Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FILMRECENSIONER
debutbok, novellsamlingen "De oskuldsfulla",
som en medveten och begåvad konstnär med
ett mycket personligt temperament. Hennes
berättarkonst har en blandning av logik och
poetiskt raffinemang, en fin balans mellan
skärpa och mjukhet, lekfullhet och plötslig
smärta som är starkt suggestiv. Hon berättar
objektivt med en prosa som i alla sina
siden-mjuka skiftningar är klar och exakt, men hon
glider känsligt in i andra människors dunkla
och subjektiva tankevärldar och fångar i
skimrande färger barnens hemlighetsfullt
irrationella perspektiv.
De åtta novellerna är alla variationer på
samma tema, handlar alla om "de
oskuldsfulla" som gör det onda eller blandas in i det
onda oskuldsfulla och omedvetna. Det är barn
och dårar och brottslingar och hederligt folk
om vartannat som obetänksamt plockar sönder
andra människors liv och lycka. I "Under
vattnet", där motivet är klarast utformat,
skulle en pojke med sitt vittnesmål kunna
frikänna en man som är anklagad för mord,
men han har instinktivt strukit ut ur sitt
medvetande allt som har med den skrämmande
och underliga händelsen vid floden att göra.
I en annan novell leker en ung mor med
dockor och blommor så att hon glömmer sitt
eget levande barn, som skriker i ångest. En
förrymd smugglare på en ödslig kust driver
med en skrämd, skygg flicka och avslöjar
driften så brutalt att hon inte orkar bära
besvikelsen. Två pojkar, en nioåring och en
fem-åring, är ute på äventyr tillsammans, och den
äldre slår ihjäl sig i ett desperat försök att
göra en "fyrapunktslandning" från en
väderkvarnsvinge, men ingen dödens skugga faller
över femåringens beundrande blå blick. Han
tror det hör till leken och traskar oberörd
hem. En lärare leker en grym lek med en äldre
frökens kärlek, och en pojke leker ännu
grymmare med lärarens öde. Motivet har också fått
en politisk utformning, i "Mr Minnenick", där
en lantlig gentleman förlitar sig på
München-avtalet och Chamberlain och oskuldsfullt
bereder sig på freden. Drar man ut perspektivet
av novellen och historien blir den hygglige
mr Minnenick en massmördare.
A. L. Barker betraktar det onda ungefär som
luffaren Bolie gör i "Vägen till Klockrike",
när två skrattande flickor ger honom en död
mus mellan två brädlappar i stället för en
smörgås. De var också oskuldsfulla, och Bolie
tänkte att det onda inte var någon sorts
bråddjup med bråddj upsfiskar, utan ondskan fanns
på ytan. Det onda var "en gädda eller en haj
som helst solade sig i ytan i soliga sjöar och
hav, eller som en glatt ringlande orm som glad
och uppspelt svängde med sitt huvud bland
blommorna till takten av gräshoppornas lustiga
spel". På samma sätt visar A. L. Barker i sina
noveller att världen är full av solig,
obekymrad, omedveten ondska, som blommar i
barnets lek och vanliga människors vanliga
handlingar. Tillvaron är en djungel där insekter
slukar varandra och människor utan att blinka
dödar varandra. Författarinnan har med
subtila känselspröt upplevt processen, men i de
etsande närbilderna av insekternas fördolda
liv tar hon också med de susande grässtråna
och de spröda blommorna som vajar för
vinden. Den leende ondskan är gestaltad med
noggrannaste artisteri. Ingrid Arvidsson
SPIONGENRENS
EVOLUTION
Humphrey Slater: Konspiratör. Översättning
av Ann-Sofi och Sten Rein. Bonniers
1949. 7: 50.
Anthony Quayle: En sådan natt.
Översättning av Louis och Lisbeth Renner.
Bonniers 1948. 5: 50.
Geoffrey Household: Arabesk. Översättning
av Lennart Rheyneuclaudes.
Hökerbergs 1948. 12:—.
Vad som är den verkliga tjusningen med
detektivromaner — det skall varje beundrare
av genren tala om för er — är att de tar slut.
De har en början, en fortgång och en ände,
och när man har hunnit dit, så är man
verkligen färdig. Medan man är inne i läsningen,
klipper man bort alla förbindelser med den
verkliga världens proportioner och problem,
och när man har slutat den, klipper man lika
definitivt bort alla de problem som ställts i
boken. De är lösta — mördaren har fått sitt,
vare sig det nu är galgen, elektriska stolen
eller ett diskret glas gift i biblioteket, och
detektiven har bevisat sin övernaturliga
förmåga. För de personers öden, som lämnas
levande kvar vid bokens slut, intresserar man
sig lika litet som för de under tiden avlivades
vidare destination. På sin höjd tar fackmännen
itu med ett stilla eftersnack om elegant
miljökarakterisering och det otillåtna uppdykandet
av nya misstänkta i sista kapitlet.
För en intelligent författare blir frestelsen
240
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
