Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Ivar Lo-Johansson: En ny proletärdikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN NY PROLETÄRDIKT
halt kan likaväl stödjas av en undre ström av
optimism som av misströstan.
Proletärdiktningens blotta existens
förutsätter inte avgjort skildringens optimism. På
flertalet håll har väl förövrigt uppfattningen
om motsatsen varit gällande. Proletärens
livsbild har också skildrats nattsvart. Men stoffet,
ämnet har dock i sig själva innehållit en
optimism som bara de som stått mitt inne
i proletäralassorna kunnat förstå. Merendels
har proletärmassorna denna optimism i sin
inre konsistens. Den består av liv.
Ett förändrat tidsatmosfäriskt läge har
framkallat illusionslöshet och pessimism inför
framsteget, sägs det. Det kan ur en synpunkt kallas
sant att det bästa i romarlitteraturen är Plinius
den yngres skildring av Vesuvius’ utbrott vid
Pompejis undergång. Det har sköljt en
pessimistisk ångestvåg genom litteraturen efter
varje världskrig. Det gjorde det efter det förra
världskriget, och det har gjort det nu.
Tidskritiken, vantrivseln med sin egen
situation, vantrivsel med världssituationen, kravet
på inträngande i mänskans problem, har varit
nya med varje ny författargeneration. De var
särskilt aktuella för 30-talets proletärlitteratur.
De förde likväl till en framstegstro. De förde
till att mänskan, trots allt jävelskap, skulle
kunna få det bättre på jorden.
Häri skulle alltså ligga den förnämsta
skillnaden. Skillnaden skulle vara till största delen
metafysisk, den skulle röra sig om tro. Det är
osannolikt att man då skulle ha börjat gräla
om en illusions befintlighet. Grälet skulle då
istället kommit att stå om illusionens
befogenhet. Men det är just vad grälet inte stått om,
då man förklarat proletärdiktningen passerad
och även för framtiden överflödig.
Angreppet måste bottna i annat än det
sagda. Till största delen hänger det ihop med
erfarenhetsstoffet. Diktaren skapar inte sin dikt
av tom luft. Hans personliga erfarenheter är
grunden. Erfarenheterna ger hans diktning
inte bara dess inriktning utan också dess mål.
VIII
30-talets proletärdiktning bestod av två slag.
Dels var det den kollektivistiska
proletärdiktningen, som ville ge massornas liv. Dels var
det de proletära individualisternas
självbiografier.
Bägge riktningarna hade sitt upphov i
författarnas personliga erfarenhetsstoff.
Författarna kom direkt ur arbetarnas led, hade själva
varit kroppsarbetare, och var autodidakter.
Arbetarförfattarna var, sett ur
arbetarsyn-punkt, en förstageneration. Det fanns ingen
generationsmellanled. De hade kommit direkt
från kroppsarbetet till författarskapet. Deras
fackföreningsböcker låg i flera fall kvar på
fackförbundsexpeditionerna, medan de
började skriva sina första egna böcker.
40-talsförfattarna fick socialt sett andra
utgångspunkter. Arbetarna hade då till en del
kommit så långt att de kunde sätta sina barn
i högre skolor, och de försökte att göra det
även i de fall där de inte kommit så långt —
av social mindervärdeskänsla. Det hade blivit
ojämförligt lättare för begåvad ungdom att få
stipendier och studera. Det hade också blivit
lättare att bli författare.
40-talsförfattarna var merendels studenter.
Även om en del av dem var födda i
arbetarhem, blev de studenter. De fick sina avgörande
erfarenheter som studenter bland studenter.
De som inte var studenter inrättade sig i
"studentatmosfär". Erfarenheterna om miljö
visar att en ung mänska som befinner sig på
väg mot en annan miljögrupp i åsikter, moral,
beteendemönster etc. går med den grupp den
närmar sig, inte med den grupp den lämnar.
Cirkeln höll på att sluta sig: Efter en kort
period med autodidakter som författare skulle
svensk litteratur åter få författare som var
studenter eller hade akademiska examina.
Miljön, sättet att skriva, uppfattningen om
diktens mening och mål blev åter mera lika
dem som var att finna i den borgerliga dikten.
Det blev på många sätt svårare att skilja en
arbetarfödd författare från en annan.
743
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
