Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - November. N:r 9 - C. G. Bjurström: Brev från Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BREV FRÅN PARIS
henne. Hon tvingar till sig vår beundran, även
om våra sympatier går till den sentimentale,
barnslige slaktaren, som är kvar, omtumlad och
förvirrad av ett ont och en lidelse som är
honom främmande.
Besläktad med Aymé genom sin kärlek till
vardagslivets små detaljer och sitt accepterande
av undret som en naturlig del av detta
vardagsliv, är Audiberti av en helt annan läggning.
Aymé är relativt knapp i sin stil, Audiberti är
överflödande. Aymé är ständigt fängslad av
den verklighet han beskriver, Audiberti övergår
efter en stund till att fängslas av orden som
skildrar den. Aymé har ett närmast nordfranskt
temperament, Audiberti ett typiskt sydfranskt.
Audiberti framträdde först som poet med
de två uppskattade diktsamlingarna "Race des
Hommes" och "Tönnes de Semence"
(Gallimard). Hans genombrott som romanförfattare
kom 1941 med den originella "Urujac"
(Gallimard), och sedan dess har hans produktion
ökats i ständigt stigande tempo. I mitten av
förra året gav han ut "Talent" (Luf), och i år
har han kommit med två böcker, "Monorail"
(Luf) och "Opera du Monde" (Fasquelle).
Hans roliga och vackra pjäs "Le Mal court"
spelades hela förra våren och sommaren, och
"La Bëte noire" står på årets spelplan på
Théåtre de la Huchette, den nya
miniatyrteatern i Quartier Latin.
Av de tre romanerna är "Talent" utan tvivel
den bästa. Audiberti har lyckats hålla tillbaka
sitt flödande tal, och romanen är ovanligt väl
avvägd mellan poetisk yra och konkret
skildring. Intrigen är rent fantastisk. "Talent" lär
på provensalska betyda aptit, hunger. Hungern,
säger Audiberti, är världens lag. Mineralierna
uppslukas av växterna, växterna av djuren och
djuren av människorna. Och att bli uppäten
är väl den mest radikala förändring man kan
tänka sig.
Förhållandet mellan människorna lyder också
under denna lag, de är alla människoätare. Den
högre stående slukar den lägre. På så sätt
försvinner en afton den stackars mödosamt
arbetande författaren Assorbito, uppslukad av Capi-
taine Claure, vars lugna, klara tankegång han
alltid beundrat. Han satt vid sitt skrivbord och
arbetade på en svår artikel; han försökte att
inifrån bli kaptenen så lik som möjligt; och så
försvann han plötsligt, Capitaine Claure satt
i hans ställe.
Men människorna går inte heller säkra. De
slukas av änglarna, och allt utmynnar till sist
i Gud. Capitaine Claure faller offer för en
ängel, det var resultatet av hans strävan mot
helighet.
"Talent", det är också all längtan ut ur sig
själv, all hunger efter en annan. Det är hungern
efter kvinnan, det är hatet, det är författarens
förhållande till sina modeller, som han
bokstavligen tömmer på allt som är deras, så att
de, när boken är klar, blott är tomma skal.
Denna orimliga historia utspelas i en
utomordentligt vardagligt skildrad värld. Audibertis
bubblande och suggestiva ordkonst firar
triumfer och smälter samman fantasi och verklighet.
Ypperliga är scenerna där de ensamma
ungkarlarna om natten strövar omkring i
Tuilerie-trädgården på jakt efter Kvinnan och
Äventyret och lyssnar till viskningarna och
kyssarna bakom buskagen, själva för fula och för
blyga för att kunna finna bot för sin hunger;
eller när Capitaine Claure upptäcker att han,
den kyske, gripits av åtrå till en kvinna, men
att det är för sent — han är ju redan en ängel,
och den älskade famnar blott ett tomrum.
"Monorail" är berättelsen om hur en man,
som man trodde hade drunknat, återkommer
som en ny människa och börjar ett nytt liv,
men till slut av den nya järnvägsskenan, som
är parallell med den första, ändå föres fram till
det öde som var hans. Efter en lovande början
mynnar boken tyvärr ut i ett ganska löst
hopkommet fabulerande som, på grund av att det
fantastiska inte bäres av samma smårealistiska
skildring som i "Talent", enbart verkar
godtyckligt. Men skildringen av hjältens barndom
i Antibes är utmärkt, och man fäster sig
särskilt vid den dråpliga skildringen av hur han
sitter med huvudet i händerna och armbågarna
på bordet och låter tankarna flyga, bollar med
3 BLM 1948 IX
665
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
