Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Filmrecensioner - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FILMRECENSIONER
grymt skön upplevelse i färg, en säregen och
fascinerande skådeplats för kampen mellan de
fåtaliga människorna och naturelementen.
Osentimentaliteten och äktheten präglar inte
minst människoskildringen. Man blir
förunderligt förtrogen med dessa män, trots deras
fåordighet, och lever med såväl i deras
glädjeämnen (det utsökt återgivna julavsnittet) som
i deras hårda kamp "to the bitter end". Regin
är återhållsam och kärv även den men
kännetecknas dessutom i sitt förhållande till
underlaget av ett slags "understatement". Detta drag
återfinnes också i det sätt på vilket
skådespelarna med John Mills i spetsen tagit fasta på
och utformat sina rolltolkningar. Kanske just
därigenom har "De fria viddernas män" blivit
så övertygande i sin äkthet, så storslagen i sin
frasfrihet. Hugo Wortzelius
BOKRECENSIONER
GÖSTA CARLBERG SOM POET
Gösta Carlberg: Välsignelsens gissel. LT:s
förlag 1948. 5: 75.
"Välsignelsens gissel" är en diktsamling
som väcker ganska blandade känslor. Början
invaggar den omisstänksamme i en fullständigt
misslyckad säkerhet. Man lägger i de första
lätt filosofiska dikterna egentligen endast märke
till några enstaka nötta bilder: poeten "sitter
vid stranden av sin själs hav" och begrundar
bland annat "själens fattigdom" och "livets
famntag". Han rimmar schvungfullt "lyckans
smala minaret" och "ohågsamma dagars
dysterhet". Men plötsligt blir ordflödet tydligare
utan att den förträffliga rytmiken mattas, och
man finner att man läser en bok som handlar
om gemenskapen med Gud, om det anonyma
mörker som skiljer poeten från Gud, om den
anonyma nåd som läker alla synder. Man
passerar ett poem om herdarna i Betlehem utan
att frapperas av annat än skicklighet i poetisk
handaslöjd och en onödigt menlös slutstrof
men stannar småningom begrundande inför
följande rader:
Men jag beder om kamp vid ett Jabboksvad,
om del i Getsemanes vånda,
ett stigma, ett märke av Dig,
ett öde att bära, en verklighet,
ett liv till helhet sammandrivet
av Din välsignelses gissel.
Harriet Löwenhjelm skrev en gång en dikt,
där hon bad om "lust till att träla och sen
om väldiga bördor att bära", och man minns
den både som dikt och dokument. Den
chockerar ingen, och förmodligen tyckte Vår Herre
att också den bönen hörde till de "roliga"
bönerna. Men i Gösta Carlbergs dikt måste
också en mycket irreligiös person överraskas
av den grava bombasmen, den mänskliga och
lyriska okänsligheten. De högstämda tonfall
som genomgående präglar Carlbergs dikter
är annars inte alldeles opåkallade i hans bok,
de är mycket verkningsfulla i dikterna om
Moses och Simson och inte minst i den
imponerande dikt som handlar om människans möda.
Den heter "Helig urna" och skildrar i
magnifik bildföljd toraskrivaren sysselsatt med
Daniels bok, en "årmätt" gumma med sitt
klappträ, fiskande ynglingar vid Genesarets sjö
och Michelangelo målande sibyllor i Cappella
Sistina. Serien kan tyckas bisarr, men dikten
som helhet skulle kunna tåla en jämförelse
även med vittberömda vallfartsbilder. Ty det
hör till det häpnadsväckande i "Välsignelsens
gissel", att bland allt det som blott är ljudande
malm och klingande bjällra också finns
ansatser till stor poesi.
Gösta Carlberg är en mycket beläst och
berest person, och det är därför föga
förvånande, att han efter den första avdelningens
av Biblia genomsyrade värld i den andra
vänder sig till Hellas’ — även om man kanske
tycker att scenförändringen från förklaringens
Hermon till gratiernas källa och Persephones
rike sker med en viss habilitet:
Vet jag icke
att genom Dödsdrottningens
riglade portar
skall ej ens ett minnenas eko
mig nå av den vånda
jag bland de levande led —
Poetens tredje hemort är barndomslandet,
Östergyllen och Vätterns stränder, och även
dessa motiv kan han ibland avlocka ett rent
ackord, när inte ordflödet och tankeschablo-
320
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
