Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - P. O. Barck: Finska efterkrigsperspektiv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
P. O. BARCK
blev morgondrömmarnas slutstation. Bland de
många debutanterna har tjuguåringen Aili
Meriluoto skapat sensation med sin samling
"Lasimaalaus" (Glasmålning), som i formellt
hänseende ligger på den traditionella linjen
men vittnar om överraskande mognad och
säkerhet. En annan uppmärksammad debutant
var Lauri Viita, en arbetare från Tammerfors,
och hos begynnande diktare som Leo Tiainen
eller Timo Töyrylä kan man studera
frontungdomens stämningslägen, där den
desillusionerade klarsynen har plats vid sidan av en
obestämd längtan efter levande kontakter.
I stort sett saknas direkta krigsupplevelser
i den litterära tidsbilden efter 1944. Någon
motsvarighet till vinterkrigets beredskapslyrik
och mer eller mindre romantiserade
frontskildringar kan det andra kriget med dess
långvariga påfrestningar och trista bokslut inte
uppvisa. I en atmosfär av allmän krigströtthet
och med de restriktioner det radikalt ändrade
politiska läget uppställt har heroiska eftermälen
av naturliga skäl uteblivit. Av vinterkrigets
produktion har det mesta nu sjunkit i glömska,
och det är bara några enstaka verk som vid
sidan av rent sakliga redogörelser kan göra
anspråk på eftervärldens intresse. Till dem hör
den ståtliga diktsamlingen "Kiirastuli"
(Skärs-eld) av Yrjö Jylhä, kompanichef vid det
utsatta Taipale på Karelska näset, och Pentti
Haanpääs realistiska och konstnärligt
genomarbetade prosaskildringar byggda på
personliga upplevelser av ödemarkskriget i norra
Finland. Haanpää har senare i en novellsvit,
"Seit-semän miehen saappaat" ("De vandrande
stövlarna", sv. övers. 1945), gett osminkade
karakteristiker av finska soldattyper och belyst
stämningar och förhållanden under det andra
kriget, då kontrasten mellan frontmannens
vardagsverklighet och propagandans
illusionsvärld småningom blev alltmera uppenbar. Det
sunda förnuftet också i synen på
krigsutvecklingen trivdes betydligt bättre bland krigets
bistra och galghumoristiska hantverkare än
bland önsketänkandets regissörer i staberna
och på hemfronten.
Även om den häftiga reaktionen mot Olavi
Paavolainens krigsdagbok huvudsakligen skall
skrivas på den nationella halsstarrighetens och
det bristande politiska omdömets konto har
den samtidigt mera speciella psykologiska
orsaker. Paavolainens utsiktspunkt var det
krigstida högkvarteret, han hade inte delat
frontmannens liv och umbäranden, inte på
nära håll lärt känna hans sätt att tänka och
reagera. Han möttes av den misstro som
männen ute i linjerna alltid hyser till etappen. Hans
kritik av krigspolitikens mål och medel
uppfattades av många inte bara som efterklokhet,
utan som en nedvärdering av själva kampen
och den nationella anda som bar upp den. Man
ville inte öka nederlagets börda med tanken
att de offer den krävt varit förgäves. Det var
en naturlig reaktion hos dem som med sitt liv
som insats och utan att resonera skött krigets
hårda hantverk. Men denna reaktion har även
använts som medel att misstänkliggöra
uppgörelser sådana som Paavolainens, vilken
naturligtvis inte har sikte på moraliska utan på
politiska realiteter.
Frontsoldaterna är emellertid inte helt
orepresenterade i de senaste årens litteratur. Usko
Kauppalas dramatiska trilogi "Tilinpäätös"
(Bokslut) och Jussi Talvis roman
"Kivikas-voinen Jumala" (Guden med stenansiktet) är
ur denna aspekt de mest betydande bidragen
till tidskarakteristiken. De visar hur den unga
generation, som återvänt hem efter långa år
i korsur och löpgravar, ser på sig själv och
omvärlden, vad den känner och tänker vid
konfrontationen med de förändrade
förhållandena efter kriget. Jussi Talvi har redan
tidigare i ett par romaner behandlat den av
krigsupplevelserna präglade, samtidigt brådmogna
och oerfarna ungdomens problem, dess
personliga konflikter och dess anpassningssvårigheter
i samhället. "Kivikasvoinen Jumala" är en
bredare upplagd utvecklingsroman om tre unga
män vilkas väg leder åt olika håll: en är
sekterist och hamnar i fängelse då han vägrar bära
vapen, den andre seglar upp som gulasch i
vräkigaste stil, den tredje är en av de många
304
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
