Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - Einar Malm: I djupa skogen. Dikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I DJUPA SKOGEN
glutta och skutta hän i skymundan.
Frossa ilar längs ryggbastet —
skogsråets rävrumpa viftar fram en sekund,
där hon från stam till stam bevakar din gång.
Du ökar takten — men stannar ibland och lyssnar —
det ekar som tramp långt borta, tramp och trav
som nalkas mera och mer — men ingenting ser du.
Ar det kanhända Riddaren själv som rider,
skumraskets fiende, ljusets kämpe
med blottat svärd och skinande panna
på väg till sin eviga strid —
eller är det en brunstig älgtjur som skrider
med lyftad krona
bort mot svärdsliljeträsket
att möta sin bidande hona?
3
Lika skönt som det känns att från vägarnas oro
söka sig in i skogarnas fred
och dagen lång den syrliga svampluften andas,
lika befriande blir det till sist
att lämna den tassande tystnaden bakom sig,
bryta sig ut ur granarnas dunkel
och från brynet försjunka i brännlandets
solfallsförkopprade slättperspektiv.
Långt in i guldröken flimrar
en välvande vattenstrimma — en öppen sjö —
och i aftonlunden på stranden bortom
glimmar ett ärggrönt tak
över ett mäktigt stenmassiv.
Slottet där skogarnas furste
milt regerar sin vilda domän?
Ånej — det har rikets huvudstad
förvärvat till anstalt åt sina sinnesslöa . . .
Den som med alla sinnen på högspänn
är på jakt efter landskapets själ
vänder i svårmod.
657
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
