Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Maj—juni. N:r 5 - Från bokhyllan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FRÄN BOKHYLLAN
sen och Peeperkorn något överraskande. Men
Castorps förhållande till dessa båda är
kärleksförhållanden, platonska erosbindningar, och
följaktligen finns där också en rivalitet. Den
tredje rivalen om Hans Castorps själ (själ här
i sin klages-mannska innebörd, av antites till
ande) är den sköna ryskan Clavdia Chauchat.
Också förhållandet till henne är i hög grad
färgat av platonsk eros, som ju framgår av
att Castorp identifierar henne med Pribislav
Hippe, skolkamraten som han älskat, men vars
vänskap han aldrig på allvar vågat eftersträva.
Av dessa tre rivaler är Ziemssen den som
avgår med segern. Det beror i hög grad på honom
att Castorp sliter trollbanden, och han gör det
ju för att verkställa den handling, som borde
ha varit Ziemssen förbehållen, att gå ut i
kriget.
Detta är menar jag, det själsliga
triangeleller kvadratdramat i "Zauberberg", som
utspelas under eller vid sidan av den andliga
konflikten mellan Naphta och Settembrini.
Vilken som är viktigast, kan naturligtvis
diskuteras. Men nog är vi väl böjda att med Freud
framhålla det själsligt-undermedvetna på det
andligt-överjagiskas bekostnad, och kan väl
göra det med full rätt, även om Thomas Mann
ännu i "Zauberberg" inte uttalar sig så
pro-freudianskt som i vissa senare skrifter.
Den själsliga och den andliga konflikten i
"Zauberberg" griper ju hela tiden in i
var-, andra. Settembrini och Joachim Ziemssen
arbetar båda för att lösa Castorp ur
förtrollningen. Men avslutningen tyder på att
Ziems-sens inflytande är det avgörande. Det är inte
för att på Settembrinis vis förena ande och liv
i skapande gärning som Hans Castorp
lämnar trollberget, utan antagligen för att dö
en ur andligt-intellektuell synpunkt tämligen
meningslös offerdöd. Säkert får vi visserligen
inte veta om Castorp går mot liv eller död.
Men slutscenen med Castorp på slagfältet
tyder onekligen på det senare.
Egentligen är det egendomligt, att
Settembrini ger sin välsignelse åt att Castorp går ut
i kriget. Han kan ju inte gärna ha haft sina
sympatier hos centralmakterna 1914, tycker
man. Det enda krig som det skulle passa en
Settembrini att ge sin välsignelse åt under
1900-talet, är väl västmakternas mot Tyskland
1939. Så förefaller det oss i varje fall nu. Men
Settembrini hade vissa sympatier för arméer
som nödvändig ordnings upprätthållare och
frihets försvarare, och dessa sympatier tycks
ha sträckt sig också till den preussiska armé,
som hjälpt till att befria Venetien från
österrikarna. För övrigt är Castorp och Ziemssen
europeer. Det tyska hos dem betonas inte, inte
ens hos den preussiske Ziemssen. Det
musikstycke, som väcker honom till liv i Castorps
själ och vid den spiritistiska seansen är
Valentins bön av Gounod, som av Mann
karakteriseras med orden "keck, fromm und
franzö-sisch".
Det andliga i "Zauberberg", diskussionerna
med Naphta och Settembrini, kan börja
förefalla oss inte föråldrat men — historiskt. Men
den själsliga konflikten är levande, evig kan
man kalla den, om man tror sig veta någonting
om vad som menas med evig. Och Castorp
och Ziemssen måste vi räkna med. Thomas
Mann har rätt, när han kallar dem vanliga.
Kanske skulle det också gå att använda ordet
outrotliga, åtminstone med tanke på hittills
kända andliga påverkningsmetoder. Det
kommer också i fortsättningen att finnas
människor, som går funderandets krokiga väg
liksom Castorp, och sådana som går lydnadens
raka som Ziemssen. Även om vi försöker, eller
ger oss sken av att försöka, få så många som
möjligt att gå den castorpska och så få som
möjligt att gå den ziemssenska, så är verkan
av sådana försök begränsad. I synnerhet som
många som tror eller säger sig gå den
castorpska i själva verket befinner sig långt borta
på den ziemssenska. Ibland kan det också vara
tvärtom. Bengt Essén
392
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
