Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Rabbe Enckell: Henry Parland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RABBE ENCKELL
skrevs kunde ironin i den förefalla överdriven
och förfelad. Nu vet vi att den har full
täckning i erfarenheten. Skuggan av det kommande
sveper över fantasin, och vanvettet blir
neutraliserat till torr fakticitet. Det dödsbringande
i modernt livstempo blev Parlands djupaste
erfarenhet, och ironin växte ut till desperat
paradoxalitet:
Att med revolver i hand
tvinga sitt öde
visera framtiden:
"Gäller
för upprepade inresor
till alla livets möjligheter.
(–-excepté)"
Men trots det sammanbitna i desperationen
finns här dock en lekfullhet i fantasin, i de
tillspetsade formuleringarna. De upprepade
inresorna till framtiden var en from önskan, och
infartsvägarna blev spärrade. Parland fick
pröva det under "landsflyktstiden" i Kovno.
Man kan säga att han själv blev ett offer för
sitt accepterande av tiden. Men med sin ironi
och sin paradoxalitet har han svängt
intellek-tualitetens och objektivitetens regnbåge över
sitt ödes och sin tids konsekvenser.
Han koketterade på sätt och vis med det
oengagerade engagemanget: den nyktra stilen
tyckes bara absorbera fakta. Läsarens för
och emot får ge mellantonerna, allt det
outsagda. Dikten måste upplevas av läsaren, utan
diktarens reaktion inför företeelserna som
bestämmande mellanhand:
Livet har blivit allt billigare,
och ideal av fjolårets modell
kosta blott 10 %
av grundpriset.
Man kan måla upp kärran,
sätta in nya reservdelar
och forsla
människor, kappsäckar och sprit
för en lämplig avgift.
Hans konstaterande av idealens nedvärdering
är ingen förkunnelse ur hans mun. Han vill
få läsaren att tro att förkunnelsen springer
fram ur förhållandena och tingen själva. Där-
med når han en estetisk effekt, som torde vara
ny inom svensk poesi. En
filmatisk-journalis-tisk effekt, som i hans hand blir konst. En
Gullberg och Edfelt har begagnat sig av
liknande medel. Men de har använt medlen som
stilbrytning mot den egna reaktionen. Parland
har nyttjat stilen i en till ytterlighet skärpt
form. Där de andra reagerar, accepterar han.
Och därmed får han med en ny kvalitet: den
tragiska självironin.
De tiden överlevande förtjänsterna i
Parlands stil blir uppenbara, då man jämför hans
sakliga stil med Örnulf Tigerstedts patetiska
förkunnelse av järnets tidsålder. Tigerstedts
patos finner vi troskyldigt och naivt och
kon-junkturbetonat. Parland har ännu kvar
fräschören i sin oefterhärmliga enkelhet. "Sakernas
uppror" fordrar ingen uppviglarstämma.
Massdemonstrationen talar för sig själv. Materien
har sitt eget språk:
BENZIN
Jag är en stor Gud
och mitt pris är 3: 40 litern
och människorna slår ihjäl varandra
för min skull.
Huii!
då elden kysst mig
och järnet skälver: liv!
Då
vet jag
varför jag så länge
drömt under jorden.
Sakernas både uppfordrande och bindande
verklighet är ett ständigt återkommande tema.
Tillvarons kamp, fylld av motsättningar, får
sin explosiva illustration i följande dikt, där
frihetsbehovet manifesteras i "skenornas
ursinniga försök att kräla ned från banvallen".
Att frihetsbegäret tränger in i själva den
mekaniska världens orubbliga ordning, ger dikten-,
dess makabra anspänning:
Har ni hört
järnvägsstationernas gapskratt
när tåget i förbirusandet
blinkar åt dem:
kom med!
194
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
