Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Ragnar Oldberg: Bild och idé. En sida av Ivar Lo-Johanssons konstnärskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RAGNAR OLDBERG
BILD OCH IDE
En sida av Ivar Lo-Johanssons konstnärskap
I
Från sin skoltid har Ivar Lo-Johansson
berättat, att det gick motigt för honom på
sångtimmarna. Första gången klassen hade sång,
tog han sitt a så falskt, att lärarinnan
misstänkte att han drev med henne och örfilade
upp honom för tilltaget. Men misstanken var
obefogad, han ville inte vara dålig i sång, och
när skoldagen var slut, försvann han bakom
en undanskymd lada för att med sig själv som
lärare ta en lektion i skalövning. Det hjälpte
vemodigt nog inte, vid nästa försök blev hans a
ännu mera skärande, och han blev som det
heter "befriad från sång" och fick i stället sitta
nere i klassrummet och teckna medan den
övriga klassen stod mellan katedern och orgeln
och sjöng. Han fann sig i situationen och hade
roliga timmar när han i lugn och ro kunde
iaktta lärarinnan och sina kamrater, och han
ritade hellre av dem än de ting och förebilder
han förelades att avbilda. Så har det ju blivit
även i fortsättningen, för sång har han aldrig
utmärkt sig, lika litet som han kan anklagas
för att som författare ha ritat av ur andras
höcker.
Själv lägger han viss vikt vid att han liksom
de flesta barn förstod illustrationerna i de
första böcker som kom under hans ögon,
medan ordens hemlighet ännu var honom fördold.
Till statar- och torparhemmens få bokskatter
hörde Ahlén & Holms kataloger, han
bläddrade mycket i dem, och "det var bilderna man
upplevde".
Som yngling fantiserade han om att bli
målare. Det kom ut i socknen att han ägde
talanger åt det hållet, och så fick han ett gentilt
erbjudande: En baron och godsherre (förebild
till Johannes Dyck i "Geniet"?) erbjöd sig att
kosta på honom studier vid en målarskola mot
den lilla motprestationen att den unge
konstadepten skrev en uppsats om en berömd målare
som var släkt med mecenaten. Men
Lo-Johansson har alltid varit fin i att bära sig illa åt,
han skrev en uppsats som mycket riktigt
handlade om konstnären i fråga men som var en
utskällning i stället för en panegyrik, och så
blev det ingenting av målarskolan. Men som
författare är han målare. Först några yttre
tecken!
När "Godnatt, jord" gick som följetong i
Lantarbetaren, hade den en vinjett som
författaren själv textat. Hans noveller i denna
tidning, där han var flitig medarbetare under en
tioårsperiod från år 1934, var illustrerade av
konstnärsvänner som Albin Amelin, Sven
Erixson och Bror Hjorth. Han utformar alltid
omslagen till sina böcker i samråd med
omslagstecknaren, som kan vara X-et eller Bertil Bull
Hedlund. Hans enda, i övrigt spartanska rum
har ett överdåd av konst, det mesta gåvor av
konstnärskamrater men också egna förvärv av
t. ex. Edvard Munch och Carl Kylberg. Han har,
om sanningen skall fram, oväntat lätt att bli
entusiastisk inför en tavla eller en skulptur som
tilltalar honom och glömmer i sådana stunder
alldeles att fordra konstens nytta och legitima
sociala ärende — han glömmer det inför
Skönheten.
Det är alltså som sig bör att hans
konstnärliga metod är målarens. Hans komposition är
sällan dramatisk (han går aldrig på teatern)
eller lyrisk (fast han läser mycket lyrik), utan
episk, visuell, han fogar seen till seen i en lugn,
3 BLM 1949 VII
537
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
