Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Oktober. N:r 8 - Bokrecensioner
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FILMRECENSIONER
tande 33 000 vers, i varje fall till sitt yttre
format ett jätteverk.
Naturligtvis borde man för att rätt bedöma
Kazantzakis’ 1946 utgivna, nu i vacker svensk
översättning föreliggande roman kunna sätta
den i relation till hans övriga diktverk. Nu får
romanen tala helt för sig själv. Att den gör
intryck av att vara en högt begåvad författares
verk kan genast fastställas. Vid läsningen
associerar man till sådana namn som Gide och
Lawrence. På ett egendomligt och egenartat
sätt blandas i Kazantzakis’ roman sensualism
och melankoli, livsförälskelse och
trötthetskänsla. Den har ett dubbelt tema, tvinnat av
het erotik och världsfrånvänd, "buddhistisk"
visdom. Bokens jagperson är en filosoferande
världsbetraktare med dragning till österländsk
mystik. Men samtidigt är han imponerad av
den oförfärade, friska livsaptiten hos sin
romans huvudperson, den vitale, på kvinnor
omättligt begivne Zorbas, som upplever en
samtidigt öm och lite grotesk kärlekshistoria
med en ännu inte helt förvissnad
kärleks-prästinna på Kreta. Rabelais och Buddha!
Sammanställningen kan verka barock, men den
ger sig spontant för läsaren av denna roman.
Spiritualism och köttslighet går som ett
fuge-rat motiv genom boken; subtil reflexion finner
man där, men också saftig realism, och av
föreningen av djupsinne och konkret syn blir
det ibland den dyrbara essens som kallas för
poesi: "För första gången kände jag i går natt
klart och tydligt, att själen var kött, rörligare
kanske och skirare och friare, men kött. Och
köttet var själ, en halvt inslumrad själ, trött
av långa färder och lastad med tunga arv. I
stora ögonblick vaknade den, såg upp och
skakade sina fem armar som vingar."
Det är i kretensisk miljö det i och för sig
enkla händelseförloppet utspelas, och man får
en god inblick i den samtidigt på traditioner
överrika och primitiva medelhavsmiljön.
Zorbas, bokens huvudperson, är en i sin livshunger
rörande och tilltalande figur, men vad som till
sist står kvar som huvudintryck av romanen
är den vibrerande poesi varmed dagrar och ting
här fångats. Det är sist och slutligen en hymn
till Afrodite, den livsbevarande och skyddande,
som Kazantzakis uppstämt på Kretas stränder,
på en gång närbeläget verkliga och mytiska:
Många glädjeämnen och njutningar har världen att
bjuda —- kvinnor, jordens frukter, idéer, men att
under höstvindens milda smekning få klyva detta hav
och få kalla varje ö vid namn, det är, tror jag, den
tjusning som starkast griper människans hjärta i
paradiset. Ingenstädes blir man på ett så mjukt och
smeksamt sätt försatt från verklighet till dröm;
gränserna utsuddas och masterna på den mest skröpliga
båt skjuter skott och bär rika klasar. Så växer i
Grekland det underbara, undret, fram ur en fast och
oundviklig verklighet.
Johanses Edfelt
ITALIENSKA BERÄTTARE
Ennio Flaiano: Livet läker. Översättning av
Gösta Andersson. Forum 1949. 12: 75.
Vitaliano Brancati: Don Juan på Sicilien.
Översättning av Karin Alin. Wahlström
& Widstrand 1949. 7: 50.
I en ny bokserie, "Forums moderna", har
utkommit en italiensk roman som avgjort är
av litterärt intresse. Det är överhuvudtaget
glädjande att bevittna hur livaktigt
litteraturlivet i Italien är för närvarande, detta i trots
av de ytterst svåra påfrestningar landet
genomgått och alltjämt har att utstå. Alberto Moravia
är väl den namnkunnigaste bland dessa
italienska författare av yngre årgång, men vid sin
sida har han en hel del kolleger som det lönar
sig att stifta bekantskap med.
Ennio Flaiano, författaren till romanen
"Livet läker", lär vara i fyrtioårsåldern och har
huvudsakligen ägnat sig åt journalistik,
samtidigt som han visat starkt intresse för
filmproblem. "Livet läker" är hans skönlitterära
debut. För att vara ett verk av en debutant är
det förvånansvärt säkert uppbyggt, rent i sina
konturer, fast till sin konsistens. Den unge
officer som i jagform berättar sina sällsamma öden
under det makabra Abessinien-krigets epok
råkar en dag förirra sig i den afrikanska
skogslabyrinten och träffar därvid en vacker
infödingskvinna, vars naiva ursprunglighet berör
honom djupt. Hon skänker sig åt honom, men
i nattmörkret råkar han såra henne svårt med
ett skott och då han märker att hon är
livsfarligt skadad förkortar han hennes plågor och
begraver henne med sina egna händer. Det
inträffade skapar hos honom ett oerhört sår,
en skuldkänsla som bara växer och växer.
Förtvivlad kallar han sig själv för mördare; men
då han på sin hand upptäcker ett sår som inte
vill läkas tror han att den döda kvinnan smittat
honom med spetälska. Detta utlöser ny och
djup ångest hos honom, och förvirrad och
plågad vill han desertera från armén, dold ombord
647
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
