Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - Kommentarer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KOMMENTARER
lighet i händerna på den som lärt sig de
tekniska greppen utan att ha något eget program
och någon trängande motivering för deras
användning.
Dessa iakttagelser, som också kan göras
inom en god del av den utgivna litteraturen
från de sista åren, kan tjäna som exempel på
att den 40-talistiska prosans teknik börjat bli
allmän egendom och komma i händerna på
eftersägare. Bräschen är definitivt bruten, nu
börjar man strömma genom den, medan de
som en gång slog upp dessa hål i den svenska
prosans sega murverk i de flesta fall lämnat
sina genombrottsställen långt bakom sig och
hastat vidare, överlåtande åt de stillsammare
andarna att plocka bland tegelstenarna, där
för all del också en och annan av de första
stormtrupperna dröjt sig kvar.
Förhållandet är ju detsamma inom
lyriken — versspecialisterna bland förlagens
lektorer sitter upp till halsen i debutmanuskript
med flödande, välgjorda men lite stereotypa
bilder. Och så har det väl varit varje gång en
ny och något så när djärv litterär riktning
blivit etablerad och "satt sig" i det litterära
medvetandet — man kan ju bara tänka på alla
efterföljare till de svenska 90-talisterna, som
såg dagen under seklets första decennier, eller
på den efterklang av Ferlin och Gullberg, som
fyllde decennieskiftet 1930/40. Denna gång
har emellertid de nya metoderna spritt sig
ovanligt snabbt, vilket väl som sagt delvis
beror på att åtminstone den ena av dem är
så lätt att tillägna sig genom sin nära
anslutning till talspråket.
Ovanstående är naturligtvis inte sagt för att
nedsätta de många författare, publicerade som
opublicerade, som använder sig av dessa
skrivsätt. De flesta goda författare har bakom sig
en period av okritiskt användande av andras
stilar (fast somliga varit lyckliga nog att
aldrig behöva få dessa bidrag i tryck), och
varje ny författargeneration måste ju göra sina
landvinningar på basis av den föregåendes
erkända resultat, vare sig det sker i anslutning
till dessa eller i opposition mot dem.
I detta nummer
kan BLM för första gången på många år
presentera en ny tysk författare, den unge
novellisten och dramatikern Wolfgang Borchert,
förut känd för radiolyssnarna genom sin pjäs
"Utanför dörren". Vi hoppas att han skall
följas av flera givande upptäckter, både bland
Tysklands och andra länders nya författare.
Häftet innehåller också några av de mest
uppmärksammade dokumenten i debatten om
världsmedborgaren Garry Davis, vilken fyllt
franska tidningar de senaste månaderna,
nämligen dels hans egen deklaration, dels Albert
Camus’ uppmärksammade motivering för att
han tagit parti för Davis’ idéer. Dessa bidrag
faller givetvis något utanför den ram BLM
eljest håller, men då debatten både i
Frankrike och Sverige fått en kraftig litterär
anknytning genom att framstående författare
engagerat sig i den, har det tyckts oss befogat
att göra detta undantag.
Att Davis’ initiativ för flertalet måste te sig
tilltalande kan väl knappast ifrågasättas.
Däremot vet man ju ännu mycket litet om hur
den praktiska tillämpningen av Davis’ idéer
kan komma att gestalta sig, hur den spirande
organisationen skall kunna motstå försök till
påtryckningar och infiltrationer eller hur den
skall motstå den fara som alltid ligger i en
organisation som sådan (för BLM:s
representant berättade Davis’ sekretariat att det t. ex.
i Hamburg bildats fem
världsmedborgarkom-mittéer, som alla ligger i luven på varandra).
Tills vidare kan man emellertid betrakta det
hela som en sympatisk möjlighet.
Åke Runnquist
92
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
