Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Februari. N:r 2 - T. S. Eliot: Nobelprisets innebörd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOBELPRISETS INNEBÖRD
och retade mig på det besvärande i att från
den ena dagen till den andra förvandlas till
en offentlig person. Om Nobelpriset kunde
jämföras med någon annan utmärkelse och
bara representerade en högre grad, skulle jag
ändå kunnat försöka finna ord för min
uppskattning, men eftersom det till sin natur är
olikt alla andra kräver det resurser som språket
inte kan tillhandahålla om man vill uttrycka
sina känslor.
Jag måste därför försöka uttrycka mig
indirekt genom att lägga fram för Er min egen
uppfattning av den betydelse Nobelpriset i
litteratur äger. Om det endast innebure ett
konstaterande av blotta förtjänsten eller av att en
författares rykte nått utöver hans eget lands
och språks gränser, skulle vi kunna säga att
knappast någon av oss någonsin är värd att
framför andra på så sätt utmärkas. Men för
mig innebär Nobelpriset något mera, något
utöver ett sådant konstaterande. Det tycks mig
mera innebära att en individ tid efter annan
utväljs från den ena nationen eller den andra,
liksom genom en nådeakt, för att fylla en
speciell uppgift och utgöra en speciell symbol.
En ceremoni äger rum, genom vilken en
människa plötsligt utrustas med en funktion hon
inte ägde förut. Därför gäller inte frågan om
hon var värdig att på detta sätt utväljas eller
inte, utan om hon är i stånd att fylla den
funktion för vilken Ni utsett henne, uppgiften att
så långt det är en människa möjligt tjäna som
representant för något som är av vida större
betydelse än det värde som ligger i vad hon
själv skrivit.
Lyriken anses vanligen som den mest
lokal-betonade av alla konstarter. Måleri, skulptur,
arkitektur och musik kan uppskattas av alla
som är i stånd att se eller höra. Men med
språket, i synnerhet poesins språk, är
förhållandet ett annat. Det skulle kunna verka som
om poesin skiljer folken åt i stället för att ena
dem.
Men å andra sidan måste vi komma ihåg
att medan språket utgör en spärr, ger oss
lyriken själv en anledning att försöka forcera
spärren. Att uppskatta lyrik på ett annat språk
innebär en möjlighet att förstå det folk som
talar språket, som vi inte kan nå på någon
annan väg. Vi kan också tänka på lyrikens
historia i Europa och på det stora inflytande
ett språks lyrik kan utöva på ett annat språks;
vi måste hålla i minnet den väldiga skuld vari
varje diktare står till diktare på andra språk
än hans eget; vi kan erinra oss det
förhållandet att dikten i varje land och på varje
språk skulle förtvina och gå under om den inte
närdes av diktning på främmande tungomål.
När en diktare talar till sitt eget folk talar på
samma gång alla de skalder på främmande
språk, som övat inflytande på honom. Och på
samma gång talar han till yngre diktare på
andra språk, och dessa kommer att uttrycka
något av hans livssyn och något av hans folks
anda för sina egna. Dels genom sitt inflytande
på andra diktare, dels genom översättningar,
vilka också måste utgöra ett slags nyskapelser
av hans lyrik genom andra skalder, och dels
genom personer som kan läsa hans språk men
inte själva är diktare, kan skalden medverka
till förståelse mellan folken.
I varje lyrikers verk måste det finnas mycket
som endast talar till dem som bor i samma del
av världen eller talar samma språk som han.
Men inte desto mindre finns det något
meningsfullt i uttrycket "Europas lyrik" och även i
uttrycket "lyrik" över hela världen. Jag tror att
genom poesin kan folk i skilda länder och med
skilda språk — även om det tydligen endast
rör sig om en liten minoritet i varje land —
skaffa sig en förståelse för varandra, som, hur
ofullständig den än är, likväl är av största vikt.
Och därför betraktar jag det litterära
Nobelpriset, när det utdelats till en lyriker, i första
hand som en bekräftelse på lyrikens
övernationella betydelse. För att ge denna bekräftelse
måste man då och då belöna en lyriker, och jag
står framför Er, inte på grund av egna
förtjänster utan som en symbol, till en tid, för
lyrikens betydelse.
113
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
