Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - April. N:r 4 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FILMRECENSIONER
sikt av händelserna inom den dramatiska
diktningen och teaterlivet och vid lektor Olav
Storsteins säkra vägledning i den norska
1900-talslitteraturens landskap. Vägen från
Gunnar Heiberg fram till Nordahl Grieg har
varit rik och skiftande. Storsteins värderingar
kan man i stort sett underskriva. Hans artikel
får sitt särskilda värde genom den rika
illustreringen med norska konstnärers
författarpor-trätt. I det avseendet är både den svenska och
den danska litteraturöversikten betydligt
torftigare.
Den danska litteraturen i vårt århundrade
blir föremål för en grundlig och läsvärd
genomgång av lektor Oluf Friis, medan
målarkonsten behandlas av Leo Swane och
dramatik och teater har en lika kunnig
krönikör i Alf Henriques.
I den svenska avdelningen svarar Gregor
Paulsson för artikeln om utvecklingen på
arkitekturens område. Måleriet skildras på ett
medryckande sätt av Ragnar Josephson, skulpturen
behandlas av Nils Gösta Sandblad.
Händelserna på musiklivets område blir föremål för
ett mycket personligt kåseri av Ture
Rangström : han strör kanske alltför givmilt
lovorden till en del tonsättare av mer snarfagert
traditionalistisk hållning, men han vet också
att uppskatta nydanarna: Hilding Rosenberg,
Gösta Nystroem, Dag Wirén, Gunnar de
Fru-merie och andra. Mycken behållning ger Agne
Beijers grundlärda och klart skrivna översikt
av svensk dramatik och teater under 1900-talet.
Hans fint avvägda omdömen om t. ex. Per
Lindbergs och Olof Molanders insatser är det
ett nöje att ta del av. Som de största svenska
dramatikerna under detta skede framhålles
naturligtvis Strindberg, Hjalmar Bergman och
Pär Lagerkvist. Vid behandlingen av
Strindbergs historiska dramatik gör Beijer
anmärkningen att "Folkungasagans" och "Erik XIV:s"
diktare också såg de historiska ämnena under
synvinkeln av "arvsynd och straff".
Swedenborgs lära om helvetesstraffet redan här i livet
korresponderade med Strindbergs egen
misantropi, framhåller Beijer:
Och instinktivt förnam han, hur fruktbar den är
även dramatiskt. Ett drama är en mikrokosmos, inom
vilken vi kräva att inför våra ögon finna straffet
utmätt och rättvisa skapad, efter de begrepp om
rättvisa, som diktaren i kraft av sin poetiska
suggestionsförmåga på emotionell väg försöker bibringa oss;
i något annat bottnar icke den gamla estetiska fabeln
om den tragiska skuld, som i sorgespelet motiverar
hjältens undergång. Man behöver blott tänka den
tanken ut för att inse, hur orimligt det naturalistiska
kravet på genomförd verklighetsillusion eller full
historisk sanning i dramat djupare sett är.
Detta är bara ett enda prov på Agne Beijers
djupgående och fängslande estetiska analys.
Skönlitteraturen i 1900-talets Sverige har
i Erik Hjalmar Linder fått en krönikör, vars
strävan efter rättvis fördelning av skuggor och
dagrar är alldeles uppenbar. Han drar med
säker hand upp linjerna inom den moderna
svenska diktningen och ger en balanserad och
genomtänkt värdesättning av de individuella
insatserna. Genom denna sammanfattning bör
också våra grannländers litterärt intresserade
publik få ett intryck av rikedomen i samtidens
svenska skönlitteratur, från Vilhelm Ekelunds
lyrik i seklets början och fram till de författare
som framträtt under det senaste decenniet.
Johannes Edfelt
TYSKA AVSNITT
Johannes Edfelt: Några verk och gestalter
i modern tysk diktning. Skrifter utgivna
av Sveriges yngre läroverkslärares
förening 7. Gleerups
1949. 3: 25.
I förordet till en nyligen utgiven småskrift
med ovanstående titel säger sig Johannes Edfelt
ha haft för avsikt att presentera "diktverk och
diktare som — trots sin stora betydelse som
exponenter för en humanism, kämpande i ett
de oerhört förödande krigskatastrofernas
tidevarv — inte kan sägas vara tillräckligt
uppmärksammade av svensk publik". Urvalet av
författare kan med en sådan deklaration som
bakgrund verka en aning motsägande, för hur
ofta händer det att en översatt diktare av större
format blir "tillräckligt" uppmärksammad?
Med något enstaka undantag redogör Edfelt
snarare i denna skrift för verk och gestalter,
som lyckats erövra en framskjuten position
också på svensk botten. Rilke har ju redan
länge betraktats och hyllats som en
epokbildande lyriker, låt vara att översättningen
av "Die Aufzeichnungen des Malte Laurids
Brigge" lät vänta på såg till förra året.
Hermann Hesses poesi är spridd i utmärkta
tolkningar, inte minst av Edfelts hand, och en så
lite publikfriande bok som "Siddhartha"
upplevde, visserligen i samband med Nobelprisets
utdelande, ett par tryckningar. Kafkas
betydelse för den unga generationens livssyn och
litterära orientering behöver inte än en gång
understrykas; och när inträffade det att en
334
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
