Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - John Hayward: Engelska boksamlare. Brev från London. Översättning av Sonja Bergvall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN HAYWARD
liga. Men även bortsett från konkurrensen från
dessa offentliga eller halvoffentliga biblioteks
sida är det inte troligt att denna enkelriktade
boktrafik skall kunna vändas genom några
mot-attacker som engelska bibliofiler någonsin kan
tänkas sätta in. Om högst sällsynta böcker eller
manuskript någon gång råkar återvända över
Atlanten till sitt forna hem är det nuförtiden
endast i form av frikostiga gåvor från vänner
i Nya världen. Som ett anmärkningsvärt sådant
fall från de senaste månaderna kan nämnas
att några amerikanska gynnare till British
Museum donerade Lewis Carrols egenhändiga
manuskript till den ursprungliga berättelse
som han senare arbetade om till "Alice’s
Adventures in Wonderland". Denna dyrbara
relik hade före det sista kriget sålts till en
amerikansk återförsäljare för rekordsumman
15 000 pund. Det är kanske oförsynt att
uttrycka en blyg förhoppning att en liknande
generositet måtte återställa till oss de s. k.
Malahide-Fettercairndokumenten, den
oskattbara samling manuskript författade av eller
förknippade med doktor Johnson och hans
biograf James Boswell, som överste Isham
köpte av den senares avkomlingar och nu är
beredd att sälja i komplett skick.
London är emellertid fortfarande centrum
för det amerikanska boksamlandet, och
Sothe-bys historiska auktionslokaler på Bond Street
har inte förlorat sin rangplats som världens
förnämsta litterära varubörs. Londons
bokhandlare med sina gamla traditioner och sin
genom åren samlade erfarenhet har dessutom
någonting som de slipade kommersiella
"bou-quinisterna" i Paris och de penningstarka
återförsäljarna i New York med sitt
millionärsklientel inte kan bjuda — jämte bibliografiska
kunskaper på högsta nivå har de nämligen en
nedärvd kärlek till gamla böcker som stammar
från Pepys’ och Evelyns tid för nära trehundra
år sedan. Samlares och bokhandlares
ömsesidiga aktning har alltid varit av mycket stor
betydelse i den engelska bibliofilins historia
och är det fortfarande, ty i England saknar
vi de för boksamlandet underlättande och
stimulerande företeelser som amerikanerna har
åstadkommit i form av avdelningar för
sällsynta böcker vid olika universitet samt
klubbar för samlare, bibliografer och ungdomliga
entusiaster. Värdet av ett sådant förhållande
mellan parterna fastslås på ett övertygande
sätt i en nyligen utkommen bok med titeln
"Taste and Technique in Book-Collecting", en
analytisk studie så klok och kvick, så
beundransvärt skriven och framför allt så ytterst
auktoritativ att en första upplaga om 2 000
exemplar blev utsåld på tio dagar. Författaren,
John Carter, som har studerat klassiska språk
vid Eton och Etons "systercollege" i Cambridge,
King’s College, är på båda sidor av Atlanten
välkänd som en ledande auktoritet i fråga om
bibliografi och som en av författarna till den
mästerliga bibliografiska detektivbragden "An
Enquiry into the Nature of Certain Nineteenth
Century Pamphlets", vari den berömde
samlaren T. J. Wises beryktade litterära
förfalskningar för första gången avslöjades. I sitt
senaste arbete, grundat på föreläsningar vid
universitetet i Cambridge, betecknar han sig
anspråkslöst som "bokhandlare till yrket", en
exakt men något missvisande karakteristik av
hans ställning inom den antikvariska
bokhandeln. Men inte desto mindre är det hans
ovanligt grundliga erfarenhet som bokhandlare
i London och New York (som uppköpare för
Scribners avdelning för sällsynta böcker), som
gör det möjligt för honom att ge en så
övertygande säker överblick över det engelska
bok-samlandets historia och teknik.
"Denna något filosofiska avhandling", som
han så träffande och förtjusande kallar den,
kräver av sin läsare åtminstone en intresserad
dragning till bibliofilins nöjen samt en viss
kännedom om bibliografiska beskrivningars
tekniska terminologi. Eftersom jag inte alls
känner till skandinaviska samlares smak och
metoder och följaktligen inte kan bedöma hur
de reagerar inför sådana krav, måste jag,
ehuru ogärna, avstå från att oreserverat
rekommendera boken åt svenska läsare. Och det är
kanske bäst att nämna, att den inte är en
218
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
