Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Johannes Edfelt: Eroica. Dikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHANNES EDFELT
EROICA
i
Kvällsvinden kommer pinjens valv att sjunga
som en turbin. Från fälten med oliv
hem vagga oxarna, sen dagens tunga
träldom är över. Bredbent och massiv
i sin balans för bonden lugnt till mumien
lerkruset, kedjat vid ett marmorkar.
Kanhända bjöd en gång i tiden brunnen
Propertius sin hugnad, sval och klar.
I huvudsak är markens liv sig likt
sen släktets forntid. Det är överrikt
på seklers stränga möda. Plog, du fårar
vid svalors skri en umbrisk arbetsdag,
då hettan är som täta gisselslag,
jord som har druckit blod och svett och tårar.
II
Ett rop steg som en pelare av plåga
och enslighet vid koboltblå lagun.
Det svedde kvällen som en bunsenlåga,
det darrade som säv och kaveldun.
O, når det fram? Vad finner det för öra,
får det i något rike hemortsrätt,
det ödsliga, det skälvande och sköra
ropet förtonande på nattens slätt?
430
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
