bergsklubben är nämligen inte i första hand
någon litterär eller kulturell organisation, den
tycks vara en fritidsklubb i allmänhet,
framväxt ur ett pojkgäng för c:a 15 år sedan, och
driven utan anknytning till politiska eller
religiösa organisationer, med medlemmar i åldern
15—30 år, rekryterade bland arbetare,
kontorister och gymnasister. Verksamheten
bedrivs på många linjer, idrott av olika slag är
t. ex. en viktig programpunkt. En del av de
c:a 100 medlemmarna förenades emellertid
om ett spirande intresse för konst och
litteratur, de började samlas till gemensamma möten,
uppläsningar och utflykter, där det gällde att
i ord och bild återge det sedda. (Flertalet
bidrag är också små impressioner från Sofia
med omnejd.) De som hunnit lite längre har
tjänat som vägledare och kritiker, och de bästa
bidragen har publicerats i den stencilerade
klubbtidningen. Sedan de första hämningarna
övervunnits påstår sig initiativtagarna ha fått
sådan anslutning till denna del av
verksamheten, att målar-poetgruppens ursprungliga sex
medlemmar nu blivit 25—30. Och någon
splittring mellan kultursektionen och övriga
medlemmar har inte ägt rum — vid
klubbtävlingarna tog målarna och poeterna de tre
första platserna i kulstötning (varvid vinnaren
fick Lindegrens "Sviter" i pris).
Det resultat, som utan alla anspråk
framläggs i Vitabergsklubbens lilla bok har mycket
mer att ge i en diskussion om folkrörelserna
och kulturen än det mesta som sägs i
"Kulturdebatten". Det visar att ett friskt personligt
initiativ och levande intresse för litteratur
egentligen är huvudsaken när det gäller att få
människor att dela detta intresse. Det är inte
så säkert att någon av de ännu okända unga
författarna och målarna i Vitabergsklubben
kommer att prestera något verkligt originellt
och betydande, men det gör egentligen
detsamma. Den skrift de utgivit tyder på att de
haft så stor glädje av sitt sysslande med dessa
saker och att det i så hög grad utvecklat deras
medvetenhet om sig själva och omvärlden att
detta är nog. Liknande synpunkter på ett mera
amatörmässigt författarskap kommer ofta fram
i brev till en litterär tidskrift. Man får ett
intryck av att många människor sysslar med
litterär verksamhet utan att mer än i
förbigående tänka på publicering, och att de
därigenom också får finare förståelse och djupare
intresse för "riktig" litteratur är i regel
uppenbart.
Nu menas naurligtvis inte att ABF och
andra bildningsorganisationer skall lägga sin
verksamhet på att släppa lös konstnärsnaturen
i varje bildningssökande — Vitabergsklubben
sysslar ju med ungdomar, som har mera tid och
ett mer omedelbart uttrycksbehov. Men klubben
har visat att man med små medel kan få
människor att intressera sig för litteratur och att
gå ännu ett steg längre än rena läsandet.
Begreppet "bättre underhållning"
sitter trångt just nu, det är en sak som man
lätt kommer in på i detta sammanhang. I
diskussionen om svenska läsvanor uppehåller man
sig — som alltid i polemiker — vid
ytterligheterna, man drar fram å ena sidan den
sämsta, nyanslösa kolportageunderhållningen
på olika områden, och ställer den i motsats till
den bästa och allvarligaste skönlitteraturen,
den verkliga dikten. Sådan diskussionen förs
på sina håll tycks man alldeles vilja se bort
från begreppet underhållning och inte vilja
inse att det kan rymma mycket skilda ting
inom sin ram.
Att det vore en välgärning om den
standardiserade, konstnärligt underhaltiga
litteraturen kunde försvinna och ersättas av något
bättre, därom är väl de flesta i saken
engagerade ense. Frågan är bara vad man skall sätta
636
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
