Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - September. N:r 7 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
filmRECENSIONER
fann samhället hytta näven åt mig och säga:
stig upp och gör nytta!"
Svagheten i Karl Johan Rådströms roman
är en viss psykologisk schematisering, en
ibland alltför uppenbar iver att demonstrera
en tes, framlägga ett typiskt fall av erotisk
hämning och missriktad social ambition. Å
andra sidan är berättarens lidelsefulla
engagemang i sitt ämne alldeles tydligt, och det är till
sist detta som gör att "Vinterbadaren" inte kan
räknas till massan av likgiltig,
hantverksmässigt producerad litteratur. Johannes Edfelt
FÖRVANDLINGAR
Wu Cheng-En: Kung Markatta. Översättning
efter Arthur Waley av Einar Thermænius.
Ljus 1949. 12: 50.
Ebbe Lindé : Gyllenåsnan. Illustrerad av Helga
Henschen. Bonniers 1949. 6: 50.
Kung Markatta är en fantastisk kinesisk
"roman" från 1500-talet. Skenbart går den
tillbaka på den pilgrimsfärd som Hsüan Tsang
—- eller Hiuen Tsang — företog till Indien år
630—644 e. Kr. i syfte att "hämta böcker".
Han förde också mycket riktigt sådana med
sig hem — i Kung Markatta blir det med
folklig överdrift 5 048 stycken. Den verklige Hsüan
Tsang var emellertid en allvarlig och saklig
herre vars egenhändiga resebeskrivning ännu
är en av de främsta källorna för kännedomen
om denna tids Indien med dess i polyteistisk
upplösning stadda buddhism, och romanens —
eller sagans — tokerier bör alltså rättvisligen
inte skrivas på hans konto. Manuskriptrullarna
var noga bokfört 657. Men kanske drog redan
han med sig en fläkt av Stora Vagnens läror
— samma slags trolleribuddhism som ännu
oinskränkt härskar i Tibet. I Kung Markatta
skymtar Hanumansagan, j ataka-litteraturens
fantastiska värld av återfödelsehistorietter och
mycket annat.
Om en stor del av legendmaterialet är
indiskt och buddhistiskt så är emellertid
användningen och humöret kinesiskt och den egentliga
huvudpersonen är inte Hsüan Tsang utan den
kinesiska folkkaraktären, personifierad och
karrikerad i en flinande, upptågslysten apa,
ibland nästan ett naturalistiskt ap-porträtt men
oftare den fantastiska projektionen av detta
porträtt i tidlöshetens värld, självaste urapan,
uppkommen genom jungfrufödsel ur materien
och vigt balanserande mellan det absurdas och
det meningsfullas två avgrunder, djuriskt
listig, övermänskligt klok, grotesk i sin blandning
av situationshumor och situationskomik och
ändå till slut på något mystiskt vis en Buddha
bland Buddhor. I västerlandet talar vi om
humorister som gråter, sagan om Kung Markatta
är något så ovanligt som en from satir. Det
är en djupsinnig satir över djupsinne i
allmänhet, särskilt prästerligt, och en lojal satir över
den himmelska, d. v. s. kejserliga byråkratin.
Markatta är mesta tiden en folkets man som
sätter himlen i gungning, ligger fängslad
under ett berg i femhundra år och tvångsvis blir
Hsüan Tsangs lärjunge och beskyddare på
färden. Man kan väl inte säga att sagan har
socialt patos, men ett visst politiskt patos har
den, och pläderar den för något så är det ett
samfund utanför behärskare och behärskade.
Buddhismen var ju en organiserad kyrka med
tidvis stort inflytande, en hävstång utifrån.
Det hela liknar ett väldigt kinesiskt broderi
fullt av drakar, demoner, bodhisatvor, moln
och himmelska emanationer eller ett av dessa
tempel där man dyrkar någonting mycket
enkelt, men vilkas tillfartsvägar är blockerade av
grinande vidunder.1 För den icke Kinabitne
kan nog läsningen bitvis bli tröttsam och
särskilt färdäventyren förefalla enformiga, men
åtminstone den långa inledningen, där
Markatta huserar ensam, är ingenting mindre än
festlig och på nästan varje sida skrattretande.
Sagan är här som en växelström mellan natur
och parodi, mellan mening och nonsens och
tillbaka igen i ständiga förvandlingar: man vet
aldrig vad som skall komma.
Arthur Waleys (och Einar Thermænius’)
översättning och förkortning är väl
förmodligen en ansiktslyftning: om dess förhållande
till originalet vågar jag inte yttra mig. Den
tar sikte på modernt europeiskt talspråk och
verkar lyckad i sin fria, läsbara stil.
En ansiktslyftning är också Ebbe Lindes
transposition av Apulejus thessaliska
trolleri-och förvandlingsroman från andra
århundradet e. Kr., men det är frågan om han inte gjort
den athenske berättaren för gamängartad. Och
det är likaså frågan om inte denna version
verkar lite väl mycket "klassisk litteratur i
sammandrag". Särskilt kommer de avslutande
Isismysterierna i så stark förkortning att deras
stora betydelse för romanens upplösning all-
1 Lustigt nog har munken Hsüan Tsang fått
behålla sina mänskliga och snusförnuftiga proportioner
mitt i detta myller, vilket kommer tavlan att något
likna Den Helige Antonius’ Frestelse av Bosch.
564
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
