Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Januari. N:r 1 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BOKRECENSIONER
hårighetsskäl — sannolikt det senare — inte
över hövan besvärat sig med att stöpa om
eller maskera det självbiografiska elementet.
En hård och rotlös uppväxt och några
förspillda ungdomsår i samma omgivning av
pennalism, snusk och sjabbig erotik som
Fridegård tendentiöst men med förödande
sakkunskap skildrat i "Äran och hjältarna", kastar
en tät skugga över flertalet av berättelserna.
Men tvärsigenom sin långa nötning mot
oskönhet och brutalitet har Wahlén med varsamma
händer värnat om en flämtande förtröstan, en
ren låga av vilja och idealism som både
förvånar och imponerar. "Man rår på livet, när
allt kommer omkring!" lyder slutorden i
Gertrud Liljas novell "Karusellen", och den
rakryggade ungdom man här konfronteras med
är ett levande bevis för tesens giltighet.
De noveller där Wahlén själv är
närvarande har lokalfärg från gränstrakten
mellan Halland och Skåne och fångar i buttra
ögonblicksbilder en föräldralös pojkes
uppfostran i fosterhem av det vanliga slaget, hans
erfarenheter av smuts, växelprotester och
marknadsbrännvin, hans erotiska
brådmogen-het och hans framsteg i konsten att behandla
svenska språket, då det är som mest
demokratiskt och fattigast på nyanser. En svit andra
berättelser ligger skenbart på sidan om
författarens sektor av verkligheten, men vad de än
handlar om, vilka personer de än är
koncentrerade kring — en fängelsekund som känner
ångesten sticka innanför huden, en
fattighusintern som oavbrutet ältar sin hustrus
trohetsbrott en gång i det förflutna, en puckelrygg som
räknar över sitt livs missräkningar — upptäcker
man förbindelsetrådarna mellan dem och de
självbiografiska avsnitten: upproriskheten, det
hetsiga röstläget, drömmen om trygghet och
speciellt om tryggheten hos en kvinna, som samtidigt
är eld och svalka, undflykt och groningsgrund.
"Ögon av mina ögon" är ingen färdig eller
ens halvfärdig debutbok, men den lämnar en
långtifrån oberörd. I sina bästa partier ger
Wahléns novellknippe naket övertygande
inblickar i en folkhemsmiljö där den
inrikespolitiska välfärdspropagandan praktiskt taget
ingenting har att hämta; samtidigt som boken
erbjuder ett såvitt man vågar döma
oretuscherat porträtt av en ung man som beslutsamt
okat av sig sitt ursprung och startat på nytt
utifrån gynnsammare utgångspunkter.
En helt annan uppsyn, vek och inåtvänd,
neddämpat spotsk och lätt road, visar
finländaren Willy Kyrklund, också debutant med
en samling noveller, legender och moderna
sagor som varken upprör eller griper men
som kvarlämnar ett inte oangenämt intryck
av sober stilkänsla och dubbelbottnat artisteri.
Kyrklund har inte som Wahlén lärt sig att
simma mot strömmen; han har ägnat sig åt
att flyta på rygg i tempererat strandvatten,
avståndsbedöma molnens flykt och formulera
en eller annan strötanke, gärna med en touche
av estetisk spleen och sparsmakad finess.
"De tillhörde dessa olyckliga människor, som
drömma onda drömmar också när de icke äro
vakna", heter det t. ex. om patienterna på
krigssjukhuset i novellen "Prognos: negativ",
och även om man delar författarens
förtjusning över den lyckade paradoxen, undrar man
kanhända om ett krigssjukhus i Finland
verkligen var rätta platsen att uttrycka sig så
intelligensaristokratiskt på.
Därmed inget ont sagt om Kyrklunds
stilistiska ambitioner i allmänhet: stöttes man
tillbaka av hans strävan att vara graciös och
utsökt finge man ta avstånd från hela hans
förstlingsverk, så bestämd är dess karaktär
— ty karaktär finns där — av mjuk och
finslipad konstnärlighet. Ett par sagor med
sensmoral utmärker sig för luftig fantasi, och
titelnovellen blandar tragik och lekfullhet till en
drink som det är lätt att svepa och förvånande
att känna den bittersyrliga eftersmaken av.
Sådan denne nybörjare skisserar sin profil,
knyter han an till en tradition som i svensk
litteratur på denna sidan Strindbergs sagor
och Söderbergs historietter naturligtvis främst
är identisk med Sigfrid Lindström, men som
så sent som år 1947 i den begåvade Arne
Hirdman fick en representant också bland de
alldeles unga; de bisarra infallens, det sneda
löjets och den förfinade contens män ökar
således i antal. Om Willy Kyrklunds
stillsamhet och noli-me-tangere-polityr är natur eller
räddhåga får nästa bok utvisa, men man
inbillar sig i det längsta att det är fråga om
natur. Per Erik Wahlund
STUDIUM ÖVER PETERSON
A:lfr-d V:STL-nd: Guldregn. Med teckningar
i rödkrita av Birger Lundquist.
Wahlström & Widstrand 1948. 10: —.
August Peterson: Nils Hasselskog.
Wahlström & Widstrand 1948. 12: 50.
Nils Hasselskogs dikter som A:lfr-d
V:st-l-nd kräver väl ingen närmare presentation.
5 BLM 1949 I
65
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
