Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Lars Forssell: Ezra Pound
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EZRA POUND
poesi å den ena sidan och prosa å den andra.
Han analyserar en sonett av Gray och han
menar att denna dikt är vackrast när den i sin
diktion kommer prosan närmast, men han
lämnar ingen förklaring på varför han själv i så
fall inte övergår till att skriva prosa. Eliot
tycks mig lika förvirrad. Han menar att
Whitman inte är lyriker utan prosaist, men han
vägrar att förklara varför han anser att
författaren till "Till minnet av President Lincoln"
ingenting vet om poesi. Sedan han avskilt
Whitman med anhang från den sant lyriska
traditionen, gör han ännu en distinktion, en
klarare: han skiljer då mellan den lyrik, som
är tänkt som tal, och den lyrik, som är tänkt
som sång. Till den förra gruppen räknar han
då Pound, Pope, Browning; till den senare
Swinburne, Tennyson, Burns, Frost, Housman
etc. Han konstaterar att Pound, som mestadels
sysselsatt sig med sånglyrik, dock som skapande
poet alltid tillhört den första gruppen.
Det finns en uppenbar rytmisk skillnad
mellan Swinburne och Pound; och denna skillnad
beror helt enkelt på att Pound använder en
trokeisk och spondeisk grundtonart och -—- i
motsats till Swinburne — skyr jamben.
"Canto I" är en översättning av elfte sången i
"Odysseen"; man kan här studera en
hexameter, som byggts på talprincipen, den öppnar
med två spondeer:
And then went down to the ship
Set keel to the breakers, forth ön the godly sea, and
We set up mast and sail ön that swart ship,
Bore sheep abroad her, and our bodies also
Heavy with weeping, and winds from steenward
Bore us out onward with bellying canvas,
Circe’s this craft, the trim-coifed goddess.
Then sat we amidships, wind jamming the tiller,
Thus with streched sail, we went over sea till day’s end.
Grundprinciperna för Pounds poetik, sådan
han formulerade den tillsammans med Hilda
Doolittle och Richard Aldington 1912, bjuder
just inte på något nytt för den som studerat
de två sista decenniernas svenska lyrik
någorlunda noggrant.
1. Direkt behandling av "saken" vare sig
subjektiv eller objektiv. (Ligger här
upprinnelsen till Ekelöfs formel "poesi i sak"?)
2. Att absolut inte använda något ord som
inte bidrar till presentationen.
3. Vad rytmen beträffar: att följa den
musikaliska frasens rytm, inte en metronoms.
För övrigt finns i denna poetik en massa
regler, som alla betonar hantverkssynpunkten.1
Poetiken återfinns — ett alltjämt stimulerande
aktstycke, som det här inte finns plats att gå
in på — på sidan 335 i "Make It New".
Dessa estetiska synpunkter, som jag här
skisserat, ligger till direkt grund för Pounds
åtminstone till omfånget största verk, "Cantos".
Om detta gäller allt som jag tidigare i denna
uppsats sagt om Pounds diktning. Jag vill blott
tillfoga följande. Det är ett epos, i vilket Pound
velat sammanfatta all sin poetiska och
praktiska erfarenhet, och sin livstro. Allen Tate har
kallat det en "konversation". Med anknytning
till ett tidigare citat skulle man kunna kalla
det en dialog mellan Pound och Pound, som
nu varat i tjugonio år. Ensamhet är dess
påtagligaste tema: redan i första sången
frammanas, symboliskt nog, Teiresias för att
förutsäga, att Odysseus skall återvända "over dark
seas, lose all companions". Ensamheten har ju
också sedan dess slutit sig allt tätare kring
skaparen av denna sång.
"Cantos" är ännu ett "work in progress";
av de planerade hundra sångerna har Pound
hittills publicerat åttiotre. Jag har redan berört
detta verks svårighetsgrad. Det vill skapa en
tolvtonsskala åt poesin (som"Finnegan’sWake"
åt prosan): en form som ständigt integrerar
mellan det förflutna och det närvarande,
mellan subjekt och objekt, epik och reflexion. Den
kompositionella genomföringen är svår att
skönja, helst som dikten inte är avslutad. Jag
vågar säga så mycket som att den i sin episka
linje anknyter till åtminstone två huvudverk,
vilkas temata den sammanflätar: "Odysseen"
1 En föreställning om hur Pound tänker sig en
idealisk blankvers kan inan få av ett närmare studium
av Ekelöfs "Emigranten", som enligt min åsikt
rymmer den finaste blankvers som hittills skrivits på
svenska.
3 BLM 1949 VIII
617
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
