Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - December. N:r 10 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FILMRECENSIONER
aldrig hade, en tro som fadern inte kunnat ge
honom. Här skjuts ansvaret över på fadern,
som också är den mest levande personen i
boken. Staffan Ullbecks öde är ett skolexempel
på hur en människas öde formas, men han
blir inte mycket mer än skolexempel. Levande
och gripande blir däremot fadern i sin
rättegång med sig själv, där han förtvivlat söker
och lika förtvivlat söker undvika den bittra
sanningen om sin egen skuld i sonens öde. Det
finns åtskilliga reminiscenser av Sigurd Hoels
"Möte vid milstolpen" i denne fars reaktioner
vid upptäckten av att hans son är en mördare
och nazist, och det finns en del importerade
existentialistiska tankegångar om allas ansvar
för alla, om svårigheten att välja och valets
nödvändighet. Men "Krevad" är en
självständig bok, spänstigt skriven, skarpögt
iakttagande, full av smärta över det mänskligas
tragik. Töre Zetterholm söker efter orsaker
där andra söker karaktärsfel. I den krevad
där en ung människa har valt fel har många
varit med om att bära fram sprängladdningen.
Kanske han valde fel, därför att många före
honom inte valde alls. "Krevad" är ingen
häftigt engagerad bok, men den övertygar med
sin klara och angelägna problemställning.
Debutanten Herbert Vilén söker i
"Förbjudet led" orsaken till sin hjältes olyckliga
belägenhet hos samhället och lagen, närmare
bestämt den lag som förbjuder en man att
gifta om sig med sin fars andra hustru.
Problemet blir närmast groteskt, eftersom
författaren inte ett ögonblick lyckas göra det
allmängiltigt eller lyfta upp Erik Palmbergs
erotiska trassel till ett litterärt plan. "Förbjudet
led" är en ganska trist och sjaskig roman om
en levnadsglad direktör som gifter om sig med
en av sina blonda väninnor och fortsätter att
umgås med nya blonda väninnor medan den
nya frun sitter hemma och har tråkigt och
uppvaktas av sin mans son i första giftet. När
mannen dör vid en bilolycka är de färdiga att
gifta sig men stoppas av lagen, varefter
romanen för Eriks del utmynnar i det ödsliga
perspektivet av ändlösa triviala erotiska äventyr
för att glömma den han inte kunde få.
Det är svårt att bli engagerad i en så föga
övertygande ödestragik och svårt att alls
intressera sig för människor vars känslor och
konversation författaren håller på ett så
påfrestande trivialt plan. "Om du gifter dig med
farsan så gillar jag dig inte, då tycker jag du
är larvig." Mot slutet av romanen finns i Erik
Palmbergs bitterhet inför lagens nycker en viss
allmängiltig förtvivlan, en äkta skepsis och
ensamhet. Han upptäcker att allting är en
benhård konsekvens av föregående händelser, att
vi alla är ofria och bär på oklara drömmar
om en frihet som vi inte vet hur vi skall
åstadkomma. Men det äkta i Herbert Viléns roman
orkar inte fram genom stilens vulgaritet och
slapphet. Ingrid Arvidsson
ELDPREDIKAN
Hans Bergrahm: Uttåg ur sommarhagen.
Norstedts 1948. 5:—.
I sin lilla välgjorda debutroman
behandlade Hans Bergrahm en man som inte vågade
ta ställning till sin kärlek, och de tragiska
konsekvenser detta ledde till. Den nya boken
handlar om en liknande natur, som emellertid
verkligen tar steget ut och begår en definitiv,
förlösande handling. Huvudpersonen är den
magre, skygge stinsen Petronius, bakgrunden
ett stationssamhälle vid en sydsvensk
torvmosse och årstiden en glödhet sommar, som
kvävande och dallrande står runt de
leksaks-aktiga figurernas små krumsprång mellan
sina dockhus. Bergrahm uttalar i ett inlagt
reflekterande parti ett stilla tvivel på det
moderna receptet att man skall vara sin ångest
trogen, i stället tycks han förorda att man
desperat hugger av den knut, där alla
ångestens trossar förenas. Så gör nämligen
stationsinspektor Petronius, som hämnas sin dubbelt
svikna kärlek i en flammande eldsvåda.
Den nya boken är lite hårdare i tonen än
förra årets "Idyll med förhinder", den saknar
dess bedrägligt mjuka behag. Liksom den
visar emellertid historien om Petronius att
Hans Bergrahm är en på många sätt
originell, stilistiskt högt begåvad författare.
Dessutom är han mycket beläst. Tage Aurell
angavs redan från början som hans stilistiska
ideal, och om honom, framför allt om hans
"Skillingtryck", erinras man även i denna
bok. Det finns emellertid viktiga skillnader.
Hos Aurell verkar den hoppressade formen
att vara ett naturligt uttryck för en
människouppfattning, som växt fram i mycket nära
kontakt med de förhållanden den skildrar.
Hos Bergrahm verkar den däremot mera att
vara vad en litterärt mångkunnig person
spekulerat sig fram till, liksom hans människor
mera verkar att fylla de olika storheternas
roll i en ekvation.
770
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
