Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Noël Devaulx: Vampyren. Novell. Översättning av C. G. Bjurström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NOËL DEVAULX
VAMPYREN
Det är ett riskfyllt företag att ge ut sin
dagbok när man har ett yrke som för de flesta
är liktydigt med pratsjuk fåfänga och
påträngande familj aritet. Jag som är så känslig
för sympati har överallt bara råkat på
motsträviga miner; i stället för ett hjärtligt skratt
ett kallt leende som glider över i en gäspning;
och av den enkla orsaken att jag är
handelsresande har jag hundratals gånger sett folk,
som alldeles tydligt var förutbestämda att bli
mina vänner, vända sig bort ifrån mig. Om
de åtminstone hade gjort sig besvär med att
i någon ringa mån variera sina undanflykter
skulle jag ha varit ädelmodig nog att tveka
beträffande deras motiv. Men det slog aldrig
fel, knappt hade jag lämnat ett par tre
upplysningar om betodlingen, om traktens
kulinariska specialiteter, om snälltågens hastighet, så
kastade sig min förtjusande granne över sin
resväska och drog fram en veckotidning eller
en stickbeskrivning. Och långborden på
värdshusen, där mitt minne för namn, mina
demografiska kunskaper väckte upp murar av
tidningar mellan vilka mina vitsar förskräckta
kilade iväg och dog bort! Jag säger er det:
det vill till en god portion kurage för att
när benen vägrar göra tjänst och stämman
förlorat sin gripenhet försöka nå fram till de
lomhörda och erbjuda dem erfarenheter från
ett liv utan hemvist, utan mål och från en
oavbruten resa.
Mina anteckningar har skrivits ner vid
värdshuslampornas sken, när huset dånar av
uppasserskornas snarkningar, eller i gryningen
då allt genljuder av gästernas avresa, när de
ger sig iväg den ena efter den andra. De
händelser jag då skrev ner var ännu alldeles färska
och jag gjorde ingenting för att försköna dem.
Om framställningssättet nu tvingar mig att
ändra min uppställning eller att ge lite större
kraft åt uttrycket för en eller annan
ungdomlig tanke, måste det dock stå klart att min
djupa uppriktighet är höjd över all misstanke.
Och skulle ni beskylla mig för att vara en
aning romantisk svarar jag; det är era egna
forsar, era klippor, gudomliga trakter eller
demoniska nejder. Eller om ni tappar modet
inför mina långa inledningar och frågar: Nå
vart leder allt det här? — då hänvisar jag till
era egna chimärer. Att det tvunget skall
finnas en upplösning är, det måste man erkänna,
bara en teatertradition, ett histrioniskt
nederlag. Ni har en gång för alla bannlyst
upplösningen ur er värld och att sluta parentesen
och sätta punkt är i era ögon fruktansvärt
otympligt.
En sak till vill jag anförtro er: hotell-h vet
gör människan lika orolig som två andra slags
hyresgäster; kackerlackan och råttan. Ligger
era söners lycka er om hjärtat, gör dem då
till goda tjänstemän, tjänstemän som ryser vid
blotta tanken på att resa längre än från
länstolen till matbordet. Och lär dem att äta
mycket så att de är riktigt feta när de skall dö!
Jag tänker inte uppehålla mig vid mina
barndomsår. Lika styrkt som jag blir av att
läsa igenom mina anteckningsböcker, lika
ängslig är jag för dessa bedrägliga inblickar
i mina första minnen. Det råder inget tvivel
om saken: jag förverkligas först genom min
åhörare (och därav kommer sig min sällsporda
skicklighet i konsten att föra ett samtal). Och
det är därför att jag inte hade något
auditorium som mitt liv som liten pojke inte bildar
min personlighets brännpunkt utan bara ter
sig som gelatin, magma, där små obetydliga
439
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
