Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Ivar Lo-Johansson: En ny proletärdikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN NY PROLETÄRDIKT
fortfarande i sig rymmer flertalet mänskor,
vilka i sin tur har flertalet mänskliga problem.
En estet, okunnig om den närmre relationen
mänska—maskin, skulle enbart förälska sig
i maskinen eller hata den.
Angrepp eller inte angrepp på
proletärdiktningen spelar här mindre roll än det
förhållandet att det behövs proletärdiktning så länge
som det finns proletärer.
V
När man talar om social dikt i Sverige tycks
man mena socialdemokratisk. Man vill gärna
påskina att den sociala diktningen skulle
fungera som hantlangare åt en majoritet och
åt en sittande politisk regim. Social betyder
samhällelig. Social är på sättochvis mycken
dikt. Men vad man menar med social dikt är
ändå något helt annat. När man uttalar bägge
orden tätt ihop, vill man insinuera att dess
författare främst sysselsätter sig med den yttre
utformningen av partiprogrammet och är en
dess handgångne man.
Det är visserligen sant att under de
borgerliga regeringarna flertalet av författarna var
borgerliga. Det var därför inte så tvärsäkert
att diktarna var köpta av det politiska parti,
som de direkt eller indirekt tillhörde. De skrev
helt enkelt utifrån sina borgerliga
erfarenheter. Ibland bröt de sig ut. Och ibland
protesterade de också.
Självfallet är det de extrema
individualisterna som blir mest uppskrämda, när de hör
nämnas den fruktade glosan social dikt. De
tror då att de ska tvingas gå in i en social
beredskapskår. De tror att de ska ta ett partis
uniformsmössa på sig. De tror en korpral ska
befalla dem, och att han är regeringens långa
arm. De tar för givet att de hemma ska sitta
och dikta i ett Hyresgästföreningens hus, med
standardiserat sopnedkast invid dörrn, där det
sitter en standardiserad aluminiumplåt med
deras snillenamn på, helst en nummerplåt.
Protesten mot sådant har hörts långt. "Non
serviam" heter en av våra mest betydande
svenska diktsamlingar, som har protesten
redan i boktiteln.
Proletärdiktningen har isynnerhet blivit den
diktning som fått sig påkletad beteckningen
social dikt: antydningen att lealöst och
vink-påpassligt sortera under det
socialdemokratiska, inte kulturministeriet men
socialministeriet. Hur felaktigt det är blir bäst
uppenbart om vi betraktar den svenska
proletärdiktningen en smula historiskt.
Det syns då framförallt hur den
proletärdiktning som verkligen betytt något vid sin
framkomst betraktats med stor
misstänksamhet från arbetarregimen och från den ledande
arbetarrörelsens håll. Den har behövt lång tid
för att bli erkänd. Arbetarpressen har när den
valt sina litteraturkritiker alltid främst hållit
sig till akademikerna. Proletärdiktningen har
ofta stått i protestställning mot den politiska
ledningen. Där det inte varit fråga om aktivt
motstånd från arbetarnas organisationer mot
arbetardiktningen, har det först varit fråga
om ointresse. All slags "modernism" i
litteraturen har självfallet utsatts för misstänksamhet.
Skulle en svensk proletärförfattare först ha
frågat de socialdemokratiska statsråden hur
han borde skriva, skulle han snart ha blivit
gråhårig i förtvivlan om besked. Den svenska
arbetarrörelsen har som bekant aldrig haft ett
kulturprogram. Man har tagit upp ett sådant
först från liberalt, sen från konservativt håll.
Har arbetarrörelsen på senare tid fått några
ansatser till ett fristående kulturprogram
— utom med hänsyn till distributionen av
förut tillgängliga kulturtillgångar — så har
de kommit från de radikala författarna, medan
regimen och arbetarpressen tvehågset oftast
har bromsat hjulen.
Diktarna har varit ute på sina
kulturradikala spaningståg långt före statsråden. Dessa
har haft att efter en lång kompromissväg
verkställa vad man omsider ansett sig orka med.
Diktningen har gått långt före politiken ifråga
om planeringen av landets psykologiska, men
ibland även dess sociala struktur.
Liksom andra läsare har statsråden ibland
745
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
