Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Tage Aurell: Gamla landsvägen. Berättelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TAGE AURELL
— En sån stollfärd som hon gjort. Han är
säkert inte riktigt klok, det tycker jag syns på
pannan hans. Att det är nånting som felar. Hon
har aldrig talat om honom. Är det han? som
jag sa i början men det var totalt lögn att jag
fick svar ur henne. Bara rädd som j ag sa. Och
hon är inte glad i honom. Och en Guds
välsignelse är väl det när allt kommer till kritan.
Det är då åtminstone jag glad för.
Alltså bara en enda kväll kvar, han ger ett
kort besked om vad den skall innebära:
— Vi skall packa.
Han har en hel liten börda av
omslagspapper med sig som han varit och fått hos
Blomkvist i butiken, det går åt några väldiga flak
till kontrabasen. De har inte än köpt någon
säck åt den och nu hinner de inte, han får
skaffa sig en sån när han väl är framme i
Göteborg.
Skaffa sig ja, allt möjligt skall skaffas.
Nattkläder till exempel, de skrev om nattkläder.
Det finns nånting som heter nattkläder —
Sen säger han:
— Men om detta blir hans livs enda resa?
Så vill en ju styra ut så gott en nånsin förmår.
Han står och får ett leende kring läpparna,
han tänker på hur det i alla fall finns att ta
när det verkligen gäller.
— Jag har inte räknat ut det riktigt —
På nytt summerar han i huvudet. Och lägger
så näven över haka och mun, över den
olämpliga belåtenheten som han känner finns där.
Men som inte finns i hans sinne, i hans hjärta.
— Förbanne mig, säger han hårdare. Om
det stannade med trehundra kronor. Ny kostym,
ny överrock. Och en ny kappsäck.
•— Inte kan en lära andra något. Envar får
lära sig själv. Andra kan en bara hjälpa.
— Att hon varit hos prästen ja, det
stämmer. Han sände bud. Och det är ju så dumt
detta, sa han. Att du inte vill tala om. Att du
inte vill uppge barnafaderns namn sa han. Och
j a! säger då det himmelens nötet. Det är dumt.
Så dum skall j ag inte vara nästa gång! Undrar
du på att han blev förfärad prästpojken, nästa
gång! sa han. Det får inte bli nån nästa gång
förstår du väl! Och hon blev alldeles blodröd
berättade hon när hon kom hem. Så röd så
det brände sa hon. Nej det var inte det jag
mente sa hon att hon sagt. Och att hon rodnat
bara värre och värre. Och han rodnade sa
hon. Jag tyckte så synd om honom sa hon,
han är bara som en pojke sa hon. Snäll. Det
har jag för resten hört de säger flere. Att han
skall vara hygglig.
Astrid Blomkvist har oförvarandes hällt en
påse bönor i ärllådan. Nu står hon och
sorterar i sär.
— Det är som i sagorna. Om prinsessan som
skulle plocka ur bönorna på så och så kort
tid. För att vara den onda drottningen till lags.
— Jag är inte säker. Det kanske changerar.
Det är nog troligt att det gör.
-—■ Äj a du Blomkvist. En annan changerar
minsann också. Så det så.
Hon skall för resten ha klänningstyget mest
av bitterhet. Av förbittring.
— Snåljåpen, säger hon. Aldrig ett öre han
klämmer ut med. Här får en gå —
Sen skjuter hon dock in prislappen igen,
först skall hon ha en leksak. En bil.
— Han fick ingen till jul.
Två är små och billiga, blott en och
tjuge-fem efter vad Blomkvists blyertskrafs visar.
Själv tycker han emellertid det är dyrt.
— För sex sju spik. Och såpass ved som i
en cigarrlåda.
— Det är möjligt j ag tar det tarvligaste tyget,
svarar hon till det. Men bilen får bli riktig.
Den här?
—■ Då är du strax oppe i tre kroner. Och
så denna fem. Tänk en hel femkroning!
Han ger henne inte rätt i hennes
spender-samhet, hon är amper kan han höra. Att hon
gjort ungen amper, det vet han.
— Bara de pekar skall de ha! Det var inte
så förr i världen. Jag minns inte jag hade annat
594
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
