Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Ingrid Arvidsson: 40-talet i barnkammaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INGRID ARVIDSSON
När trollmor har lagt de elva små trollen
och bundit fast dem i svansen.
Då sjunger hon sakta för elva små trollen
de vackraste ord hon känner:
Ho aj aj aj aj buff, ho aj aj aj aj buff.
Ho aj aj aj aj buff, buff, ho aj aj aj aj buff.
Slutraderna har en magisk klang som de
flesta barn blir hänförda av. Den sortens
lettrism återkommer ofta i barnlitteraturen,
den finns i Milnes böcker om "Nalle Puh"
och i böckerna om Babar. Första versen i
elefanternas sång lyder:
Patali Dirapata
Cromda Cromda Ripolo
Pata pata
Ko Ko Ko.
Men även mera begriplig vers uppfattar barn
ofta huvudsakligen som magi och melodi.
Hell-sings "Katten blåser i silverhorn" börjar med
en fin liten vers:
I sagans skog där snurrar sagans slända
och spinner tråd som blank som solen är.
I sagans skog kan nästan allting hända
och nästan allting händer också där.
Barnen förstår försvinnande litet av den
poetiska metaforen i de första raderna. Men
de suger på s-ljuden och av rytmen och klangen
i begreppen sol och blank och snurrar får
de ett helhetsintryck som träffar författarens
poetiska intention mycket bättre än de vuxnas
som har det logiska sammanhanget klart för
sig. Detta är verkligen poesi för barnen i
motsats till de knaggliga stroferna i Elsa Beskows
"Putte i blåbärsskogen":
Ja, vänta Putte ska du få se
till Lingonmor vi oss nu bege
hon säkert ska lingon dig skänka.
Du måste blott vänta en liten stund
tills vi fått oss tvätta om hand och mun
och laga att tänderna blänka.
Och till omväxling med den sortens goda
läsning känns det nog rätt befriande med "Ole
Dole Doffs" muntert respektlösa:
Ällinga vällinga
vattenspruta
slog en gubbe
mitt på truta.
Här ska du få ditt elaka troll
för att du inte kan räkna till tolv.
För inte länge sedan gick genom pressen
en notis om att myndigheterna i öststaterna
påbjudit att barnens sagoböcker inte längre
skall få handla om kungar och troll och
prinsessor. I stället för denna förlegade
kapitalistiska verklighetsflykt skall barnen läsa
realistiska berättelser om det statskontrollerade
samhällets hjältar. Från helt andra
utgångspunkter har helt andra personer i både Amerika
och Europa länge ansett att kungar och troll
tagit oproportionerligt stor del av barnens
fantasi i anspråk. Barnpsykologen Lucy
Spra-gue Mitchell gav redan 1921 ut en liten
sagosamling, "Här och nu", som översatts och fått
en inledning av Alva Myrdal. Det är små
historier som hon med hjälp av sina barn
skrivit om de allra närmaste tingen, om att
stiga upp och klä på sig, om gatan och
villaträdgården och om att möta pappa vid tåget.
Många har sedan försökt i samma genre men
felet med de sagorna är det avgörande felet
att de inte har något med konst att göra och
saknar förmåga att fascinera barnen. Alla
välmenande pedagoger som anser att sagor inte
får handla om någonting utanför barnens
horisont och helst inte heller innehålla ett enda
ord eller en enda litterär vändning som är
okända eller ovanliga för barnen tycks ha
glömt att sagans uppgift just är att vidga
barnens värld, att vara ett äventyr i både form
och innehåll. Om dessa omtänksamma personer
konsekvent finge genomföra sina idéer skulle
mänskligheten i sin helhet stanna kvar i
fullkomlig infantilism och kulturen upphöra.
Arosenius’ "Kattresan", som handlar om en
kung med både krona och lakej, är trots alla
politikers och pedagogers dekret fortfarande
en av världens bästa barnböcker. Där finns
ingenting om produktionens hjältar och ingen-
546
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
