Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Juli—aug. N:r 6 - In memoriam - Maurice Maeterlinck - Notiser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stämningen av fara och hot från övermäktiga krafter,
vilka man endast kan möta med passivitet. Typiskt är
"De blinda" med sin skildring av en grupp blinda
patienter från ett hem, som av sin vårdare förts på
promenad ut i en skog, där de under stigande ängslan
dröjer sig kvar, tills det slutligen går upp för dem att
den seende ledaren är död och att de är lämnade utan
skydd och ledning i skogen. I samma pessimistiska
ljus såg Maeterlinck människans situation och på
liknande vis har han utmålat den i sina sagospel från
denna tid, "Pelléas och Mélisande", "Aglavaine och
Sélysette" m. fl. Där har emellertid den lätt sötaktiga
romantiken tagit överhand på ett sätt som gjort dem
mindre njutbara för sentida läsare. Dessa ljuvt naiva
toner, som bärs fram av ett poetiskt högst raffinerat
språk, utövade emellertid, sedan Maeterlinck väl
slagit igenom, en oerhörd dragningskraft på samtiden
och smittade många diktare i andra länder. Bl. a. har
de, som Martin Lamm visat, influerat Strindberg till
den barnsligt milda prinsessan i "Svanevit".
Sin helt pessimistiska åskådning, som teoretiskt
utlagts i "De ringes rikedomar", släppte emellertid
Maeterlinck när han började närma sig de fyrtio, till
förmån för en tro att "plikten och gärningen" också
spelar en viss roll i människolivet, ett slags
arbetsterapi om man så vill. Dessa nya idéer kommer fram
bl. a. i det stora renässansdramat "Monna Vanna", vid
sidan av sagospelet "Fågel Blå" hans mest
framgångsrika verk från denna senare period.
Om det oerhörda inflytande Maeterlincks stil och
åskådning utövade under åren 1900—omkring 1920
vittnar en lång rad svenska författare, som tagit
intryck av honom — utom Strindberg kan man nämna
t. ex. Hjalmar Bergman, Ludvig Nordström och Pär
Lagerkvist. Trots att hans grunduppfattning av
människans situation har en hel del gemensamt med
nutida författares tycks emellertid uppskattningen av
den flamländske diktarens verk stå långt under noll.
Förmodligen beror detta på att hans uttrycksmedel
ter sig så främmande. Hans sagospel och historiska
dramatik kan nu blott locka den som är mycket ung
och/eller mycket romantisk, men hans naturfilosofiska
betraktelser över t. ex. biens och myrornas liv bör dock
ha sin plats bland de strödda reflexionernas klassiker
och de högst spelbara marionettstyckena har
fortfarande mycket att ge en teaterentusiast. Åke Runnquist
NOTISER
En ny Transition
Transition är ett namn med fin klang i den litterära
tidskriftsvärlden. Det bars 1927—40 av ett
huvudsakligen engelskspråkigt avant-gardeorgan, utgivet i Paris
och känt som forum för bl. a. Joyce, Hemingway och
Gertrude Stein. 1940 flyttade tidskriften till U.S.A.
och synes där ha ebbat ut.
Nu har emellertid en ny Transition uppenbarat sig
på tidskriftsmarknaden. I redaktionskommittén
återfinns förutom välkända namn från senare tid som
Sartre, Jean Wahl och René Char även några gamla
kämpar från 1920- och 30-talens modernistdebatter,
nämligen Eugene Jolas och joycetolkaren Stuart
Gilbert. Det är emellertid fråga om en helt ny tidskrift,
utan anknytning till den gamla med samma namn och
detta understrykes genom att dess fulla titel är
Transition forty-eight. Redaktör är Georges Duthuit, som i
en programförklaring anger som sin uppgift att på
engelska presentera det bästa i fransk dikt och
tänkande, utan att se till stil, ideologi eller religion. Att
döma av de fyra nummer som hittills nått Sverige
tycks han ha fått kontakter av en aktningsvärd bredd
— medarbetarna inkluderar namn med så skilda
innebörder som André Gide, den gamle surrealistaposteln
André Breton och den f. n. aktuelle Jean Genet,
författare till "Jungfruleken". Bland bidragen märks en
artikel om stavelse- och bokstavslyrik av Jolas, som
sträcker sig från Lewis Carrolls berömda nonsensdikt
"Jabberwocky" till lettristen Isidore Isou, en stor,
delvis mycket skämtsamt hållen uppgörelse med dagens
litterära moderiktningar av Duthuit själv, en
skarpsinnig, delvis kritisk analys av Bela Bartoks musik av
Schönberg-lärjungen René Leibowitz, strödda
reflexioner av Henri Michaux och en omfångsrik
diskussionsavdelning.
Transition forty-eight tycks erbjuda goda
möjligheter för den som vill följa med i franskt kulturliv
men hämmas av språksvårigheterna. Den utkommer
sex gånger årligen och kostar c:a fyra kronor per
nummer.
Borchert går vidare
Wolfgang Borchert, den tidigt bortgångne tyske
diktaren som presenterades i BLM:s februarinummer,
blev den förste tyskspråkige dramatiker som spelats i
New York efter krigets slut. Det var Edwin Piscator,
som på President Theater tog upp hans skådespel
"Utanför dörren" och därmed än en gång jävade dess
ironiska undertitel "Ett drama som aldrig kommer att
uppföras". Den kände europeiske teatermannen tycks
ha gjort en föreställning som i varje fall blivit en stor
konstnärlig framgång, med hjälp av film och vridscen
har han trollat fram ett kusligt 40-tals-Hamburg. En
speciell applåd fick på premiären den färgade
skådespelerskan Vinette Carroll, som Piscator med ett
djärvt grepp givit rollen som Elbe, floden som till sist
sluter den döde ynglingen i sina armar. Hennes mörka
altstämma och rytmiska diktion och rörelser blev av
utomordentlig effekt.
"Utanför dörren" har även filmats av den tyske
regissören Liebeneiner, som före Borcherts död
ingående diskuterade en synopsis med författaren.
Rimbaud och Camera obscura
Alltsedan 1872 har man saknat ett verk i Rimbauds
föga omfattande produktion: "La Chasse spirituelle",
som omnämnes i Verlaines korrespondens. Hela den
franska litterära världen hälsade därför med hänförelse
meddelandet om att man äntligen återfunnit ett
manuskript som tryckts hos förlaget Mercure de France
och som försetts med ett förord av Pascal Pia.
Tidningen Combat meddelade några utdrag.
Nästan omedelbart efter meddelade emellertid An-
499
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
