Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Ingrid Arvidsson: 40-talet i barnkammaren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INGRID ARVIDSSON
däribland böckerna om Pippi Långstrump,
måste det sägas att först den moraliska
indignationen visade hur nödvändigt det var att de
böckerna blev skrivna. Om barn skall växa
upp i ett samhälle där de vuxna reagerar med
moralisk indignation inför så oskyldiga lekar,
då behöver barnen böcker som Pippi
Långstrump för att kunna uthärda.
Med uppdelningen pojkleksaker och
flick-leksaker suggererar vi fram en tuspaltning som
verkar långt in i det framtida livet, säger Alva
Myrdal i "Riktiga leksaker" och frågar
dramatiskt: "Vet vi ens om denna skarpa
klyvning mellan manligt och kvinnligt annars skulle
bestå?" Många har sagt detsamma om
skillnaden mellan pojk- och flickböcker som
börjar framträda efter tio—tolvårsåldern. Man
kunde kanske svara att det förefaller som om
orsak och verkan på något håll hade förväxlats
och att det möjligen är den vaknande
kvinnligheten som gör att flickorna instinktivt väljer
dockor och flickböcker, inte dockorna och
flickböckerna som gör dem till kvinnor. Den
förkättrade tuspaltningen är svårast att komma
åt i de år då den är halvt omedveten och
den lär inte gå att upphäva under
puberteten med aldrig så ambitiösa ansträngningar
hos leksaksfabrikanter och bokförlag. Men det
beklagliga när det gäller pojk- och flickböcker
är inte att ämnesvalet är olika, att flickor läser
om familjeliv och syskonskaror och pojkar om
flyg och indianer, utan det bedrövliga är den
anmärkningsvärda skillnaden i kvalitet.
Flickorna får slappa och sötaktiga schabloner
medan pojkarna får friska och spännande
verklighetsskildringar. Även om klyvnaden
mellan manligt och kvinnligt nog får anses
oundviklig är det därför önskvärt att gränsen
mellan pojk- och flickböcker i varje fall inte
dras för snart och för hårt. I den s. k.
robin-sonåldern, nio till elva—tolv år, finns en del
bra nya böcker som utan anmärkningsvärda
konstnärliga förtjänster förefaller att fylla ett
behov. Den bästa är också här skriven av
Astrid Lindgren. Hennes "Mästerdetektiven
Blomkvist" är en solblossande skildring av
svenskt sommarlov med ett mycket skickhgt
infogat detektivinslag. Åke Holmbergs mera
spexiga "Ture Sventon, privatdetektiv" är
mycket rolig och Sven Hemmels böcker om
"Upptäcktsresanden Karlsson" har en
smittsam berättarglädje. Anna Lisa Lundkvists
"Skatten vid Stöparegatan" och "Vägen till
Kanarieön" är välskrivna med goda
människoskildringar. Glädjande nyförvärv till
översättningslitteraturen är Arthur Ransomes böcker,
"Kapten John går till sjöss", "Svalans dal" och
"Det långa lovet", utförliga, sakliga,
spännande skildringar av en engelsk syskonskaras
äventyr till lands och sjöss, i tält och båtar och
på hemliga öar och i mystiska dalar. Ransome
hör till de engelska ungdomsförfattare som tar
barnen och leken på allvar och lever med själv
i det han berättar så att det verkligen blir
levande och spännande.
För övrigt finns inte mycket friska uppslag
eller nya stilgrepp bland pojk- och
flickböckerna. Pojkarna läser om flyg, och får lite
fakta om motorer och exotiska miljöglimtar,
och flickorna läser om flygvärdinnors
förlovningsbekymmer. De bästa nya flickböckerna
är Åke Holmbergs "Gritt" med fortsättningen
"Du kanske lyckas, Gritt", som har friska och
originella miljöskildringar, durkdriven
psykologi och frisk poesi i kärlekshistorien. För
övrigt är de välkända klassikerna det bästa som
fortfarande finns att få. 40-talets tillskott till
litteraturen för tonåren är egentligen en mängd
utmärkt facklitteratur om teknik,
naturvetenskap o. s. v., som mest skrivs för och läses av
pojkar. Men kanske kan man hoppas att
ungdomen numera vid tidigare åldrar än förr
hittar vägen till den riktiga litteraturen, att inte
bara författarna utan också läsarna har
mognat vid yngre år under 40-talet. Det kan sägas
att tonåringarna under sina första
upptäcktsfärder bland den riktiga litteraturen inte
begriper mycket. Men om de för länge håller
på med flickböckernas veckotidningsj olmighet
finns det i stället risk för att de aldrig skall
kunna lära sig begripa riktig litteratur alls.
543
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
