Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Mars. N:r 3 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FILMRECENSIONER
forskning. Framställningen av Wergeland t. ex.
är tam och gör inte rättvisa åt dennes
konstnärliga egenart. Direkt missvisande är en
anspelning på Geijer, som påstås stå på nästan
samma linje som den tyska reaktionen ända
fram till avfallet. Och alldeles obegripligt är
det, varför författaren plockat in Schücks
olyckligt utförda jämförelse mellan
Wordsworth och Franzén.
Sedan kan man också diskutera själva
metoden att se den utländska litteraturhistorien i
nationellt perspektiv. I populärframställningar
och studiecirkelarbete är det ju ett ganska
vanligt, oftast tacksamt grepp. Kanske är det
oumbärligt. Men faran för
kråkvinkelssyn-punkter ligger ibland obehagligt nära till hands
och märks mer, när metoden som här
genomföres i ett stort arbete än när man använder
den tillfälligt i ett föredrag. Effekten beror ju
också i hög grad av urvalet. Det gäller att inte
missa själva syftet med metoden — att väcka
intresse för det okända genom att vädja till
det som är känt och förtroget. Någon gång
har nog lärdomen sprungit i väg med
omdömet för d:r Josephson — t. ex. när han
sammanställer Popes "Eloisa to Abélard" och
Lidners heroider. Men i flertalet fall är hans
komparativa anvisningar stimulerande och
användbara i undervisningssyfte även på ett
tämligen elementärt stadium. Elsa Norberg
POLITIKER
Gustaf Hellström: Adolf Hedin.
Minnesteckning. Norstedts 1948. 14: —.
Fredrik Ström: Fabian. En bok om Fabian
Månsson. I samarbete med Rune Hillbom
och S. Jacob Boethius. KF:s
bokförlag 1948. 15:—.
Ture Nerman : Allt var ungt. Minne och
redovisning. KF:s bokförlag 1948.
15:—.
"Han bar hädarens mask över sitt hjärtas
vekhet", skrev en gång Erik Hedén vackert
och träffande om Adolf Hedin och gav
därmed en nyckel, som kanske kunde ha varit till
hjälp för den som ville tränga in i hans
tillslutna väsens hemlighet. "Riksadvokat" var
den hederstitel som Sigfrid Wieselgren ville
tillerkänna honom, varmed han gav en
betydelsefull vink om i vilken riktning man ska
karakterisera en livsgärning, som varit lika
betydelsefull som svår att sätta på formler.
Men Gustaf Hellström har i sin digra
akademiska minnesteckning över Adolf Hedin
försmått allt som kunnat stöta på essayistisk
fri-handsteckning eller psykologisk konstruktion,
allt sådant som legat närmast till hands i en
skrift som denna. Anekdotmaterialet, som väl
i huvudsak varit honom bekant, har han sovrat
oerhört strängt, och även när han varit tvungen
att utnyttja Valfrid Spångbergs biografi som
materialsamling har han ängsligt undvikit att
låna disposition eller synpunkter från
föregångaren. Hellström har en omständligt
resonerande, försiktigt prövande inställning till det
sparsamt flytande källmaterialet, vars
sprödhet och delvis mytiska karaktär han har haft
på känn, och han har först och sist bemödat
sig om att ge en, om inte vetenskaplig så
i varje fall strikt saklig framställning i bred
tidshistorisk ram, en ram som på intet sätt
är förgylld men kanske i ett och annat har
stannat vid handboksvisdom.
Hellströms imposanta levnadsteckning över
vår främste demokratiske idépolitiker tar sin
utgångspunkt i en fyllig skildring av Hedins
barndoms- och ungdomsmiljö, vid en tid då
Södermanlands-Nerikes nation i Uppsala var
ett aftonbladistiskt "ormbo", och fäster hans
personliga utvecklingstråd vid stämningsläget
kring 1848 och idéimpulserna från Geijer.
I synnerligen utförliga referat, koncentrerade
kring programskriften "Femton bref",
redogöres sedan för Hedins ställningstaganden och
åtgöranden i alla epokens stora politiska frågor
ända fram till unionsupplösningen, som han
upplevde på dödsbädden, och med ledning
härav uppbygges så karakteristiken, som inte
föreligger samlad utan är utspridd över bokens
450 sidor. Läsaren får själv göra
sammanfattningen och draga de slutsatser, som återstår
att draga. I den mån stilen är ett uttryck för
själva människan hade väl också något stått
att utvinna ur en estetisk granskning av Hedins
tal och skrifter, men en sådan stilanalys finner
man alltså inte i Hellströms eljest så
innehållsrika bok. Om den genom dessa begränsningar
blivit en smula mindre fängslande och lite
mera torr än nödvändigt varit, så finns där
i gengäld inget hasarderat eller konstruerat,
inget som författaren inte kan stå för, inget
som inte är nära anknutet till den egna
framställningen och dess centrala linje.
Det vore frestande att på en och annan
punkt sammanställa Hedin med andra stora
idépolitiker. Hans lilla svaghet för fin mat och
eleganta kläder känner man sålunda igen från
244
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
