Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - Filmrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
filmrecensioner
gärna in sina egna alster i den stora
förströelsekvarnen. Han har inga överdrivna
föreställningar varken om sin egen betydelse eller
andras och låter var och en bli salig på sin
fason. Åndå förvånar det en något att han
gett sin medverkan till detta filmurval av hans
noveller. Inte så att det skulle vara en fadäs,
tvärtom, det skänker ganska högklassig
underhållning och det bjuder på gott skådespeleri
över hela linjen. Man roas och känner sig i
kultiverat sällskap. Det är bara det att
novellerna inte på långa tag är desamma som på
papperet. Mr. Rank har låtit frisera dem i sin
moraliska skönhetssalong så att de kommer ut
betydligt söndagsskolsnyggare än de gick in.
Den maughamska cynismen och skeptiska
världsklokheten är ingenting för Mr. Rank.
Som ett led i sin allmänt världsförbättrande
verksamhet har han också förbättrat
Maug-hams noveller på ett sätt som säkerligen givit
författaren ett gott invärtes skratt.
Den första novellen är den dyrbara "Vad
en ung man bör veta" ur "The Mixture as
Before": pojken som reste till Monte Carlo
och bröt mot alla de itre faderliga råden att
inte spela, inte låna ut pengar och inte inlåta
sig med kvinnor med påföljd att det gick
honom väl och han kom hem rik på erfarenhet
och pengar. Den är lustig även på film men
brottet mot det tredje (läs sjätte) budet har i
filmen försnällats till menlöshet. När
Maug-ham låter pojken gå i säng med demimonden
tyckte Rank det kunde vara nog och lät honom
vackert rulla in sig i en filt på soffan i
rummet utanför sängkammaren.
"The Alien Corn" är nästa nummer,
historien om lantjunkarsonen som till sina
urbrit-tiska föräldrars förtvivlan insisterade på att
bli yrkesmusiker i stället för att överta godset
och gå in för politik. Denna historia blir en
helt annan när man som i filmen tar bort hela
rastemat. Denna familj har nämligen judiskt
påbrå men vill inte vidkännas det, förrän
rasens konstnärliga lidelse plötsligt skjuter i
dagen hos den dyrkade sonen. Om detta får
man på filmen ingenting veta — tydligen är
Maughams mästerliga analys av brytningen
mellan förvärvade miljöegenskaper och
djupare liggande släktdrag i Mr. Ranks ögon
någonting skumt som man inte skall röra för
mycket i.
"The Kite" är en ganska ovanlig
Maug-hamnovell såtillvida att den utspelas i lägre
medelklass med cockneyaccent. Dessutom
utnyttjas pappersdraken som symbol på ett sätt
som erinrar om t. ex. Lawrence och Steinbeck.
En verkligt styv historia som filmen skonar
någotsånär men förser med ett tänkt slut av
blåögdaste slag. Ännu mer förkrossande blir
effekten av det slut som Rank hängt på den
utomordentliga novellen om översten och hans
hustru. Hon överraskar som bekant världen
och sin man med att under sitt flicknamn ge
ut en diktsamling, som blir en sensation
genom sin litterära kvalitet och den nakna
sinnlighet varmed ett tragiskt kärleksförhållande
biktas. Översten som är en väletablerad
lebeman med älskarinna i London får en
svårartad chock när han upptäcker att han tydligen
är en bedragen man, han som mången ann,
men Mr. Rank ilar till hans undsättning och
låter hustrun i en patetisk slutscen bekänna att
dikterna egentligen är skrivna till honom
sådan han en gång var innan han glömde henne
för svinskötsel, rävj akter och mer eller mindre
välcamouflerade utflykter till Londons
nattklubbar.
Trots Mr. Ranks och hans scriptwriter R.
C. Sheriffs åtgöranden skiner åter och åter i
dessa filmiska kvartettsatser Maughams
mästerliga berättaregenskaper igenom. Man kan
blott fråga sig: varför dölja dem bakom dessa
kyska gardiner, som tillråga på allt broderats
med tillsatser av väsensfrämmande art?
Frågan kan antagligen endast besvaras av
filmproducenten och förklaringen måste à priori
tillbakavisas. Georg Svensson
Repet (Rope). Manus: Arthur Laurents efter
en pjäs av Patrick Hamilton bearbetad av
Hume Cronyn. Foto: Joseph Valentine
& William V. Skall. Regi: Alfred
Hitchcock. Produktion: Transatlantic
Piet. Prod. 1948.
En dag av vårt liv (The Time of Your Life).
Manus: Nathanlie Curtis efter en pjäs
av William Saroyan. Foto: James
Wong Howe. Regi: H. C.
Potter. Produktion: Cagney
Prod. 1948.
Hitchcocks första färgfilm, den i både
svensk och utländsk press våldsamt
omdiskuterade Repet, är visserligen intressant som
experiment med sitt "fransk-klassiska" drag
— både tidens, rummets och handlingens
enhet har iakttagits — men som film är den rent
ut sagt beklämmande. Om den lyckligtvis inte
får några efterföljare så beror det väl närmast
på svårigheten att finna ämnen, vilka lämpar
492
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
