Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
filmRECENSIONER
att de flesta misstänkta helt enkelt inte har de
psykologiska förutsättningarna för att bli
mördare.
Däremot har man under tiden hjärtligt
trevligt i den lilla engelska staden med sin
osannolika victorianska aristokrati, som försöker
spjärna emot krigstidens invasion av
hemvärnsövningar, nyinkvarterade tjänstemän vid
camouflagedetaljen och anspråk på fritid
från dittills lydiga tjänsteandar. Som
glömskeläsning för krigströtta engelsmän är den
ganska genialt uträknad, ty mordhistoriens
perspektiv är faktiskt att nutiden inte har
farligare saker att bjuda än en och annan
ineffektiv bomb (på landsbygden), men att de
verkligt farliga passionerna ligger och pyr i
det förflutna, i ett åttiotal som ännu svagt
lever kvar med sina kuriösa klädmoder och
sina kuriösa motiv. När det har brustit ut i
sin sista, ganska patetiska explosion, återgår
allt till ordningen, de båda snälla och
barnsliga älskande får varann och världen är hur
idyllisk som helst, med
brandvakttjänstgöringen huvudsakligen som en förevändning för ett
rendez-vous. En detektivroman av den sorten
som går bäst ihop med en brasa, té, varma
scones och mycket smör.
Med helt andra drycker än té går däremot
Craig Rices "Alla goda ting är tre" ihop. Det
är i varje fall helt andra vätskor som
konsumeras i den. Alla viktigare figurer i boken
— misstänkta, detektiver och advokater —
ägnar sig åt ett råsupande och ett kvalificerat
rattfylleri av sådana dimensioner, att mordet
och dess följdföreteelser bitvis kommer
fullständigt i skymundan. Med möda reser sig
ett par av dem då och då upp ur soffan eller
barstolen och förföljer en ledtråd eller en
förrymd mystisk individ några steg, för att snart
åter sluta på närmaste sittplats med groggen
inom räckhåll. Man börjar tro att
författarinnan driver med en — ända tills man upptäcker
att det är just vad hon gör, medvetet och på
pin kiv och hela boken igenom. Scenerna med
den omtänksamma och virkande
bordellvärdinnan sätter den sista kronan på verket. Det
är alltså inte mycket idé att fråga efter om
intrigen är trolig eller inte, eftersom den inte
är avsedd att vara något annat än crazy, vild
och vansinnig. I den genren är boken väl
genomförd, utan minsta sneglande åt tyngande
sannolikhet eller förnuft, och bara man läser
den i en rasande fart kan man ha riktigt roligt
åt den. Däremot bör man akta sig att läsa
om den.
Raka motsatsen är Michael Innes’
engelska, långsamma, omständliga och
prudentliga "Hamlet, hämnas!" Den tar god tid på
sig för att måla en visserligen excentrisk men
dock tänkbar miljö, ett engelskt herresäte med
en dyrbar och omfångsrik amatörföreställning
av Hamlet som centrum, och har en mängd
noga uträknat fiffel för sig med omkring
trettio misstänkta. Man har en känsla av att detta
har varit en riktigt bra bok i sin sort. Har
varit — ty något så hemskt som den
översättning den har fått vet undertecknad sig inte ha
läst sen Thackerays s. k. "Världsmarknaden"
(=Vanity fair) i Bonniers Världslitteraturen,
där man "avgudade gris" i stället för att tycka
om stekt fläsk. "På grund av att han och Änne
gentemot varandra sedan mycket lång tid
tillbaka förnam ett av känslor fyllt band"
representerar utmärkt översättarens stil. Nog om
detta trista ämne. Den som orkar igenom boken
ändå får en bra klassisk detektivroman med
alibin, motiv, plausibla spioner och
betänksamma detektivkommissarier i centrum för
intresset, och med en välregisserad final.
Underhållning med en annan teknik än i
en välgjord detektivroman men på ungefär
samma plan får man i Noel Cowards "Ett
steg åt sidan", en samling noveller som inte
precis är skrivna i år. Om detta vore
trettiotalet och inte fyrtiotalet och om man inte hade
läst Somerset Maugham och Dorothy Parker
i original, så skulle man ha ännu roligare av
historierna. Som det nu är, tycker man sig
hela tiden ha hört det sagda någon gång förr,
men fortsätter att läsa i alla fall, eftersom det
alltid är roligt att se hur det skall göras den
här gången. Författaren till "Cavalcade" och
så många andra succépjäser lurar inte
publiken med sin prosa heller; den får exakt vad
den väntar sig av behaglig cynism och
poserande sentimentalitet i de mest raffinerat
avvägda doser. Men det är med dessa
berättelser som med inte riktigt förstklassiga viner:
de har inget eko på tungan, de smakar bara
en gång. Kerstin Anér
LITENHET OCH STORHET
Verner von Heidenstam: Brev. I urval och
med förklaringar av Käte Bang
och Fredrik Böök. Bonniers
1949. 11: —
Förvaltarna av Heidenstams litterära arv,
Käte Bang och Fredrik Böök, har av de
485
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
