Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Stina Aronson: Tre dikter - Trevan - Olof Molander: Kring några brev från August Strindberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OLOF MOLANDER
TREVAN
Jag ville så gärna veta en sak
innan jag dör.
Inte om frågan vad livet är värt
och gåtan om dödens valör.
Bara om sånt som har varit mej kärt
mer än jag vet,
och som jag har veknat för.
Om livets innersta nerv är rak
och tvinnad av evighet
— det är inte det.
Bara om gräset kring mina fötter,
skriften i mullens bibel av rötter,
skymningens hemlighet.
OLOF MOLANDER
KRING NÅGRA BREV
FRÅN AUGUST STRINDBERG
I en dagboksanteckning för den 9 november
1882 har min far, Harald Molander, noterat:
:’På aftonen hade jag roligt i Artistklubben.
Gjorde på natten bekantskap med Aug.
Strindberg, som hört talas om och var nyfiken på
min pièce. Han föreföll som en snäll, något
generad skomakaregosse. Lurvig, men
ren-tvättad. Han var nykter, och då rädd för att
supa."
Strindberg var när detta möte ägde rum
trettiotvå år, sedan fem år tillbaka gift med Siri
von Essen, framgångsrik skådespelsförfattare
("Mäster Olof", "Lycko-Pers resa", "Gillets
hemlighet", "Herr Bengts hustru") och, tack
vare den 1879 utkomna romanen "Röda
rummet", den unga författargenerationens ledare.
Och hans satirer "Det nya riket" hade gjort
honom både fruktad och hatad. Molanders
karakteristik bör väl under sådana
förhållanden fattas som ett uttryck av förvåning över
motsättningen mellan person och verk, spetsad
med en knivsudd studentikos ironi. Harald
Molander var son till en aktad läkare i
huvudstaden, nio år yngre än Strindberg,
uppsalien-sare, författare till den lilla konfektläckra
enaktaren "Rococo", spelad 1881 på Dramatiska
teatern, upphovsman till det "nihilistiska"
dramat "Furstinnan Gogol", som just antagits
till spelning på samma teater och för övrigt
en ung man med mycken äregirighet och
ganska ytlig inställning till tidens politiska
och sociala problem. Han ansågs dock, enligt
uppgift av kammarherre J. af Sillén ("När jag
gick i skolan", Lindblads 1934) för "en för
sina politiska åsikter på visst håll misstänkt
person". Det förefaller mig oförklarligt. Det
14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
